Browsing by Title

Mobiltelefonen har kommit att få en central roll i dagens samhälle. Det har blivit en norm i samhället att äga en mobiltelefon och vara tillgänglig för kontakt nästan vilken tid på dygnet som helst. Utgående från sociologiska och samhällsvetenskapliga teorier diskuterar jag bland annat vilka sociala konsekvenser mobiltelefonen bidragit med samt hur denna form av teknologi fått ett starkt fäste i samhället. I min avhandling diskuterar jag bland annat mobiltelefonens roll i vardagen och hur den har förändrat hur vi kommunicerar med andra. Jag diskuterar bakomliggande samhälleliga fenomen som lett till denna personifierade kommunikationsteknologi och hur den kan ses som ett resultat från tidigare former av kommunikationsverktyg. Mobiltelefonen har förändrat sociala strukturer i samhället, bland annat hur vi manövrerar förhållandet mellan tid och rum. I min avhandling förklarar jag dessa förändringar och dess konsekvenser för samhället och individen. Jag diskuterar även sociala medier i min avhandling eftersom en betydande del av mobilanvändning går åt till olika applikationer där man antingen kommunicerar med en eller flera personer. En betydande orsak till varför mobiltelefonteknologin har blivit så central i dagens samhälle är på grund av nätverkssamhället och informationssamhället. Dessa två begrepp förklarar den höga informationstillgången och mängden kontakter i dagens samhälle. I min avhandling undersöker jag hur mobiltelefonen har påverkat och förändrat vår socialitet samt förhållningssätt till andra. Detta kommunikationsverktyg har trängt sig inpå vardagens sociala situationer och har radikalt förändrat hur vi kommunicerar med andra.

Socialpedagogisk hästverksamhet är social rehabilitering för att främja social funktionsförmåga. Till sociala funktionsförmågan hör emotionella kompetensen och förmågan till interaktion med andra människor (Haapiainen, 2010). Den socialpedagogiska hästverksamheten strävar efter att förebygga, rehabilitera och ingripa i marginaliseringsprocessen. Marginalisering betyder att personen blir utstött eller är i risk för att bli utstött från samhället t.ex. arbete, skola eller bostad (Madsen, 2006). Med hjälp av den socialpedagogiska hästverksamhetens förbyggande arbete kunde man spara omkring 60 000 euro per person i risk för marginalisering ifall man kunde anse att verksamheten fungerar (Heinonen, Väisänen & Hipp, 2012). Denna avhandlings mål är att med hjälp av en litteraturgenomgång besvara frågan ifall socialpedagogisk hästverksamhet främjar den sociala funktionsförmågan. Studien lyfter fram flera synvinklar med hjälp av sammanlagt 19 tidigare utförda studier som presenteras i litteraturgenomgången. Avhandlingen baserar sig på akademiska forskningskällor och klassiska socialpsykologiska teorier som tillsammans ger läsaren en uppfattning om vad verksamheten går ut på och vad man strävar efter med hjälp av den. Madsen (2001, 2006) hävdade att människan lär sig samhällets oskrivna normer och beteenderegler genom socialisering och interaktion med andra människor. Madsen menade bland annat att personligheten utvecklas med hjälp av socialisering. Ifall personen inte har kompetenserna som socialiseringen kräver kan detta leda till marginalisering. Mead (Farr, 1996; Mead, 1934) för sin del har menat att självmedvetandet och identiteten endast kan uppnås i samspel med andra människor då man börjar se sig själv som ett självständigt objekt. Han menade att individualiseringen är ett resultat av socialiseringen. Studierna tyder på att socialpedagogiska hästverksamheten är en förebyggande och rehabiliterande verksamhet som bör tas i beaktande för att främja sociala funktionsförmågan. Socialpedagogiska verksamheten är ett exempel på hur man kan stöda barn, ungdomar och vuxna individer som riskerar att marginaliseras. I framtiden vore det bra att studera socialpedagogiska hästverksamhetens långsiktiga inverkan och hästens betydelse för interventionerna.

