Browsing by Title

Avhandlingen undersöker hur språktjänsten Duolingo använder sin maskot på Tiktok och vad maskotens funktion är. En maskot är en ”levande” symbol för ett varumärke och maskoten anses vara en brevbärare mellan varumärket och dess konsumenter. Alltfler företag har börjat använda sina maskotar på sociala medier, där maskoten kan marknadsföra företaget och samtidigt interagera med konsumenter. Avhandlingen granskade Duolingos Tiktok-konto under två perioder för att jämföra antalet interaktioner mellan perioderna med hjälp av en kvantitativ analys. Maskotens olika roller och deras funktioner för kontot granskades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten av den kvantitativa analysen visar att antalet visningar och gilla-markeringar på kontot ökade efter att maskoten implementerades, vilket kan bero på maskoten. Den kvalitativa innehållsanalysen visar att maskoten har nio olika roller i videorna, och rollerna kan delas in i fyra grupper enligt följande teman: maskotens persona, maskoten och kändisvärlden, hur maskoten främjar företaget och hur maskoten skapar engagemang på Tiktok. Maskoten har alltså flera olika funktioner för kontot – den bidrar till kontots framgång på Tiktok samtidigt som den används för att marknadsföra Duolingo.

Före detta finansminister Katri Kulmuni tog emot kommunikationskonsulttjänster för över 50 000 €. Det var frågan om en stor summa pengar, vilket ledde till en kris som togs upp av finska medier. I den här avhandlingen analyserar jag Kulmunis kommunikation i samband med fallet, såsom kommunikationen presenterades i det finska public service bolaget Yles artiklar. Analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys med tyngdpunkt på tolkande innehållsanalys. Undersökningen har formen av en fallstudie. Som teoretisk ram fungerar Coombs Situational Crisis Communication Theory (SCCT). Mitt syfte med studien är att tillämpa den valda teorin på ett konkret fall och att se hur teorin fungerar som ett analysredskap. Mitt syfte är också att presentera en analys av Kulmunis kommunikation inom de valda ramarna, som den presenterades i Yles artiklar. Resultaten visar att Situational Crisis Communication Theory går att tillämpa på fallet och att Kulmuni kommunicerar enligt de strategier som SCCT erbjuder. Teorin skulle behöva preciseras en aning, för att så exakt som möjligt kunna tillämpas på en persons kommunikation. Resultaten visar också att Kulmunis kommunikation förverkligades som återuppbyggande och nekande. Också förminskande strategier användes rätt mycket. Som slutsats för klustret som krisen tillhör kom jag fram till att krisen passar in både i offer- och misstagsklustret.

I allmänhet används ”ideologi” antingen som en synonym för politisk övertygelse i den bredaste möjliga betydelsen, eller alternativt som en beskrivning av en förtryckande, diktatorisk dogma. Den nyliberala ideologin är annorlunda; enligt vissa finns den inte alls, enligt andra är den global och allomfattande. Denna avhandling är ett försök att rehabilitera två kontroversiella begrepp inom sociologin – ”nyliberalism” och ”ideologi” – igenom att redogöra för en Symptomatisk analys av det nyliberala förhållandet till staten. Den s.k. nyliberala makroregimen kännetecknas av ett system av självständiga centralbanker som idkar en inflationsikriktad penningpolitik på basis av nyklassisk makroekonomi. Detta innebär en institutionalisering av en nyliberal ideologi som lutar på den nyklassiska ekonomiska teorins ontologiska antaganden. I den nyliberala världsordningen, som föreställs och administreras som ett horisontellt nätverk av reciproka marknadsförhållanden, framstår staten som ett irrationellt element som förvränger den sociala verklighetens annars rationella koherens men som samtidigt förutsätts för att upprätthålla den. Det nyliberala förhållandet till staten är inte enbart en enkelt antagonistisk sådan; staten är den nyliberala ideologins Symptom – ett uttryck för oförenligheten mellan den nyklassiska ekonomiska teorins ontologi och samhällets verkliga ontik. Eftersom de europeiska institutioner som manifesterar denna ideologi i praktiken, dvs. upphöjer den till socialt faktum, till stort sett ligger utanför den nationella verkställande maktens och det demokratiska beslutsfattandets sfär måste den ses som mera än bara ett diskursivt fenomen. nyliberalismen är en kapitalistisk ideologi, i klassisk marxistisk mening, som strävar till att avpolitisera och avdemokratisera det ekonomiska. Den strävar till att generalisera den rådande klassens intressen som samhällets intresse i allmänhet och således förtränga klasskonflikten igenom att göra desinflation till det centrala målet för penningpolitiken.

