Browsing by Author "Mickos, Daniel"

Krigen I Irak är ett väl diskuterat ämne som av många anses vara kontroversiellt. Krigen anses likna varandra på flera sätt, huvudsakligen eftersom huvudaktörerna var de samma – USA och Irak. Trots detta finns det flera punkter där de två krigen skiljer sig mellan varandra. På grund av detta är dessa krig perfekta händelser för jämförelse och teoriprövning. Studien inleds med en grundläggande genomgång av händelseförloppen i första kriget i Irak (1990 – 1991) och det andra kriget i Irak (2003 – 2011). Även orsakerna, terminoligin samt aktörerna difinieras här. Denna information används senare som forskningsgrund för analysen. Teorin som används baserar sig i huvudsak på Baylis et. al. Globalizaiton of World Politics (2014). Analysen i denna studie går ut på en teoriprövninga av de fyra makroteorier inom världspolitisk forskning tillämpade på det krigen i Irak. Teorierna som används är realism, liberal-institutionalism, konstruktivism och marxism, eftersom de anses vara de ”fyra stora” teorierna imon värlspolitisk forskning. I och med denna analys kan man se ifall någon av teorierna är mer hållbar på just dessa händelser, samt om det finns några sammanhängande strukturer mellan krigen. Froskningsfrågan för denna studie är därmed: kan någon av teorierna kan förklara dessa krig på ett bättre sätt än andra? Hypotesen för denna forskningsfråga är att ingen av teorierna heltäckande kan beskriva orsakerna till dessa krig samt de olika aktörernas handlingar. Detta leder till att även den poststrukturalistiska teorin kan tillämpas på dessa krig. Den poststrukturaliska teorin inom världspolitiken hävdar att teorier ändast kan användas för analys av enskilda händelser inom världspolitiken, och inte för att förklara världsbilden i sin helhet. Denna teori kan dock inte förklara orsakerna till kriget, uten endast kritisera de övriga teorierna. Problematiken med världspolitiska teorier, som är ett cantralt ämne i denna studie, är att de forskare ser på världspolitiken endast ur en synvinkel samt genom en teori. Detta leder till att de inte kan använda sig av annan forskning än den inom den specifika teorin de anser vara rätt. Detta kan speciellt ses debatten mellan neorealism och neoliberalism (”neo-neo debatten”). Teorierna, tillämpade på Irakkrigen, jämförs både med deras för- och motargument, men också med en tillämpning av fyra centrala variabler inom världspolitiken. Dessa variabler är maktförhållanden, internationelt samarbete, sociala strukturer samt ekonomiska faktorer. I och med denna analys kan man se att teorierna förklarar dessa variabler på olika sätt, men vissa teorier klart är starkare på olika synpunkter. Efter en jämförelse av de fyra teorierna kan det konstateras att speciellt den realistiska- samt konstruktivistiska- teorin kan förklara dessa krig bättre än den liberalistiska och den marxistiska. Här måste man dock ta i beaktande att den realistiska teorin motiverar krig och ”power politics” som en orsak av ”anarkin” mellan stater, medan den liberalinstitutionalistiska anser att internationellt samarbete kan uppstå i denna sfär. Med detta som grund kan det konstateras att ingen av teorierna kan förklara händelserna eller aktörernas handlingar helt vattentätt. Detta är ett starkt argument för den poststrukturalistika teorin.