Den mellanstatliga klimatpanelen IPCC (eng. Intergovernmental Panel on Climate Change) har uppmuntrat psykologer att ansluta sig till arbetet för att förhindra klimatförändringar. Uppmärksamheten har riktats på människors beteende och möjligheten att ändra det. Med uttrycket “miljövänligt beteende” avser man beteende som har en klimatskyddseffekt i sig och påverkar positivt på miljöhållbarhet. Syftet med denna litteraturöverikt är att redogöra för hur man kan främja denna typ av beteende bland människor. Resultatet visar att kunskap, vanor, normer samt social informationsbehandling är viktiga faktorer i ljuset av beteendeförändring och främjandet av det miljövänliga beteendet. Enligt litteraturen verkar långvariga sociala processer och handlingar vara det mest lönsamma alternativet för miljön och individen. Det är viktigt att bryta mot den “sociala tystnadsnormen” och skapa en mer öppen och trygg diskussionskultur kring klimatförändring. Fältet inom socialpsykologi har en möjlighet att ta en central roll i begränsningen av klimatförändringar samt att öka kunskapen om beteendet som är relevant för klimatet. För att uppnå detta måste prioriteringarna för forskningen ändras för att socialpsykologin har inte tydligt lyckats att öka medvetenheten av långsiktiga sociala processer.

Det finns flera förklaringar till att människor inte tar initiativ för miljövänliga handlingar. Forskare har utförligt studerat finansiella och strukturella hinder, däremot studerat mindre den sociala omgivningens inflytande. Mitt syfte med denna litteraturstudie är att utreda om och i så fall, hur sociala normer påverkar miljövänligt beteende och hur klyftan mellan miljövänliga värderingar och handlingar kan motverkas. Tre forskningsfrågor presenteras: kan sociala normer bidra till miljövänligt beteende och i så fall, hur leder sociala normer till miljövänligt beteende inom den privata och offentliga sfären och hur kan de användas inom informationskampanjer för att främja miljövänligt beteende. Teoretikern i socialpsykologi, Robert C. Cialdinis forskning är viktig för att förklara de sociala normernas undergrupper och påverkan av dem inom informationskampanjer. Källorna härstammar huvudsakligen från socialpsykologiska och klimatpsykologiska journaler, också andra inkluderas. Resultaten visar att sociala normer kan påverka miljövänligt beteende, men deras effekt regleras av personliga normer och styrs av sociala identiteter. Deras effekt på individens miljövänliga beteende inom den privata sfären är därmed mindre. Inom denna sfär har ändå centrala aktörer för normativ påverkan som grannskapet och familjen identifierats, vilket kan förklaras genom deras proximala närhet till individen. De sociala normernas effekt på miljövänliga beteenden verkar vara mindre på sådana som har starkare hedonistiska och vinstdrivna motiv. Inom den offentliga sfären påverkas individens miljövänliga beteende både negativt och positivt av nationella och politiska identiteter, ifall individen identifierar sig starkt med dem och de blir framträdande. Inom arbetsmiljön får ledarskapet en stor betydelse för att normativt påverka miljövänligt beteende. För att miljövänliga informationskampanjer ska övertyga sin målgrupp bör miljövänliga sociala normer presenteras inom ramen för ingruppets intressen samt deskriptiva och injunktiva normer inte vara motstridiga. De sociala normernas effekt är mindre på beteenden som är inte är synliga. Forskningen har visat hur proximalt nära ingrupper som familjen och grannskapet får en stor roll i att skapa miljövänliga initiativ inom hemmet och kommunen, medan ledarskap inom politik samt informationskampanjer kan bli en del av det statliga initiativet. Mera forskning krävs i hur effektivt individer påverkas av sociala normer till miljövänligt beteende. Denna uppsats belyser hur det kan vara speciellt relevant att fortsätta studera ledarskapets normativa roll inom politik och sociala normernas effekt på sociala medier.

