Browsing by Title

Uppsatsen diskuterar balansgången mellan skyddet för privatlivet och rätten till liv i underrättelseinhämtning i datatrafik. Balansgången kommer fram då en inskränkning i individens meddelandehemlighet kan leda till information, som hjälper till med att motverka allvarliga hot mot den nationella säkerheten. Uppsatsen utgår från att en grundläggande rättighet kan inskränkas för att trygga en annan. I uppsatsen anser man att det är möjligt att begränsa skyddet för privatlivet för att främja skyddet för rätten till liv. Det centrala i uppsatsen är diskussionen om hur omfattande den tillåtna inskränkningen i skyddet för privatlivet kan vara. Uppsatsen fokuserar på civil underrättelseinhämtning i datatrafik. Underrättelseinhämtning i datatrafik innebär övervakning av kommunikation i nätverk som överskrider den nationella gränsen. Underrättelseinhämtning i datatrafik utförs i Finland av skyddspolisen och Försvarsmakten. Verksamheten skiljer sig från annan liknande verksamhet genom att underrättelseinhämtning i datatrafik riktas endast på trafik var sändaren eller mottagaren är utanför Finland. Underrättelseinhämtning i datatrafik används i första hand för informationsinhämtning som hjälper till med att motverka hot och inte i första hand för att utreda brott. Då liknande verksamhet utförs för att utreda brott handlar det inte om underrättelseinhämtning. Det kan handla om till exempel teleavlyssning. Det kan uppstå flera grundrättighetsproblem i underrättelseinhämtning i datatrafik gällande skyddet för privatlivet och rätten till liv. Bland annat kan myndighetens missbruk av befogenheter leda till för långt gående inskränkningar i skyddet för privatlivet. Alternativt kan det hända att myndigheten inte lyckas med att skydda medborgarnas rätt till liv om den inte använder sig av underrättelseinhämtning i datatrafik. Problematiken diskuteras i uppsatsen med stöd av två fall från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Det första fallet Kotilainen och andra mot Finland handlar om att polisen inte hade agerat tillräckligt aktivt efter att ha fått tips av inkommande skolskjutningarna i Kauhajoki. Fallet illustrerar myndighetens plikt att agera i förebyggande syfte för att motverka hot. Det andra fallet Centrum för rättvisa mot Sverige handlar om en förening som ansåg att de blivit föremål för underrättelseinhämtning i datatrafik. I fallet prövades om det fanns tillräckligt starka rättskyddsmedel i Sverige för att trygga skyddet för privatlivet i samband med underrättelseinhämtning i datatrafik. Fallet illustrerar kravet för tillräckliga rättskyddsmedel för tryggandet av skyddet för privatlivet i underrättelseinhämtning i datatrafik. Civil underrättelseinhämtning i datatrafik möjliggjordes 2019 då lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik 582/2019 trädde i kraft. För att möjliggöra lagen ändrade man på 10§ i grundlagen år 2018. Den tidigare formuleringen möjliggjorde endast inskränkningar i meddelandehemligheten för att utreda brott och därmed var det inte möjligt att utföra underrättelseinhämtning i datatrafik som inte nödvändigtvis innebär att ett brott misstänks. Den nya formuleringen tillåter inskränkande i meddelandehemligheten för att inhämta information om sådant som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Det innebär att det är möjligt att inhämta information om fenomen som allvarligt hotar en större grupps liv, som till exempel terrorism. Ändringen kritiserades för att man inte lade till ett förbud mot oriktad övervakning, så kallad massövervakning. Att man inte ansåg att det fanns ett behov för att lägga in förbudet motiverades med att i paragrafen bestäms att meddelandehemligheten inte får inskränkas mer en vad som är nödvändigt för att inhämta informationen. Man ansåg att det inte kan vara nödvändigt att oriktat övervaka all trafik. Ett förbud mot oriktad övervakning inkluderades dock på en lägre nivå i substanslagstiftningen. Förbudet finns, men den är inte lika starkt som den skulle vara om den fanns i grundlagen. Underrättelseinhämtningen i datatrafik kräver alltid tillstånd från en domstol, vilket innebär att domstolen överväger om inhämtningen fyller de krav som lagen förutsätter. Det kommer fram att rätten till liv har en starkare ställning än skyddet till privatliv då det gäller underrättelseinhämtning i datatrafik. Det centrala är att skyddet för privatlivet inte inskränks mer en vad som kan anses vara nödvändigt. Viktigt är att rättighetens kärna ska vara tryggad. Det betyder att övervakning av en individs kommunikation ska vara något som är osannolikt och då det sker ska det vara väl grundat och det ska finnas tillräckligt starka rättskyddsmedel för att skydda individen.

