Browsing by Author "Verdecia, Wilanda"

Sexuellt våld är ett allvarligt problem, och inte desto mindre bland homosexuella män. Tidigare forskning om sexuellt våld har hittills fokuserat på heterosexuella förhållanden, trots att homosexuella män upplever sexuellt våld upp till samma grad som heterosexuella kvinnor. Sexuellt våld mot homosexuella män är ett forskningsområde som först nu sakta börjat inkluderas. Detta forskningsområde kräver vidare forskning för att effektiva interventioner ska kunna utvecklas och på så sätt kunna motverka problemet. Syftet med denna avhandling är således att redogöra för sexuellt våld mot homosexuella män utgående från tidigare forskning. De primära källorna utgörs av forskning som utförts i USA och främst bland unga homosexuella män. Resultaten tyder på att homosexuella män upplever sexuellt våld lik heterosexuella kvinnor och att de därpå till och med kan uppleva allt starkare och negativare psykologiska konsekvenser p.g.a. diverse stigmatiseringen och skadliga maskulina uppfattningar om det manliga idealet. Dessa konsekvenser kan bl.a. vara sömnsvårigheter, ångest och/eller depression. Den rådande hegemoniska maskuliniteten som internaliserats av de nära manliga förebilderna påverkar starkt dessa homosexuella män och deras sätt att uttrycka aggression eller förmåga att be om hjälp. Denna sexuella minoritet anses vara extra sårbar för att bli utsatt för sexuellt våld, detta bl.a. i och med att studier tyder på att homosexuella män upplever minoritetsstress och internaliserad homofobi som starkt bidrar till att utsättas för sexuellt våld, medan alkoholkonsumtion och traumatiska barndomsupplevelser kan bidra till att man själv eventuellt blir förövare av sexuellt våld. Sammanfattningsvis kan ökad kunskap om och förståelse för homosexuella mäns upplevelser av sexuellt våld hjälpa till i utvecklingen av åtgärder och hjälpmedel för denna sexuella minoritet. Nya former av interventioner och vård som inriktar sig på sexuella minoriteter och förebyggande av potentiella förövare bör även utvecklas, eftersom de rådande interventionerna samt fokuset för vidare utvecklingen starkt ser på offret, medan förövaren i allt större grad glöms bort. Större fokus krävs på samhället och gruppbeteende för att hjälpa denna utsatta grupp. Personal som arbetar i förebyggande och vårdande syfte måste kunna ta allas erfarenheter på allvar, oberoende sexuell läggning och könsidentitet.