Syftet med min forskning var att få en djupare förståelse över följande frågor: Hurdana faktorer upplever socialarbetarna att stöder deras arbetstillfredsställelse, hur beskriver de upplevelser av moraliska kval, samt hurdana copingstrategier använder de för att klara av sitt arbete i kontext av otillräckliga resurser? Den här forskningen var kvalitativ till sin karaktär och bestod av intervjuer med fem socialarbetare. Den kan inte generaliseras, men den kan ge en djupare förståelse för fenomenet. Man kan dra vissa slutsatser från min forskning. Resultatet visar att två faktorer klart ökar socialarbetarnas arbetstillfredsställelse enligt deras egen uppfattning. Den första faktorn är arbetets karaktär. Alla fem socialarbetare som deltog i studien beskrev hur de upplevde att arbetet innehöll varierande och mångsidiga uppgifter och/eller att interaktion med klienterna var något som de upplevde att ökade deras arbetstillfredsställelse. Den andra faktorn var betydelsen av relationer på arbetsplatsen, speciellt med arbetskompisarna, men även med cheferna. Två av socialarbetare som deltog i forskningen hade haft upplevelser av moraliska kval i sitt nuvarande arbete. En arbetare hade haft känslor av moraliska kval i sitt fördetta arbete. Moraliska kval tog sig uttryck mest i att socialarbetarna funderade på arbetsärenden hemma. De upplevde även känslor av moraliska kval då de var tvungna att agera mot sina egna yrkesetiska värderingar på grund av antingen otillräckliga resurser eller organisationens linjedragningar. Några av socialarbetarna lyfte upp cyniska tankar som hade uppstått i situationen då de den tunga arbetssituationen hade varat en längre tid. Även känslan av utmattning och sömnproblem togs upp av två av socialarbetarna. Socialarbetare som deltog i studien använde olika copingstrategier för att klara av t. ex. tidsbristen eller stor arbetsmängd. Den copingstrategi som socialarbetarna i min studie använde mest var prioritering. Båda barnskyddsocialarbetarna upplevde att om de fick diskutera prioriteringsfrågor med sin chef var det något som hjälpte dem i deras arbete. Delegering som copingstrategi nämndes av tre socialarbetare. Att prata om situationen och få förståelse, nämndes av flera socialarbetare. Att jobba övertid var även en strategi som användes av flera socialarbetare. Flera socialarbetare nämnde att en sänkning av kvalitén av en del av arbetet användes som en copingstrategi.

Medier bär upp och existerar genom språket. Samtidigt utvecklar de också språket. För många språkliga minoriteter har det här stor betydelse. Begreppet institutionell och funktionell fullständighet kan användas för att mäta minoritetsmediers omfattning. Graden av den institutionella och funktionella fullständigheten har nämligen en inverkan på medieanvändningen. Då medieutbudet på minoritetsspråket ofta är begränsat vänder sig många personer inom de språkliga minoriteterna till medier på majoritetsspråket för att komplettera det som saknas på minoritetsspråket. Mitt syfte med denna uppsats är att klarlägga språkanvändarnas tankar kring det existerande medieutbudet på finlandssvenskt teckenspråk. Forskningsfrågan i sin tur är vad finlandssvenska teckenspråkiga anser om Yle:s programproduktioner på finlandssvenskt teckenspråk. Anser de att satsningarna är tillräckliga och riktas rätt? Metoden som används för den här uppsatsen är fokusgruppintervjuer. Fem finlandssvenska teckenspråkiga ingår i den här gruppen. Resultatet visar att finlandssvenska teckenspråkiga har en kompletterande medieanvändning. Den låga institutionella fullständigheten och den kompletterande medieanvändningen leder i sin tur till en låg funktionell fullständighet. Dock finns fler orsaker till den låga funktionella fullständigheten, inte enbart av det smala medieutbudet. Till exempel har finlandssvenska teckenspråkiga tillgång till få språkliga domäner. Resultatet visar också att finlandssvenska teckenspråkiga önskar sig ett större utbud i olika genrer. De motiverar behovet med att bristen är stor och att finlandssvenska teckenspråkiga också ska få tillgång till information på sitt modersmål. De motiverar även behovet med att det finlandssvenska teckenspråket är utrotningshotat och behöver stöd för att inte ytterligare krympa. Program riktade till barn och unga samt nyheter på finlandssvenskt är något som de önskar sig. Program i stil med Svenska Yle:s Närbild är även något som de önskade sig. Gällande förinspelade eller direktsända program samt längd och format på programmen anser de att vad som helst fungerar. Huvudsaken är enligt dem att man börjar med något. De anser också att det finns skillnader mellan teckenspråkstolkade program och program på teckenspråk. Teckenspråkstolkning är lätt att ordna samt sker på hörandes villkor. Teckenspråkiga program däremot är riktade till teckenspråkiga och sker på dövas villkor, inte hörandes. De säger att de av den orsaken väljer i första hand en teckenspråksaktör framom en teckenspråkstolk. Kvalitén på språket blir också bättre med teckenspråksaktörer. Dock är en teckenspråkstolk bättre än ingenting.