Social- och hälsovårdsorganisationer inom tredje sektorn har genom Finlands historia haft en viktig uppgift i att förse social- och hälsovård i Finland. Tredje sektorns roll har förändrats genom tiderna från frivilligorganisationer till att även vara stora arbetsgivare idag. Deras roll i samhället har även förändrats från att vara huvudförsörjare av social- och hälsovård till att fungera som samarbetspartner och komplement till kommunerna som idag har huvudansvaret för social- och hälsovården. Avhandlingens syfte är att belysa hur/var social- och hälsovårdsorganisationer ser sin plats i samhället samt deras förhållande till den offentliga sektorn. Avhandlingen ämnar även undersöka om organisationer upplever liknande press i utvecklingen av sin verksamhet. Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med personer i ledande positioner inom finlandssvenska social- och hälsovårdsorganisationer. Resultaten visar att organisationerna ser sig som självständiga aktörer men som fungerar som komplement till den offentliga sektorn. Organisationerna upplever liknande press gällande finansiering och en osäkerhet kring vad vårdreformen kommer att innebära för dem. Avhandlingens teoretiska referensram baseras på DiMaggio och Powells (1983) syn på institutionell isomorfi och de tre isomorfiska mekanismerna för att belysa den press organisationerna upplever i sin verksamhet.

Ämnet som behandlas i denna kandidatavhandling är europeisk, främst nordisk, högerextremism. Forskningen har utförts genom litteraturstudier. Som stomme för analysen används social rörelseteori och teori om avvikande beteende. De centrala frågorna i den här avhandlingen är hur högerextremistiska grupper mobiliseras, hur gruppdynamiken i en högerextrem grupp kan se ut, och hur högerextremism bryter mot allmänna samhällsnormer. Ämnet är värt att undersöka på grund av faktumet att högerextremism har blivit alltmer förekommande i västerländska samhällen under de senaste åren, och tidigare forskning har visat att högerextremism kan utgöra ett hot för demokratin. Vid ett flertal tillfällen har det även begåtts eller planerats våldsdåd i högerextrem anda. Mina upptäckter inkluderar att högerextremism till stor del passar in på definitionen av en social rörelse med kollektiva identiteter, konfliktförhållanden och en definition av utegrupper. Ledarskapsmodellen i högerextrema grupper har genomgått en förändring under de senaste decennierna, från en karismatisk stark ledare till en diffus hierarki. Mobilisering av högerextrema grupper teoriseras hända av en mängd olika orsaker, men kort sammanfattat sker det oftast som en respons till upplevda hot, speciellt ekonomiska, sociala eller politiska sådana. Högerextrem aktivitet kan potentiellt bryta mot både lagbaserade samhällsnormer, anti-rasismnormer, samt de informella sociala normerna. Dessa fynd sammanställer en bild av högerextremismens motivationer och förhållande till normer, samtidigt som de belyser hur en högerextrem grupp är sammansatt.

