Browsing by Author "Pettersson, Kasimir"

År 1990 infördes den första förordningen för kontroll av mycket stora företagskoncentrationer. Den nuvarande förordningen, Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (senare koncentrationsförordningen), stiftades år 2004. Enligt artikel 21(2) i koncentrationsförordningen har Kommissionen ensam behörighet att fatta beslut enligt förordningen. Ett undantag stadgas dock i artikel 21(4) där medlemsstater har rätten att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda legitima intressen. Avhandlingen undersöker om medlemsstater genomdriver nationella intressen genom artikel 21(4) i koncentrationsförordningen och om det negativt påverkar EU:s inre marknad. I den här avhandlingen används en rättsdogmatisk metod där Kommissionens beslut, EU-domstolens rättsfall och rättslitteratur används för att undersöka området. Dessutom gör jag en överblick av medlemsstaternas nationella lagstiftning för att kunna upptäcka möjliga oenigheter mellan nationell lagstiftning och EU:s koncentrationsförordning. Det finns överlag få rättsfall gällande artikel 21(4) i koncentrationsförordningen och det sker också sällan att medlemsstater åberopar artikeln. Det finns tre utskrivna legitima intressen i artikel 21(4) men enligt artikel 21(4) 2 mom. är artikeln inte uttömmande och därmed kan också andra orsaker anses ha ett legitimt intresse. Om en medlemsstat ska åberopa ett icke-utskrivet legitimt intresse krävs dock ett godkännande av Kommissionen innan man kan vidta åtgärder. Fall där medlemsstater har åberopat ett icke-erkänt legitimt intresse är ännu färre än då medlemsstater har åberopat ett utskrivet legitimt intresse. Tolkningen av det som kan anses vara ett icke-utskrivet legitimt intresse är strikt. De flesta rättsfallen inom området liknar varandra eftersom en medlemsstat oftast åberopat ett utskrivet legitimt intresse. Kommissionen har sedan granskat intresset och beslutat att medlemsstaten inte har kunnat åberopa det utskrivna legitima intresset vilket direkt medför att medlemsstaterna har brutit emot kommunikations- och standstillkravet (communication- and standstill obligation) eftersom intresset därmed endast har kunnat ansetts vara ett icke-utskrivet legitimt intresse. Eftersom det finns så få fall där medlemsstater har åberopat artikel 21(4) i koncentrationsförordningen vore det också överdrivet att påstå att medlemsstater genomdriver nationella intressen genom artikel 21(4) i koncentrationsförordningen och på så sätt påverkar EU:s inre marknad negativt. Med tanke på det färska beslutet från Kommissionen där Ungern försökte förbjuda koncentrationen mellan företagen VIG och Aegon år 2022 finns det dock en möjlighet att andra medlemsstater börjar använda artikel 21(4) mer aktivt för att skydda inhemska intressen.