Browsing by Title

Företag ställer idag allt högre krav på kostnadseffektivitet, vilket har resulterat i att allt fler organisationer använder sig av prestationsbaserade belöningssätt som ett sätt att motivera sina anställda. Grundantagandet bakom belöningssättet är att den anställda kommer att sträva efter monetära belöningar och därmed öka på sin arbetsprestation. Syftet med denna uppsats var att analysera den motiverande kraften bakom prestationsbaserad belöning. Klassiska motivationsteorier anser att belöningssättet är motiverande till en viss grad. Studier tyder på att då belöningssättet är väl planerat och introduceras i en gynnsam kontext, kan de motiverande effekterna vara större än vad klassiska motivationsteoretiker förutspår. Faktorer som påverkar den motiverande kraften är t.ex. graden av hur tydligt man kan mäta en prestation i ett visst arbete, samt på vilket sätt man väljer att operationalisera prestation. Nutida forskning tyder på att belöningssättet är en effektiv metod för att skapa extern motivation i situationer där intern motivation saknas. Däremot kan belöningssättet resultera i minskad motivation om internt motiverade arbetsuppgifter belönas för prestation. Beslutsfattare i organisationer bör vara medvetna om den komplexa naturen av mänsklig motivation, vilket betyder att prestationsbaserade belöningssystem måste planeras utförligt för att kunna implementeras framgångsrikt.

I uppsatsen behandlas teman kring den representation av könsidentiteter som avviker från tvåkönshegemonin. Ickebinära personer blir ofta osynliga i såväl samhället i stort, men även som i mediesammanhang. De personporträtt hämtade från Svenska Yles webbplats vilka analyseras i avhandlingen fokuserar på huvudpersonens könsidentitet och uppfattning av den. Diskurserna i texterna analyseras via genusteori och tidigare forskning om representationen av transpersoner. Analysen påvisar att Svenska Yles personporträtt avviker till en del från normen för liknande texter om könsminoriteter, eftersom de inte fokuserar lika starkt på kroppslighet eller negativa aspekter av att tillhöra en könsminoritet. Arbetet visar att journalister har en varierande nivå av kunskap om trans- och ickebinära personer, och det leder till att en del terminologi samt det sätt man refererar till personen framstår som potentiellt missvisande, förvirrande eller nedvärderande.

Avhandlingen är en jämförande studie över Finland och Sveriges besvärssystem. Avhandlingen behandlar ländernas två besvärsinstitut, det vill säga kommunalbesvär och förvaltningsbesvär på den lokala och regionala nivån. Det handlar om möjligheten att överklaga beslut fattade av kommunerna och regionerna. Finlands regionala nivå uppmärksammas extra mycket eftersom organiseringsansvaret för social- och hälsovården har övergått till de nya välfärdsområdena från och med 1.1.2023. Avhandlingens syfte är att utreda skillnaderna mellan de olika besvärssystemen på en regional- och lokal nivå. Finland och Sverige har ett liknande förvaltningsprocess med ett separat förvaltningsdomstolssystem och jag har därför valt att jämföra dem med varandra. Avhandlingens forskningsfråga är följaktligen: vad är likheterna och skillnaderna mellan besvärsordningen i Finland och Sverige på en lokal och regional nivå? Forskningsfrågan besvaras genom användningen av den traditionella rättsdogmatiska metoden samt den komparativa metoden.