Fattigdom bland barnfamiljer har ökat i Finland och allt fler familjer behöver ekonomiskt stöd för att klara av vardagen. Utkomststödet är det stöd som beviljas i sista hand åt familjer som inte har ekonomisk möjlighet att klara av de dagliga utgifterna. I denna studie ligger fokus på handläggningen av utkomststöd till barnfamiljer. I Finland har det sociala arbetet inom arbetet med utkomststöd fokuserat främst på de vuxna. Det är föräldrarnas ekonomi och situation som utreds medan barnens perspektiv syns mycket litet. Barnen utgör en del av familjen och för att det ekonomiska stödet skall bli ändamålsenligt så krävs det att barnens perspektiv blir en del i beslutsfattandet. I denna studie vill jag därför synliggöra hur barn i länderna Finland, Sverige och Norge upplever att det är att växa upp i en familj med knapp ekonomi. I studien har jag tagit fasta på följande frågeställningar: Hur tycker barnen att den knappa ekonomin påverkar vardagen? Hurudana strategier använder barnen sig av för att hantera vardagen med knapp ekonomi? Enligt resultatet så upplever barnen att den knappa ekonomin tar sig uttryck i grundbehov så som mat och kläder, men främst i sociala sammanhang då barnen jämför sig med varandra. Barnen har inte möjlighet att umgås med vänner och ha hobbyn i samma utsträckning som övriga barn. Barnen saknar även materiella resurser som är betydelsefulla för att känna social tillhörighet. Att hela tiden vara tvungen att tänka på ekonomin är psykiskt påfrestande och barnen försöker genom både aktiva och passiva copingstrategier att förhandla, förmildra eller få kontroll över omständigheterna. Kunskapen som denna studie medför, kan socialarbetaren använda som utgångspunkt vid handläggningen av utkomststöd, då familjens ekonomiska behov utreds. Även betydelsen av att höra barnet självt, kommer fram i studien. Att socialarbetaren hör barnet och därmed kan stöda barnet och familjen på ett ändamålsenligt sätt kan även ses som en förebyggande åtgärd. Detta eftersom en fattig barndom utgör en riskfaktor för barnets hälsa och välmående och kan ge upphov till negativa effekter senare i livet.

Enligt adoptionslagen kan gifta par och ensamstående adoptera ett barn. Däremot står det också att ”barnet ska placeras i en familj där han eller hon får två adoptivföräldrar, om det inte med tanke på barnets bästa finns synnerligen vägande skäl för placering i en familj med en ensam förälder”. Syftet med avhandlingen var att utreda vad det innebär att ensam adoptera ett barn från utlandet. För att nå detta syfte har jag använt mig av följande delfrågor: 1. Hurdana känslor och tankar hade de ensamstående adoptivföräldrarna under adoptionsprocessen? 2. Vilka stödformer och copingstrategier använde de för att hantera dessa känslor och tankar? 3. Hurdana förutsättningar hade de att adoptera? Avhandlingen studerar adoptivföräldrars erfarenheter av adoptionsprocessen. För att få en helhetsbild över adoptivföräldrarnas upplevelser har jag använt mig av teman såsom känslor, tankar, stöd, copingstrategier och förutsättningar. Som stöd till min forskning har jag använt mig av stödteorier och copingstrategier, skrivna av bl.a. Gottlieb & Bergen (2010) samt Folkman & Lazarus (1980; 1984; 1985). Därtill är också dessa källor väsentliga i min studie: Eriksson (2009), Socialstyrelsen & Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (2007) och Rogers (2018). I min kandidatavhandling har jag valt att använda mig av ett eget empiriskt material, som samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Jag intervjuade fyra stycken ensamstående adoptivföräldrar som har adopterat barn från Ryssland, Thailand och Indien. Materialet analyserades sedan med hjälp av en styrd kvalitativ innehållsanalys. Ur studiens resultat framkom det att adoptivföräldrarnas adoptionsprocess bestod av bland annat känslor av stress och ångest men också hopp och lycka. För att hantera de känslor som uppstod under adoptionsprocessen använde adoptivföräldrarna främst sig av den emotionsfokuserade copingen samt olika stödformer. I resultatet framkommer det att det inte endast är det emotionella stödet som var viktigt för adoptivföräldrarna, utan alla former av stöd var väsentliga. Det mest betydelsefulla stödet fick de av vännerna och familjen. Dock var också stödet av andra adoptivföräldrar och adoptionssökande viktigt. Även om det fanns ett flertal likheter i adoptivföräldrarnas berättelser framkommer det också i studiens resultat att ”Ingens process är säkert den andras lik”.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Barnäktenskap är ett vanligt förekommande fenomen som sker runtom i hela världen. Dock har det i Finland först på senaste tiden börjat uppmärksammas som ett problem, varvid ökad invandring är en bakomliggande orsak till detta. Diverse internationella konventioner samt rekommendationer anger att barnäktenskap utgör en skadlig sedvänja och är något som bör förebyggas. Även om det konstateras att barnäktenskap utgör en skada för barnet, det vill säga offret i fråga, existerar det inte inom internationella förordningar en absolut minimiålder för äktenskap. Dock har Finland tagit i beaktande de internationella rekommendationerna samt barnets bästa och har bland annat avvecklat dispensförfarandet 2019 och enligt den nuvarande äktenskapslagen är minimiåldern för äktenskap 18 år. Mitt syfte med avhandlingen är att granska ifall Finland erbjuder ett tillräckligt civilrättsligt skydd för offer för barnäktenskap. Därmed granskas och analyseras Finlands rättsordning samt internationella lagar, bestämmelser och rekommendationer. Utöver att granska ifall Finland erbjuder ett till tillräckligt civilrättsligt skydd, granskar avhandlingen genom de lege ferenda-synpunkter hur lagstiftningen kunde revideras för att erbjuda offren ett bättre skydd. Detta görs bland annat genom att jag jämför Finlands rättsordning med Danmarks. Mitt syfte är att undersöka vilken lagstiftningslösning skulle vara mest önskvärd från offrets synvinkel. Det kan konstateras att det existerar lagstiftningsbehov att införa andra bestämmelser än enbart äktenskapsskillnad som upplösningsform av barnäktenskap. I avhandlingen presenteras upphävande av äktenskap som den mest önskvärda upplösningsformen med hänsyn till att rättsverkningarna skulle vara de mest optimala för offret i fråga.

