Browsing by Subject "Akilov"

Den 22 juli 2011 utförde Anders Behring Breivik den värsta attacken mot Norge sedan andra världskriget då han tog livet av åtta personer i ett bombdåd i centrala Oslo och sköt ihjäl 69 personer på ett ungdomsläger på Utøya. Den 7 april 2017 kapade Rakhmat Akilov en lastbil som han körde längs gågatan Drottninggatan i Stockholm. Som en följd av attacken avled fem personer. De två gärningsmännen var exceptionella för sin tid och mycket omdiskuterade i medier. Båda porträtterades som privatpersoner i Hufvudstadsbladet men på väldigt olika sätt. Beskrivningarna av Breivik fokuserade mest på hans psykiska välmående, medan beskrivningarna om Akilov fokuserade på hans religiösa bakgrund. Denna kandidatavhandling jämför sex artiklar publicerade i Hufvudstadsbladet om Anders Behring Breivik och Rakhmat Akilov för att studera vilka skillnader det finns i porträtteringen av gärningsmännen och vilka beskrivande variabler som används. Studien baserar sig på teorin om gestaltningar och jämför undersökningsvariablerna familjeförhållanden, etnicitet, religion och psyke. Bakgrunden till forskningen är att journalisten vid krisrapportering använder sig av makroramar för att snabbt få svar på hur, när och varför. Vid sidan om makroramarna använder journalisten sig av episodiska eller tematiska ramar som antingen beskriver en händelse i sig eller kopplar till en större samhällelig kontext. Användningen av makroramarna kan lätt leda till ett ”vi och dem” -tänkande där islamiska terrorister med en religiös eller politisk agenda behandlas som fanatiker medan vita västerländska terrorister behandlas som irrationella personer. Användningen av endast episodiska ramar i rapporteringen leder till att ingenting läggs i kontext och händelser förklaras i stället genom beskrivningar av gärningsmannen. Västerländska terrorister, speciellt ifall de begår terrorattacker i sitt hemland, porträtteras som psykiskt sjuka och instabila personer, medan internationella terrorister anses vara terrorister som vill sprida hat och rädsla och drivs av ilska och islamisk radikalism. Användningen av episodiska ramar gör att medier inte försöker ge andra förklaringar till händelser än genom att Studien visar att Breivik fick i ett tidigt skede stämpeln som galning och sinnessjuk, medan man i Akilovs fall inte koncentrerade sig på mänskliga förklaringar utan gjorde det klart och tydligt från första början att han för det första var utvisad och för det andra radikaliserad. Även om Breivik också på ett sätt var radikaliserad, som högerextremist, visar det sig i denna jämförelse att det inte alls var en lika viktig variabel att lyfta fram i rapporteringen som variabeln om att Akilov var en radikaliserad islamist. I Akilovs fall är de mest använda attributen hans trosuppfattning, medan i Breiviks fall var det mest använda attributet hans psyke. Det här gör att den stereotypiska bilden av i terrorister förstärks och att porträtteringen av den icke-vita och vita gärningsmannen följer i det spår där Breivik porträtterades som psykiskt sjuk, medan Akilov beskrivs som den islamiska radikaliserade personen.