Denna uppsats syftar till att klargöra huruvida det är möjligt att analysera och mäta demokratiutvecklingen i Afghanistan som år 2002 påbörjade sin demokratiutveckling efter att tidigare ha varit kategoriserad som en misslyckad totalitär stat. Jag belyser detta genom att studera utvecklingen av processer och institutioner samt jämföra dessa mot de demokratikriterier som fastställts för en fungerande demokrati. Den legitima rättsstaten är en av grundstenarna till en fungerande demokrati och för att fastställa rättsstatstillståndet i Afghanistan utreder jag även Afghanistans säkerhetssektorsreform (SSR) i denna uppsats. För att undersöka detta har jag ställt följande forskningsfrågor: Vilka förändringar har, sedan december 2001, skett i den generella demokratisituationen i Afghanistan och i vilken omfattning uppfyller Afghanistan de demokratikriterier som karakteriserar en demokratisk stat? Har säkerhetssektorsreformen i Afghanistan lyckats varvid en, av Linz och Stepan förevisad, legitim rättsstat har uppkommit? För att besvara forskningsfrågorna har jag valt att göra en fallstudie av demokratiutvecklingen och rättsstatssituationen i Afghanistan efter den intervention som utfördes vid årsskiftet 2001–2002 av en internationell koalition. Jag inleder analysen med att jämföra Afghanistans demokratitillstånd mot de demokratikriterier Robert Dahl fastställt i sin polyarkimodell, det är villkor som enligt Dahl skall uppfyllas av en demokrati. Därefter utreder jag förutsättningarna för demokratisk konsolidering enligt den teori Linz och Stepan har utvecklat för demokratisk konsolidering. En väsentlig förutsättning för demokratisk konsolidering är, enligt Linz och Stepan, en legitim rättsstat. Den legitima rättsstaten är en av de fem arenor som fordras för demokratisk konsolidering. Studiens resultat visar att Afghanistan uppfyller, åtminstone på teknisk nivå, de flesta av Robert Dahls uppsatta demokratikriterier. Däremot när dessa kriterier jämförs mot de demokratiindex som mäter demokratinivå, samt klassar världens nationer i demokratiska och icke demokratiska nationer, framkommer det att Afghanistan inte är en verklig demokrati. Som slutsats bedömer jag att Afghanistan uppfyller Dahls demokratikriterier från en minimalistisk synvinkel där den normativa aspekten försummas. Från en maximalistisk synvinkel är praxisen för demokrati i den afghanska kontexten undermålig. Demokratisk konsolidering uppnås enligt Linz och Stepan när demokratin är det "enda spelet i staden", vilket förutsätter samverkan mellan alla fem arenor. Studien påvisar stora brister på samtliga arenor och framförallt på rättsstatsarenan, fastän denna arena mottagit ofantligt mycket internationellt stöd under åren. Resultatet påvisar att Afghanistan inte är en legitim rättsstat. Säkerhetssektorreformen har genererat säkerhetsstyrkor som betjänar ledare som valts av folket. Den institutionella korruptionen är väldigt hög och de medborgarna som söker rättvisa får inte rättvisa ifall de saknar kontakter. Enligt Hippler krävs ekonomisk integration, kulturintegration, politisk centralisering, skapande av gemensamma intressen och demokratisering för att splittrade samhällsgrupper bildar ett gemensamt samhälle. Dessa övergripande faktorer