Frågan om huruvida Europeiska unionen (EU) lider av ett demokratiunderskott har varit omdebatterad och en viktig fråga för att avgöra om EU:s verksamhet kan anses vara tillräckligt legitim. EU:s demokratiunderskott kan definieras på olika sätt, eftersom flera olika mekanismer påverkar hur demokrati förverkligas i unionen. EU:s institutionella egenskaper försvårar bl.a. medborgarnas möjligheter att påverka och delta på EU-nivå och dessutom upplever medborgarna EU som för avlägset vilket leder till en svag politisk identifikation för EU bland medborgarna. För att öka medborgarnas politiska deltagande på EU-nivå och stärka demokratin införde man år 2012, som komplement till den representativa demokratin, ett deltagardemokratiskt instrument på EU-nivå – det europeiska medborgarinitiativet. Den här kandidatavhandlingens syfte är att undersöka och analysera vad det europeiska medborgarinitiativet kan påverka inom demokratiunderskottet och vilken betydelse det europeiska medborgarinitiativet har som ett deltagardemokratiskt instrument. Detta gör jag genom att närmare studera hur medborgarinitiativet har fungerat hittills. Analysen baserar sig på initiativ som lämnats in och besvarats av Europeiska kommissionen, de initiativ som fått avslag, kommissionens rapport om genomförandet av medborgarinitiativet samt tidigare studier i ämnet. Studiens resultat visar att det europeiska medborgarinitiativet kan påverka den form av demokratiunderskottet som har att göra med medborgarnas svaga politiska engagemang i unionen, dvs. bidra till att minska avståndet mellan medborgarna och unionen och få medborgarna att bli mer intresserade av EU-relaterade frågor. Studien visar även att det är för tidigt att säga om medborgarinitiativet lyckats med sitt syfte att öka medborgarnas deltagande, men däremot har man genom initiativet skapat en ny kanal för medborgarna att delta, påverka och få sin röst hörd, vilket skulle kunna på lång sikt leda till en förstärkt demokrati i EU. Dock kan man ifrågasätta deltagardemokratins funktion för detta ändamål. Det krävs mycket olika resurser för att kunna organisera och stöda ett medborgarinitiativ, vilket gör att den politiska jämlikheten för alla rubbas. Dessutom krävs tekniska och praktiska förbättringar av initiativsystemet och det finns även ett allvarligt bekymmer med att så få initiativ har lämnats in till kommissionen och med att en tredjedel av initiativen avslagits före registrering pga. de inte ligger inom EU:s befogenheter.

Syftet med den här kandidatavhandlingen är att granska hur Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat gestaltade Jukkatalos konkurs. Jukkatalo var ett byggföretag som erbjöd hus och byggde dem från början till slut. Jag tog hjälp av gestaltningsteorin för att få svar på mina forskningsfrågor om gestaltning i de två medierna, vem som kommer till tals och målgruppen för artiklarna. Innan jag utförde analysen definierade jag vilka gestaltningar jag letade efter i texten. Analysen visade att både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat gestaltade Jukkatalos konkurs främst med mänskliga öden, vilket är överraskande. Vid krisrapportering brukar medier gestalta händelser med ansvarsgestaltning. Det visade sig också att i båda medierna kom Jukkatalos ledning mest till tals och att målgruppen var den breda allmänheten.