Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Author "Kåhre, Olivia"

Sort by: Order: Results:

  • Kåhre, Olivia (2022)
    Mitt syfte med denna avhandling är att fundera varför lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen innehåller en vägrandegrund som skyddar grundläggande och mänskliga rättigheter för den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder. Dessutom kommer vägrandegrundens förhållande till EU-rätt att diskuteras. Frågan kan kännas klar ur ett människorättsligt perspektiv, men är däremot diskutabel ur en EU-rättslig synvinkel, då man tar i beaktande att en liknande vägrandegrund inte finns med i EU:s rambeslut gällande arresteringsordern. Dessutom bygger arresteringsordern på principen om ömsesidigt erkännande. I straffrättslig bemärkelse, innebär principen att medlemsstater bör godkänna varandras beslut och domar gällande misstänkta eller dömda personer och ge dem samma verkningar som om de vore deras egna. Ömsesidigt erkännande innebär å sin sida ömsesidigt förtroende för varandras rättsliga system, vilket även gäller tilliten till att de grundläggande och mänskliga rättigheterna respekteras i varje medlemsstat och att det inte bör ifrågasättas. Den människorättsliga vägrandegrunden, som finns i den finska lagen, kan i ljuset av detta anses strida mot principen om ömsesidigt erkännande och förtroende. Avhandlingen kommer att basera sig både på en rättsdogmatisk och komparativ metod. Med hjälp av dem besvaras och diskuteras avhandlingens frågeställningar. Analysen grundar sig huvudsakligen på nationella, internationella och EU-rättsliga juridiska regelverk och material. Dessutom används olik juridisk litteratur. Resultaten av avhandlingens analys ger inget tydligt svar på huruvida Finlands lagstiftningsbeslut är rätt eller fel ur ett EU-rättsligt perspektiv, då en sådan slutsats är svår att dra. Med stöd av materialet och reflektioner kring dem, kan det dock konstateras att ur ett människorättsligt perspektiv har Finland haft godtagbara motiv att stifta den föreliggande vägrandegrunden. Från ett EU-rättsligt perspektiv är konklusionen inte den samma.