Den allt mer ökande urbaniseringen har lett till att nya former av social kontroll uppkommit och således nya grunder för exkludering. Detta i samband med kapitalismens framväxt har lett till utvecklingen av en ny norm för hur man ska konsumera. Här avgör individens konsumtionskraft ifall individen klassas som normal eller avvikande. Individers konsumtionskraft utgör alltså grunden för ifall de kan anses som värdiga att ta del i samhällets gemenskap, men är också avgörande för huruvida deras vistelse i det offentliga rummet betraktas som negativt eller inte. I avhandlingen granskar jag hur staden reproducerar de kapitalistiska maktförhållandena samt upprätthåller den sociala sammanhållningen genom arkitektur och design, samt hur dessa används som strategier för exkludering av marginaliserade. Genom att uppdela strategierna i psykologiska och fysiska strategier har jag granskat de negativa samhällskonsekvenserna och effekterna strategierna får. Utgående från mina resonemang har jag kommit fram till att användning av design och arkitektur som strategier för social kontroll, oftast medför endast marginella fördelar till majoriteten av befolkningen. De marginaliserade i sin tur fråntas även de mest grundliga rättigheterna. Arkitektur och design som medel för social kontroll resulterar i ytterligare utanförskap och erbjuder inga lösningar till sociala problem utan bidrar endast till omlokaliseringen av dem.

Stigmatisering av mentala sjukdomar har såväl sociala som psykologiska komponenter och opererar på strukturella, mellanmänskliga och individuella nivåer. Stigma i koppling till mentala sjukdomar innebär en negativ social stämpling av en person eller grupp som har blivit diagnostiserad med eller uppvisar symptom på en psykisk sjukdom. Det här åtföljs i sin tur av negativa kognitiva, affektiva och beteendemässiga reaktioner. Syftet med denna litteraturöversikt är att granska stigma i koppling till mentala sjukdomar på olika nivåer och behandla fenomenet i ungdomens kontext. I samband med det här lyfter avhandlingen även fram stigmats konsekvenser för hjälpsökande beteende hos en individ med en mental sjukdom. Behandlingen av nivåer och processer av stigma tar utgångspunkt i offentlig-, själv-, associerad-, och strukturellt stigma. Därtill fungerar socialpsykologiska komponenter, så som fördomar, stereotyper och innehållande kategoriseringsprocesser, som ramar. Resultaten visar att vanliga negativa reaktioner mot individer med mentala sjukdomar är bland annat socialt avståndstagande, skuldbeläggning, ogillande, ilska och rädsla. Forskning visar därtill att mentala sjukdomar ofta framträder för första gången i ungdomen och som en naturlig följd blir stigma närvarande i ett tidigt livsskede för unga med mentala sjukdomar. Stigmaforskningen har i stort fokuserat på vuxna individer. Nyare forskning visar att ungdomens många utvecklingsområden, framförallt identiteter, kognitiva förmågor och självkoncept kan komma att påverkas negativt av omgivningens stigmatiserande syner och beteenden. Det här riskerar i sin tur att internaliseras hos den sjuka individen, vilket förstärker självstigmat, som i sin tur identifierats som en av de största barriärerna mot hjälpsökande beteende bland unga. Att bredda förståelsen för stigmatisering av mentala sjukdomar och belysa dess roll i ungdomen samt vilka konsekvenser det får för en ung persons hjälpsökande beteende är en viktig komponent i såväl minskandet av stigma kring mentala sjukdomar som ökandet av ungas benägenhet att söka vård. Detta gynnar individer som är direkt drabbade av en mental sjukdom och stigma, samt deras närmaste krets och samhället i stort.  