I det moderna samhället ansvarar individen själv alltmer för att skapa sin identitet utgående från de val man gör. Baserat på vad man väljer att visa upp för andra, bildar omvärlden sig en bild av vem man är. I sina blogginlägg kan bloggare välja vilka delar av livet de visar upp för att av läsarna tolkas så fördelaktigt som möjligt. Detta tror jag att leder till att det en bloggare visar upp i sin blogg inte alltid stämmer överens med verkligheten. I strävan efter att framstå som "den perfekta individen" göms vardagens mindre fina stunder undan och bloggen blir till en fejkad fasad. En ond cirkel startar då läsare tar del av denna "perfekta vardag" och tror att alla andra lever ett fullkomligt problemfritt liv. En tävlan om det mest perfekta livet uppstår och blogginläggen hamnar bara längre och längre ifrån den sanna verkligheten. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur sanningsenligt unga finlandssvenska kvinnor upplever att de framställer sin vardag i bloggen. Jag har valt att fokusera på kvinnor i åldern 20–25 år eftersom forskning visar att bloggande är populärt inom just denna befolkningsgrupp. Metoden för min undersökning är kvalitativa intervjuer. Informanterna är fyra kvinnor från olika delar av Svenskfinland. Alla intervjuer varade mellan 45 och 90 minuter var och spelades in för analys och eventuell framtida forskning. Från intervjuerna finns även anteckningar. Mina viktigaste resultat av studien är att bloggen innehåller märkbart mer positivt än vad vardagsbloggarnas riktiga liv gör. Orsaken till detta är ändå inte att bloggarna inte vågar skriva ut negativt, utan snarare att bloggen är en plats där man vill dokumentera de goda och minnesvärda stunderna från sin vardag. Ytterligare en orsak är att negativa ämnen ofta berör även andra personer och dem vill man inte skriva om utan deras tillåtelse. Ett annat intressant resultat av studien är att bloggarna nog är medvetna om att bloggen förmedlar en finare bild av deras vardag, men de ser sig ändå inte ansvariga för ifall läsare påverkas negativt av detta. Bloggarna anser att ansvaret att förstå att bloggen enbart visar en bråkdel av hela deras liv ligger hos läsaren och om läsaren påverkas negativt, bör hen själv förstå att sluta läsa bloggen.

This qualitative Bachelor thesis in the research area of social sciences explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process as a reform model for higher education. The study is based on previous research in the field of higher education, and literature on the Bologna Process, the European Higher Education Area (EHEA), and the European Union (EU). To understand the role of the Bologna Process in the development of higher education, this study explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process at a wide global level as well as studies the diffusion and implementation of the common Bologna Process reform instruments and principles at a narrow national level. Concerning the global diffusion and institutionalization of the Bologna Process, this study tries to answer the research question: why and how can the Bologna Process become a global model for reforming higher education? Concerning the more specific national or county-level diffusion of the Bologna Process, this study explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process in the Finnish higher education context trying to answer the question: why and how has the Bologna Process been diffused and institutionalized in the Finnish higher education context? To answer the first, broad and more theoretical, research question, new institutionalism is applied as a theoretical framework because it focuses on diffusion and institutionalization of global ideas, practices, and models, and explains institutional isomorphism and homogenization of organizations (DiMaggio & Powell 1998; Hall & Taylor 1996). When studying the Bologna Process from national perspective, case study research method is applied because it helps to gain deep detailed knowledge about contemporary social phenomena (Yin 1984), such as the Bologna Process. This research finds that the Bologna Process reform model has successfully been crossing borders all over the world and is, therefore, currently a globally diffused reform model for higher education. The Bologna Process has reformed multiple systems and institutions of higher education because its common reform instruments and principles have become well-institutionalized in a growing number of countries. In consequence, it can be inferred from this research that the Bologna Process currently constitutes a common global model for reforming higher education. Moreover, this research reveals that in addition to the successful global diffusion and institutionalization, the Bologna Process has been diffused and institutionalized at national level without great problems. The Finnish case study research indicates that the Bologna Process reform model has brought about important changes and improvements in Finnish higher education. The changes were mainly achieved through an effective coordination and institutionalization of the common reform instruments and principles by the Finnish Government, and owing to active cooperation between the Finnish Ministry of Education and institutions of higher education. In more specific terms, the results show that the institutionalization of the Bologna Process helped to complete the national higher education reform, which was started before the Bologna Process was created in 1999 (Bologna Declaration 1999), eliminated for the Finnish higher education inherent weaknesses, and contributed to reforming the University law (Universities Act 558/2009). Most importantly, because of the diffusion and institutionalization of the Bologna Process, the Finnish higher education has achieved its long-lasting primary goal of becoming a more attractive, international, and globally competitive higher education system.

Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka hurudan hjälp det finns för barn och ungdomar i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa. Jag studerar också hur de med hjälp av grupptillhörighet kan lära sig att hantera sin livssituation och det stigma som finns kring att ha en vårdnadshavare med missbruk eller psykisk ohälsa. För att detta ska uppnås handlar forskningsfrågorna om hur gruppledare i Ninni-verksamheten uppfattar barnens livssituation, stigmat de kan uppleva, hur man kan motarbeta stigma och grupptillhörighetens roll i detta. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter är stigma och grupptillhörighet. En del barn som lever i familjer med missbruk och psykisk ohälsa kan uppleva stigma kring sin situation och omgivningen kan uppleva stigma mot barnen. Därför är det viktigt att det finns verksamheter som motarbetar detta. Grupptillhörighet, alltså känslan av gemenskap, ses i avhandlingen som ett sätt för barnen att hantera sin livssituation och det stigma de kan uppleva. Materialet består av kvalitativa intervjuer med personer som någon gång har lett en samtalsgrupp inom Ninni-verksamheten. Resultatet visar att barnen påverkas av problematiken i hemmet på olika sätt och att problemen då också hos barnen tar sig uttryck på olika sätt. Enligt resultatet menar gruppledarna i Ninni-verksamheten att både barnen själva och omgivningen upplever stigma mot barnen och att även stigmat kan ta sig uttryck på olika sätt, men att verksamheten har flera olika sätt att motarbeta detta, till exempel via sociala medier. Grupptillhörighet har visat sig vara en viktig faktor i verksamhetens tjänster. Det är alltså lättare för barnen att prata med andra som har liknande erfarenheter.

Etter at Bosnia erklærte seg selvstendig fra Jugoslavia I 1991, ble landet sendt ut I en blodig borgerkrig. Landes befolkning består hovedsakelig av muslimske bosnjaker, serbisk-ortodokse serbere og romersk-katolske kroater. I løpet av borgerkrigen slåss alle de tre gruppene mot hverandre, og det ble gjennomført seksuelle overgrep, etniske rensninger og massehenrettelser. Omtrent 100.000 mennesker ble drept og over to millioner mennesker ble fordrevet fra sine hjem. Etter at krigen ble avsluttet i 1995, består Bosnia fremdeles av de tre etniske gruppene. Hvordan kan demokrati i fungere i slikt land, med en befolkning som er dypt splittet, og hvordan skal et slikt demokrati utformes? I artikkelen Majority rule versuc democray in deeply devided societies fra 1977, trekker Arend Lijphart frem sin teori om konsosierte demokratier. Teorien består av fire viktige kjennetegn på hvordan styresettet skal se ut, og hevder å ha en demokratisk løsning på ustabile samfunn med en dypt splittet befolkning. I kandidatavhandlingen vil de fire kjennetegnene i Arend Lijphart til teori om konsosierte demokratier bli sammenlignet opp mot konstitusjonene til Bosnia og dens to entiteter, Føderasjonen Bosnia-Hercegovina og Republika Srpska. Målet vil være å undersøke i hvilken grad styresettet i Bosnia kan sies å følge kjennetegnene som inngår i Arend Lijphart sin teori om konsosierte demokratier.

