Browsing by Author "Kalliala, Rasmus"

Sekularisering som fenomen innebär en process där delar av samhället och kulturen lösgör sig från religiösa institutioners makt och symboler. Tesen går ut på tanken om att modernismens framsteg i form av bland annat den suveräna staten, kapitalismen och de empiriska vetenskaperna skulle leda till att religioner tappar sin influens och eventuellt försvinner från moderniserade länder. Begreppet kan dessutom delas in i två dimensioner, det vill säga den allmänna som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat, samt den privata som innefattar individuell tro och praktiserande. Syftet med uppsatsen var att svara på frågan om det råder en sekulariseringsprocess i Finland, och i vilken mån den har kommit att omfatta såväl den allmänna som den privata sfären. Jag gjorde detta genom att studera olika texter och teorier om religion och sekularisering som betonar postmodernitet, individualism och konsumtion, och sedan jämföra det med statistik och fakta gällande religiositet i Finland. Jag har dragit slutsatsen att en sekulariseringsprocess i viss mån förekommer i Finland. De strukturella ändringarna som karakteriserar postmodernitet i form av en lösgöring från traditionella gemenskaper och auktoriteter, en ökad individualisering och masskonsumtion, står i enlighet med vad statistiken berättar om den finska religiositetens natur och sekularisation idag. Den påverkar dock för det mesta den institutionella dimensionen då det kommer till människors behörighet till kyrkan och det konkreta praktiserandet förknippat med det. Samtidigt har förhållandet mellan kyrka och stat förhållit sig relativt orört redan länge. Antalet behöriga till kyrkan sjunker, färre människor deltar i gudstjänster och en mindre andel fortsätter att tro enligt kyrkans lära. Möjligheten att delta i kyrkans riter tycks vara den största orsaken till att höra till kyrkan. I en tid präglad av lösgörande från traditionella gemenskaper som familj och religion, spelar nu den egna identiteten en större roll i val av alternativa gemenskaper och värden. Samtidigt fortsätter dock den subjektiva och individuella tron att blomstra i form av till exempel tron på gud eller en högre makt, böner och uppfattad religiositet. Religion och religiositet kan därför påstås ha gått mer och mer mot det subjektiva och privata hållet kontra det institutionella. Trots att sekularisation alltså i viss mån förekommer, kan Finland inte påstås vara ett sekulariserat land. Varken från det allmänna perspektivet som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat där det klart förekommer samarbete, eller från det privata som innefattar individuell tro och praktiserande där de subjektiva och individuella formerna av religiositet än idag blomstrar.