Browsing by Subject "Afghanistan"

Denna uppsats syftar till att klargöra huruvida det är möjligt att analysera och mäta demokratiutvecklingen i Afghanistan som år 2002 påbörjade sin demokratiutveckling efter att tidigare ha varit kategoriserad som en misslyckad totalitär stat. Jag belyser detta genom att studera utvecklingen av processer och institutioner samt jämföra dessa mot de demokratikriterier som fastställts för en fungerande demokrati. Den legitima rättsstaten är en av grundstenarna till en fungerande demokrati och för att fastställa rättsstatstillståndet i Afghanistan utreder jag även Afghanistans säkerhetssektorsreform (SSR) i denna uppsats. För att undersöka detta har jag ställt följande forskningsfrågor: Vilka förändringar har, sedan december 2001, skett i den generella demokratisituationen i Afghanistan och i vilken omfattning uppfyller Afghanistan de demokratikriterier som karakteriserar en demokratisk stat? Har säkerhetssektorsreformen i Afghanistan lyckats varvid en, av Linz och Stepan förevisad, legitim rättsstat har uppkommit? För att besvara forskningsfrågorna har jag valt att göra en fallstudie av demokratiutvecklingen och rättsstatssituationen i Afghanistan efter den intervention som utfördes vid årsskiftet 2001–2002 av en internationell koalition. Jag inleder analysen med att jämföra Afghanistans demokratitillstånd mot de demokratikriterier Robert Dahl fastställt i sin polyarkimodell, det är villkor som enligt Dahl skall uppfyllas av en demokrati. Därefter utreder jag förutsättningarna för demokratisk konsolidering enligt den teori Linz och Stepan har utvecklat för demokratisk konsolidering. En väsentlig förutsättning för demokratisk konsolidering är, enligt Linz och Stepan, en legitim rättsstat. Den legitima rättsstaten är en av de fem arenor som fordras för demokratisk konsolidering. Studiens resultat visar att Afghanistan uppfyller, åtminstone på teknisk nivå, de flesta av Robert Dahls uppsatta demokratikriterier. Däremot när dessa kriterier jämförs mot de demokratiindex som mäter demokratinivå, samt klassar världens nationer i demokratiska och icke demokratiska nationer, framkommer det att Afghanistan inte är en verklig demokrati. Som slutsats bedömer jag att Afghanistan uppfyller Dahls demokratikriterier från en minimalistisk synvinkel där den normativa aspekten försummas. Från en maximalistisk synvinkel är praxisen för demokrati i den afghanska kontexten undermålig. Demokratisk konsolidering uppnås enligt Linz och Stepan när demokratin är det "enda spelet i staden", vilket förutsätter samverkan mellan alla fem arenor. Studien påvisar stora brister på samtliga arenor och framförallt på rättsstatsarenan, fastän denna arena mottagit ofantligt mycket internationellt stöd under åren. Resultatet påvisar att Afghanistan inte är en legitim rättsstat. Säkerhetssektorreformen har genererat säkerhetsstyrkor som betjänar ledare som valts av folket. Den institutionella korruptionen är väldigt hög och de medborgarna som söker rättvisa får inte rättvisa ifall de saknar kontakter. Enligt Hippler krävs ekonomisk integration, kulturintegration, politisk centralisering, skapande av gemensamma intressen och demokratisering för att splittrade samhällsgrupper bildar ett gemensamt samhälle. Dessa övergripande faktorer har inte utvecklats på grund av den starka klankulturen och den traditionella synen på makt. Det internationella samfundet har stött säkerhetssektorsreformen, som i sig är en viktig grundsten för en legitim rättsstat, men på grund av förbiseende av merparten av de andra faktorerna Hippler påvisar, utan att ta hänsyn till den starka klankulturen, de decentraliserade maktstrukturerna, den institutionella korruptionen m.m. har det enligt min uppfattning varit omöjligt att åstadkomma strukturer och processer som positivt medverkat till utvecklandet av en legitim rättsstat och en fungerande demokrati.