Mitt syfte med denna litteraturavhandling är att undersöka (1) hur stigmatisering av personer med psykisk sjukdom uppkommer och (2) vilka konsekvenserna stigmatiseringen har. Psykiska sjukdomar är relativt funktionsnedsättande, och trots att beslutsfattare fokuserar allt mer på allmänhetens psykiska hälsa, blir personer med psykisk sjukdom ofta utsatta för stigmatisering. Avhandlingen är en litteraturgenomgång baserad på samtida forskning och litteratur om stigmatisering av personer med psykisk sjukdom vilken utvecklats från Erving Goffmanns teori om stigma. Litteraturgenomgången visar att stigmatiseringen är ett mångfacetterat fenomen som inkluderar diskriminering, stereotypisering och generalisering, och sker på en individuell, mellanmänsklig och samhällelig nivå. Stigmatiseringen går att förklaras som en socialt konstruerad företeelse, samt som kognitiva processer. Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom har förklarats bland annat med hjälp av Gordon Allports samt Henri Tajfels teorier om in- och utgrupper, där individen delar in sig själv och andra in i grupper bestående av ”oss” (ingrupp) och ”dem” (utgrupp). Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom har ett flertal konsekvenser för den stigmatiserade. Konsekvenserna är bland annat marginalisering, en ovilja att söka vård, självstigmatisering och att den stigmatiserades självkänsla påverkas. Medierna spelar en stor roll i att avbilda en felaktig bild av personer med psykisk sjukdom och kunde ha en verklig möjlighet att påverka allmänhetens uppfattningar om personer med psykisk sjukdom. Detta kunde eventuellt kunna bidra till att minska stigmatiseringen.

Folkets Dagblad var en banbrytande strippserie som publicerades i Vasabladet under 21 år. Tecknaren Leif Sjöström bildsatte och satiriserade över det politiska livet i Finland, Svenskfinland och Österbotten. Utöver det politiska fångade han också den österbottniska folksjälen. Den vanliga människan, mannen på gatan, har på sätt och vis huvudrollen i serien. Vad säger Sjöströms framställning av österbottningarna om deras identitetsuppfattning? Den här studien fokuserar på hur Sjöström avbildat österbottningarna. Vad de säger, tycker, tänker och allt det som ligger under ytan och pyr. I vilka diskurser diskuterar österbottningarna? Jag granskar Folkets Dagblad som serie, men också tecknarens syn på sin omvärld och vad stripparna säger om miljön och människorna den behandlar. Sjöström bidrog till att konstruera den österbottniska identiteten genom sina serier och främst den långa och regelbundna utgivningen av serien gjorde den till en faktor att räkna med. Den österbottniska diskursen är starkt närvarande i serien och ständigt också konflikten mellan stad och landsbygd, maktcentrum och periferi. Majoriteten av stripparna har en uppstudsighet mot överheten och avväpnar beslutsfattare med en vass kommentar. De österbottniska karaktärerna framställs som envisa, jordnära, stolta och roliga. De håller hårt på sin egen åsikt och hemtrakt. Användningen av lokala dialekter är en viktig del av den österbottniska diskursen och stärker både karaktärernas kredibilitet och läsarnas självkänsla. I förhållande till tidigare forskning är min studie ett bra komplement till Folkets Dagblad och konstruktionen av österbottnisk identitet. Jag har i analysen utgått från bland annat Mörkenstams tillvägagångssätt med problem – orsak – lösning för att komma fram till ett resultat.