har inte utvecklats på grund av den starka klankulturen och den traditionella synen på makt. Det internationella samfundet har stött säkerhetssektorsreformen, som i sig är en viktig grundsten för en legitim rättsstat, men på grund av förbiseende av merparten av de andra faktorerna Hippler påvisar, utan att ta hänsyn till den starka klankulturen, de decentraliserade maktstrukturerna, den institutionella korruptionen m.m. har det enligt min uppfattning varit omöjligt att åstadkomma strukturer och processer som positivt medverkat till utvecklandet av en legitim rättsstat och en fungerande demokrati.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att analysera tidigare forskning för att få en djupare uppfattning om hur växelvis boende påverkar barn-förälder-relationen samt vilka konsekvenser boendearrangemanget har för barnets psykiska och sociala välbefinnande. Litteraturöversikten baserar sig på 23 individuella texter. Analyserade texterna innefattar 14 artiklar, 6 magisteravhandlingar, en doktorsavhandling och två böcker. Forskningarna som presenteras i texterna är både kvalitativa och kvantitativa. I denna litteraturöversikt har jag valt att använda Urie Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979) som teoretisk referensram. Utvecklingsmodellen är indelad i fyra olika system. Med hjälp av den ekologiska systemteorin har jag visualiserat och belyst barnets förhållande till de omgivande systemen samt de personer som befinner sig i de olika systemen. Studien baserar på kvalitativ teoristyrd innehållsanalys som är genomförd med an abduktiv ansats. I texterna hittades fyra underkategorier som kunde kopplas ihop med överkategorin mikronivå. Dessa temahelheter var 1) familj som enhet, 2) barnets välmående, 3) barn-förälder-relation och 4) sociala nätverk. Den sist nämnda kan också kategoriseras under överkategorin mesosystem, eftersom det i viss mån grundade på samarbetet mellan personer i barnets olika mikrosystem. Därtill kunde kommunikation och samarbete mellan föräldrarna samt deras syn på uppfostran kategoriseras under överkategorin mesosystem. Indikatorer som grundade på föräldrarnas välmående tillhörde ekosystemet och notiser gällande samhällsklimatet och samhället under makronivå. Resultatet påvisar att det generellt ser ut som om både barn och föräldrar anser att växelvis boende är ett bra och fungerande boendearrangemang. Växelvis boende ger ofta barnen en bättre möjlighet att upprätthålla god relation till båda sina föräldrar. Detta dock främst i situationer där relationen mellan barnet och föräldern var bra innan skilsmässan. I situationer där relationen varit dålig innan skilsmässan kan växelvis boende leda till försämrat psykiskt och socialt välbefinnande hos barnen. Relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna samt med möjliga styvföräldrar och -syskon påverkade barnens syn om växelvis boende var fungerande lösning eller inte. Föräldrarnas relation till varandra hade inte lika stor betydelse. Också barnets känsla av att bli hörd och få vara delaktig i beslutsfattandet spelar en signifikant roll i hur boendearrangemanget lyckas. I denna litteraturöversikt fördjupades inte på förhållandet mellan barnet och syskon, möjliga styvföräldrar och -syskon.