Tässä tutkielmassa tarkastelen organisaatioidentiteettiä ja sen vaikutusta organisaation päätöksentekoon uusinstitutionalistisesta tulokulmasta. Keskiössä on vuonna 2008 Seinäjoen kaupungin aloitteesta yhteistyössä ympäristöministeriön kanssa käynnistetty hanke, joka tähtäsi kansallisen kaupunkipuiston perustamiseen Seinäjoelle 2016. Ympäristöministeriö ei lopulta voinut hyväksyä Seinäjoen toimittamaa kaupunkipuistohakemusta. Syynä olivat perustamisedellytyksiä olennaisesti heikentäneet muutokset, jotka kaupunginhallitus päätti yllättäen tehdä hakemusluonnokseen vain päiviä ennen ratkaisevaa kaupunginvaltuuston kokousta. Ympäristöministeriön varoituksista huolimatta valtuusto jätti vähäpätöisinä nähdyt muutokset voimaan. Monivuotisen hakuprosessin kaatuminen kalkkiviivoilla on ainutlaatuinen tapaus kansallisten kaupunkipuistojen historiassa. Se herättää laajempia kysymyksiä organisaation päätöksenteon ja sen taustalla vaikuttavien motiivien ristiriitaisuuksista. Tutkin, millainen Seinäjoen organisaatioidentiteetti oli ajanjaksolla, jolloin päätöksiä kansallisen kaupunkipuiston suhteen tehtiin. Lisäksi selvitän sen vaikutusta kansallisen kaupunkipuiston perustamishankkeen epäonnistumiseen. Hahmotan päätöksenteon organisaation ja sen institutionaalisen toimintaympäristön dynaamisena suhteena. Siinä organisaatio pyrkii mukautumaan toimintaympäristössään vallitsevien normien, käytänteiden ja arvopohjaisten oletusten muutoksiin säilyttääkseen toimintakykynsä. Lähtökohtanani on, että identiteetti saattaa muodostua esteeksi mukautumiselle. Se synnyttää polkuriippuvuuksia, jotka ohjaavat ja rajoittavat päätöksentekoa. Keskeisen lähdeaineiston muodostavat Seinäjoen kaupunginjohtajan vuosina 2005–2015 pitämien uudenvuoden-puheiden tekstiluonnokset. Tutkin niitä laadullisen sisältöanalyysin avulla. Useamman vuoden mittaisen tarkastelujakson pohjalta voidaan puheissa havaita teemoja ja asenteita, jotka ovat keskeisiä ja toistuvia vuodesta toiseen. Ne heijastelevat organisaatioidentiteetin ydintä. Analyysin tukena hyödynnän valmisteluasiakirjoja, videomateriaalia kaupunginvaltuuston ratkaisevasta kokouksesta sekä pienimuotoista haastatteluaineistoa. Esitän, että Seinäjoen organisaatioidentiteetti koostui menneisyyttä, nykyhetkeä ja tulevaa tulkinnallisesti yhdistelevistä kasvun ja kilpailun narratiiveista. Niiden taustalla vaikutti lisäksi kolmas, markkinaliberaalin talouden narratiivi. Kaupungin johtavissa päätöksentekoelimissä narratiivit vahvistivat ja ylläpitivät materiaalista ja fyysistä kasvua painottavia ajatuskehikoita. Kaupunkitilan avaruutta, kerrostuneisuutta ja luontoa painottavan kansallisen kaupunkipuiston kannalta keskeisiä ympäristö- ja kulttuurihistoriallisia näkökulmia ja arvoja ei tutkimuksessa sen sijaan havaittu lainkaan osana Seinäjoen organisaatioidentiteettiä. Tutkimustulosten mukaan kaupunkipuiston perustamishanke syntyi Seinäjoella reaktiona ympäristönsuojelua ja vihreitä arvoja korostaviin institutionaalisiin muutoksiin. Kaupunki haki muuttuvassa toimintaympäristössä pontta kasvu- ja menestyspyrkimyksilleen tavoittelemalla kansallisen kaupunkipuiston arvonimeä. Ympäristöministeriön myötävaikutuksella suunniteltu hakemusluonnos oli kuitenkin ristiriidassa näiden tavoitteiden kanssa. Siihen sisältyi kaavoitusrajoituksia alueille, joiden potentiaali oli kaupungin näkökulmasta näyttäytynyt lähinnä rakentamisen ja materiaalisen erottuvuuden kautta. Polkuriippuvuuden ohjaamina kaupungin päättäjät korjasivat hakemusluonnosta siten, että kaupunkipuisto toteutuessaan tukisi kasvu- ja kilpailunarratiiveja. Kasvukeskeinen itseymmärrys puolestaan esti päättäjiä näkemästä muutosten vaikutuksia ympäristöllisten ja kulttuurihistoriallisten arvojen valossa, jolloin mukautuminen institutionaalisen toimintaympäristön muuttuneisiin vaatimuksiin epäonnistui ja hanke kaatui. Havainnot tukevat aiempaa organisaatioidentiteettitutkimusta, jossa identiteetin vaikutuksia on polkuriippuvuuden käsitteen kautta teoretisoitu. Ne viittaavat siihen, että organisaatioiden päätöksenteko ei ole historiatonta, vaan riippuvaista niiden itseymmärryksestä. Tulosten yhteiskuntatieteellistä vaikuttavuutta lisäisi vertaileva tutkimus muutaman kaupunkipuistohankkeen välillä. Se valottaisi ennen kaikkea narratiivisesti erilaisten organisaatioiden toiminnan mekanismeja sekä niiden identiteettien ideologisia yhtäläisyyksiä markkinaliberaalien rakenteiden osana.

