Browsing by Author "Karnell, Jessica"

Syfte med min avhandling har varit att undersöka i fosterfamiljer placerade barns upplevelser av ”Keinu-modellen”, som är ett arbetssätt inom familjevården i Esbo. Målet med ”Keinu-modellen” är att skapa bra förutsättningar till en trygg relation mellan de biologiska föräldrarna och fosterföräldrarna för ett bättre samarbete parterna emellan, som anses bidra till en känsla av trygghet hos barnet då hen bosätter sig i fosterfamiljen och för nya relationer att utvecklas. Ett annat mål med modellen är att socialarbetaren skapar en god relation till alla parter i familjekollektivet. Jag har för att uppnå syftet med avhandlingen fokuserat på olika teman som jag upplever korrelera med ”Keinu-modellens” ideologi och mål. Detta har jag gjort genom att fokusera på hur barnen upplever sitt liv som en del av fosterfamiljen och andra sidan som en del av den biologiska familjen. Jag intresserar mig även av vad familj betyder för barnen och huruvida de upplever sig vara en del av fosterfamiljen och huruvida de upplever sin vistelse i fosterfamiljen som tillfällig. Jag intresserar mig även av vilken relation barnen har till sin ansvariga socialarbetare. Jag har närmat mig barns upplevelser av ”Keinu-modellen” utifrån begreppen sociala relationer och varaktighet i dem samt familj. Forskningsfrågorna för kandidatavhandlingen är följande: Upplever barn inom familjevården en kontinuitet i sina sociala relationer? Hurudan relation har barnen till socialarbetaren som ansvarar för hens angelägenheter? För att uppnå syftet i forskningen har jag valt att samla in mitt material genom semistrukturerade intervjuer med omhändertagna och i fosterfamiljer placerade barn. Jag genomförde sammanlagt fyra intervjuer med tre barn. Intervjuerna utfördes både i fosterfamiljens hem och i den biologiska familjens hem. Resultaten i avhandlingen tyder på att barn upplever sig vara en del av fosterfamiljen tillika som de fortfarande upplever sig vara en del av den biologiska familjen. Kontinuitet i vänskapsband från tidigare boendeorter uppges som någonting positivt medan kontinuitet i relationer till tidigare fosterfamiljer inte fanns. Det fanns delade meningar om barnen ansåg att de träffade sina biologiska föräldrar tillräckligt ofta. Två av informanterna upplevde att socialarbetaren hade bestämt frekvensen på hur ofta barnet träffar sina biologiska föräldrar och hade önskat att få se dem oftare. Gemensamt för alla barn var att de önskade att de en dag skulle få flytta tillbaka hem till sin biologiska familj men ansåg att fosterfamiljens familjemedlemmar var viktiga för dem.