Forskningen om de faktorer som påverkar politiskt deltagande har flera gånger pekat ut den positiva effekten av religion och religiositet. Denna effekt har också ofta påståtts uppstå från den positiva inverkan som religiositet har på individens känsla av att kunna påverka politiken och sin egen omgivning. Mitt syfte med denna avhandling är att analysera sambandet mellan religion och finska väljares känsla av att vara politiskt inflytelserika, samt avgöra ifall det finska politiska och religiösa klimatet ger upphov till samma resultat som liknande studier på andra håll i världen. Analysen, som fokuserar på religiositet samt frekvensen av både religiöst deltagande och bön, visar att finska väljare, trots sin till stor del lutherska och sekulariserade uppfostran, fortfarande påverkas positivt av religiositet. Dessa resultat uppmuntrar till ytterligare forskning om ovanstående relation i synnerhet i Finland, där behovet av demokrati- och deltagarfrämjande åtgärder växer.

Populära teman inom populärmusiken har länge varit, och fortfarande är, sex och kärlek. Musikvideor är en väsentlig del av dagens populärmusik och debatt har förts kring de uppfattade negativa, stereotypiska bilderna av sexualitet som musikvideor kan presentera samt möjligheterna till icke-konformativa, progressiva representationer inom dem. Målet med avhandlingen är att studera hur sexualitet representeras inom populärmusikens musikvideor med fokus på objektifiering och självsexualisering. Viktiga frågor avhandlingen behandlar är hur sexualisering samt objektifiering tar plats inom musikvideor, hur dessa representationer skiljer sig åt på basen av kön, etnicitet och sexuell läggning samt under vilka villkor sexualisering innebär objektifiering. Avhandlingen behandlar också möjligheterna till aktörskap i valet att delta i samt presentera sig själv som ett subjekt inom musikvideornas sexuella innehåll.

Mordet på den sista ryska tsarfamiljen är en mytomspunnen händelse på många plan; historiskt, politiskt och i detta fall journalistiskt. Mordet skedde i en tid då massmedia började utvecklas och det är en av de främsta orsakerna till att det finns ett stort material av tidningsartiklar. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur man i Finland rapporterade om mordet på den sista tsarfamiljen. Ryssland spelar en viktig roll i Finlands historia och i och med denna avhandling undersöks även informationsförmedlingen länderna emellan. Med hjälp av en kvalitativ textanalys önskas få svar på frågorna: När skedde rapporteringen av mordet? Nämns någon av de andra familjemedlemmarna? Finns det någon källa till det påstådda? Hur beskrevs mordet i tidningen i stort? I analysen används elva artiklar som har blivit framsållade från tidningen Wiborgs Nyheter under en period på sex månader efter mordet. I resultatet av analysen framgår det att man i tidningen Wiborgs Nyheter rapporterade relativt effektivt om mordet på tsarfamiljen. Man använder sig alltid av källor i tidningen, om än i form av telegram från andra tidningar. I majoriteten av artiklarna nämns den övriga familjen. Beskrivningen av mordet är i vissa fall väldigt detaljrik men tidningen berättar ofta för läsaren att källorna inte är bekräftade.

I denna avhandling undersöks hurdan roll samarbete mellan den offentliga- och icke-offentliga sektorn har i Finlands offentliga internationella klimatfinansiering. Detta undersöks utgående ifrån en teoretisk referensram för styrning och organisering inom området. Genom samarbete kan man samla resurser från alla sektorer, både i form av kapital och kunskap. Det här är viktigt för att man effektivt ska kunna bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen, som är ett pressande och lömskt problem. Det finns ingen tid att förlora så det är viktigt att klimatfinansieringen genast utformas på bästa möjliga sätt. Man har alltmer börjat poängtera samarbetsmodeller för att bland annat mobilisera privat kapital men det finns ännu inte mycket bevis på hur bra dessa modeller faktiskt lyckas uppnå klimat- och utvecklingsmål. Därför undersöks också hurdana risker det finns med ökat samarbete samt hur dessa möjligen syns i Finlands internationella klimatfinansiering. I forskning beskriver man att styrningen inom internationell klimatfinansiering har gått från en interstatlig regim mot ett polycentriskt system där formella samarbeten med också icke-offentliga aktörer är framträdande. I Finlands långsiktiga plan för internationell klimatfinansiering framkommer globala, interstatliga aspekter tydligt. Fastän samarbete nämns i olika sammanhang ser det ut som om man kunde göra mycket mer på området. I Finlands plan identifierades flera potentiella utmaningar med ökat samarbete. Fastän det framkommer att samarbetsformer är attraktiva för klimatfinansieringen så finns det inte en lösning som passar alla situationer utan ibland kan det finnas lämpligare former för klimatfinansiering än samarbetsmodeller som har som mål att mobilisera privat kapital. Hur dessa samarbetsformer utformas och styrs blir också viktigt.