Källor från och hänvisningar till sociala medier blir en allt vanligare syn för mediekonsumenter, och praxisen att citera till exempel ett Twittermeddelande eller ett inlägg publicerat på Instagram en allt alldagligare vana bland journalister. Sociala medier som journalisternas nya och nu etablerade verktyg bidrar ändå till både problem och en del frågetecken kring hur det påverkar vissa fundamentala hörnstenar så som verifikation av källor, källkritik, grindvaktsrollen och objektivitet, som redan länge förknippats som grundpelare för journalistiken. Det här försvåras ytterligare av att också elitkällor som till exempel idrottare anammat sociala medier som viktiga verktyg för kommunikation och drar allt mer nytta av att journalister använder dem som nyhetskälla. I den här avhandlingen undersöker jag med hjälp av såväl kvantitativ som kvalitativ analys hur Yle Sporten använder sig av sociala mediekällor i sin webbrapportering. Med hjälp av en trestegsmetod undersöker jag både i vilken utsträckning detta förekommer och hur dessa används. Utöver det försöker jag komma underfund med i vilket syfte sociala mediekällor används och huruvida dessa ersatt traditionella källor och insamlingsmetoder så som intervjuer eller pressmeddelanden, samt hur bland annat källkritiken och verifieringsprocessen ser ut och grindvaktsrollen påverkats. Resultaten från den här avhandlingen är i enlighet med det tidigare forskning på ämnet kommit fram till: sociala medier används allt mer som nyhetskälla och framförallt inom lättsammare ämnen så som sport. Dessutom är idrottare attraktiva citatskapare på sociala medier. I den här avhandlingen drar jag också slutsatsen att, precis som tidigare inhemsk forskning visat, är det inte sagt att det är de traditionella källorna som bytts ut, utan bara kanalerna via vilka deras uttalanden publiceras. Källor från sociala medier kan vara traditionella och officiella precis lika mycket, och det är ofta dessa som får höras också via sociala medieplattformarna. Trots ett snävt urval fann också denna studie att journalister i hög grad litar på sociala mediekällor, då dessa också fick stå som ensamma och/eller primärkällor för nyheter och artiklar. Också i Finland har således journalister insett vilken guldgruva sociala medier är som bank för både ett stort och varierande utbud av källor och citat.

Djurskyddslagen skiljer sig från de flesta lagen i Finland. Flera intressegrupper är inblandade, lagen delar starkt åsikter och traditionellt har det varit svårt att ändra lagen och komma till slutsats som nöjer alla intressenterna. Man har börjat processen för att förnya djurskyddslagen nästan tio år sedan, men hittills har man inte lyckats få den nya lagen i kraft. Avhandlingen är en fallstudie, där man analyserar om collaborative governance, att den offentliga sektorn i samarbete med intressegrupper jobbar tillsammans för att lösa problem och hitta konsensus, skulle ha möjliggjort att lagförändringsprocessen skulle ha gått smidigare och om man redan har element av collaborative governance i lagstiftningsprocesser. Det finns en tydlig forskningslucka gällande collaborative governance i finsk samhällsvetenskaplig forskning och avhandlingens mål är att erbjuda ny och djupare förståelse om collaborative governances möjligheter. Forskningen fokuserade speciellt på lagens behandling i utskottet och från valda intressegruppernas MTKs, SEYs och Veterinärförbundets synpunkt. Det finns element i politiken och den nuvarande lagstiftning som stöder användning av collaborative governance, men som slutsats kan man säga att djurskyddslagen är en så pass komplex process med så pass oeniga intressenter, att samarbete speciellt i en situation, där man inte har tidigare erfarenhet om collaborative governance, kan vara för krävande. Resultaten betyder inte, att collaborative governance inte skulle kunna användas i andra typ av lagstiftning eller beslutsfattandet i mindre skala och enklare frågor och det finns behov för vidare forskning.