Browsing by Author "Oriander, Rebecka"

Syftet med denna kandidatavhandling är att klargöra effekterna av trauma på barnets sociala utveckling ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Traumatiska upplevelser är stressorer, negativa händelser som kan påverka utveckling och välbefinnande på flera olika sätt. Social utveckling är ett brett begrepp som innefattar många olika delområden. Anknytningsteorin är en central del av den sociala utvecklingen under barndomen. Teorin om anknytningsstilar och system utvecklades av John Bowlby 1969, för att sedan vidareutvecklas av Mary Ainsworth 1978. På grund av anknytningens centrala roll i den sociala utvecklingen kommer denna avhandling att granska effekter av trauma på barnets sociala utveckling ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Flera studier har granskat effekter av trauma under barndomen på barnets sociala relationer i vuxenålder. Dock finns det färre studier som granskar effekterna på utveckling under barndomen, vilket är orsaken till att utvecklingen under barndomen är avhandlingens huvudfokus. Metoden som används i avhandlingen är litteraturöversikt. Källorna består främst av socialpsykologiska och psykologiska journaler om barndomens psykosociala och trauma. Resultaten från litteraturgenomgången tyder på att trauma har en negativ påverkan på barnets sociala utveckling. Resultaten visar också att otrygga anknytningsstilar, vilket kan utvecklas till följd av trauma, kan vara en förklaring till sociala problem hos barn som genomgått trauma. Till dessa problem hör gränslöshet, externaliserade beteenden som exempelvis aggression, samt brister i förmågor till prosocialt beteende. Forskning inom området visar även att dessa problem kan synas i barnets mellanmänskliga relationer i vuxenlivet. Resultaten tyder även på att trygga anknytningsrelationer kan fungera som en skyddsfaktor mot de negativa effekterna av traumatiska upplevelser. Sammanfattningsvis kan man konstatera att trauma påverkar barnets sociala utveckling på flera olika sätt, och att anknytning kan både fungera som en förklaring till de sociala problemen, samt som en skyddsfaktor mot dessa. Det krävs ytterligare forskning om vilka interventionsmetoder som kan användas för att hjälpa barn som genomgått trauma, och hur man kan motverka de negativa sociala effekter det kan medföra.