Det finländska välfärdssamhället står inför allt flera utmaningar, fattigdomen ökar, vi lever längre, segregationen växer, ekonomin sinar, vårdköerna drar ut och unga mår dåligt efter coronapandemin. För att kunna svara på behoven och nöden i vårt samhälle behövs många olika aktörer som kan utföra multiprofessionellt samarbete för att garantera att hjälpen når dem som är i behov av den. Mitt mål med denna avhandling är att belysa samarbete mellan diakoner och socialarbetare på svenska i Helsingfors. Jag har utfört tre semistrukturerade intervjuer med diakoner och fått in två skriftliga svar på intervjufrågorna. Jag har i avhandlingen analyserat mitt material utifrån teorin om multiprofessionellt samarbete. Jag har gjort en kvalitativ innehållsanalys av mitt material. Av resultaten framgår det att ett sporadiskt samarbete existerar mellan diakoner och socialarbetare på svenska i Helsingfors. Samarbetet är inte organiserat på ett uttalat multiprofessionellt sätt. Ett mera aktivt samarbete och en ökad kännedom mellan diakoner och socialarbetare utlyses av respondenterna.

Inom kulturjournalistikforskning har konflikten mellan estetiska och journalistiska värden samt en minskning av recensioner på kultursidorna länge varit centrala intresseområden. Mitt syfte med avhandlingen är undersöka innehållet i kolumner på kultursidorna i två svenskspråkiga tidningar, en från Finland och en från Sverige. Jag har för avsikt att ta reda på om ett paradigmskifte från estetiska värden till journalistiska samt en popularisering och kommersialisering märks. En kombination av kvantitativ och kvalitativ analys av kulturkolumner publicerade 30.9-27– 10.2019 i Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet har gett resultat som visar en trend på en allmän samhällsorientering i kolumnernas innehåll. En kommersialisering är också noterbar samt ett skifte mot det journalistiska paradigmet i båda tidningar. Skiftet är mer noterbart i Dagens Nyheter. En tydlig popularisering är däremot inte märkbar i någondera tidning.

I Finland ordnades välfärdsområdesval för första gången 2022 och till följd av coronapandemin hölls majoriteten av valets kampanjföring digitalt. Bland annat det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna publicerade flera videor på YouTube inför valet. Populism kan definieras som både en kommunikationsstil och kommunikationsstrategi (Jan Jagers & Stefaan Walgrave 2007: 3). I avhandlingen diskuterar jag ifall populism som en kommunikationsstrategi förekommer i Sannfinländarnas kampanjvideor på YouTube i välfärdsområdesvalet 2022, och ett möjligt samband mellan detta och väljarnas okunnighet. För att analysera förekomsten av populism som en kommunikationsstrategi i tre av Sannfinländarnas kampanjvideor applicerar jag Jagers och Walgraves teoretiska ramverk. Jag har genomfört en kvalitativ innehållsanalys och vidare diskuterat resultaten utgående från den sociala identitetsteorin och deprivationsteorin. Resultaten tyder på förekomsten av populism som en kommunikationsstrategi i Sannfinländarnas tre kampanjvideor i välfärdsområdesvalet. Sannfinländarna kan även genom populistiska kommunikationsstrategier tänkas skapa och främja okunnighet bland väljarna, men en sådan slutsats kräver dock ytterligare forskning.