Browsing by Subject "Barn"

I denna kandidatavhandling granskar jag barns och ungdomars erfarenheter av att bo på barnskyddsanstalter. Jag har avgränsat området till två begrepp som jag specifikt undersöker, delaktighet och kontroll. Syftet med min avhandling är att undersöka barns upplevda delaktighet i och med vardagsbeslut på barnhemmen samt upplevda erfarenheter av kontrollen som utförs av personalen som är en stor del av vardagen på barnhemmet. Metoden jag har använt i min avhandling är systematisk litteraturöversikt. Jag har granskat, läst och analyserat sju studier som handlar om barns och ungas liv på barnhem ur deras perspektiv. Dessa studier är från Sverige och Finland och är vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och pro-gradu arbeten. Alla studier omfattar intervjuer med barn och ungdomar. I studierna jag har tagit del av har barnen och ungdomarna intervjuats om specifika fenomen, dessa fenomen kan till exempel vara erfarenheter delaktighet och förhållandet med personalen. Min teoretiska referensram består av fyra begrepp. Dessa begrepp är barns perspektiv, delaktighet, barn som social aktör samt social kontroll. Resultaten av de sju studierna var mångsidiga, de upplevde vardagen och livet på barnhemmen som både positiv och negativ. De centrala resultaten var att barnen inte kände sig tillräckligt sedda, hörda och delaktiga då det handlade om beslut inom barnskyddet samt vardagsbeslut på barnhemmen. De kände att de inte togs på allvar och blev behandlade snarare som objekt än som självständiga individer. De upplevde att kontrollen, det vill säga reglernas och begränsningarnas existens var viktig men även orättvis. De barnen som hade positiva erfarenheter från barnhemmen kände sig även delaktiga och upplevde kontrollen, det vill säga reglerna och begränsningarna som rättvisa och viktiga. De som hade negativa erfarenheter kände sig inte delaktiga och de kände att de inte togs på allvar. Jag har på basis av resultaten kommit fram till att barn och ungdomar som har en allmänt positiv inställning till att bo på diverse barnskyddsanstalter även får känslan av att de blir hörda och sedda eftersom de inte endast tänker i negativa banor. Medan de som har en allmän negativ attityd gentemot barnskyddsanstalter och livet överlag inte heller ger en chans åt sig själv att forma en positiv upplevelse av barnhem, de anser att allting på dessa anstalter är negativt.

De senaste åren har barns delaktighet blivit ett ledord för verksamheter med barn som målgrupp. Begreppet har även fått fäste i den nordiska mediebranschen och flera nyhetskanaler där barn medverkar som reportrar och programledare har uppkommit. Mitt syfte med denna studie är därför att undersöka en av dessa nyhetsproduktioner där barn medverkar för att se hur deras delaktighet tar sig uttryck. Produktionen som valts ut är Hajbo Nytt som produceras av det finländska public service-bolaget Svenska Yle. Teoridelen inleds med en presentation av den rådande barnsynen som har lett till idén om barns delaktighet. Möjlighet till delaktighet handlar i det stora hela om möjlighet till inflytande och därför presenteras också Michel Foucaults teorier om makt. Vidare förklaras också Roger A. Harts delaktighetsstege och Harry Shiers femstegsmodell, som är de mest kända modellerna för nivåer av barns delaktighet. Undersökningen utgår från hermeneutik som metodansats eftersom målet är att tolka och förstå barnen som medverkat i Hajbo Nytt och datainsamlingsmetoden är kvalitativa intervjuer eftersom de möjliggör för barnen att berätta om sina erfarenheter av delaktighet i produktionen. Materialet består av tre intervjuer med barn som varit programledare för Hajbo Nytt. Resultaten visade att barnen inte var särskilt delaktiga i förproduktionen (val av ämne, intervjupersoner och manusarbete). Det vill säga de hade inte varit med och bestämt vad avsnitten skulle handla om. Däremot fick de gärna ge idéer om ämnen men det hade ingen av informanterna gjort. De var inte med och skrev manus och hade inte blivit tillfrågade om det. Informanterna var inte heller med och valde ut intervjupersoner. Däremot hade barnen en större grad av delaktighet under inspelningarna. Då fick de ändra manusen vid behov, de intervjuade och fick också hitta på egna frågor att ställa intervjupersonerna. I postproduktionen, det vill säga redigeringsfasen, var inte barnen delaktiga. Slutsatsen blev att produktionen pendlade mellan den fjärde och femte nivån på Harts delaktighetsstege och landade på den tredje nivån i Shiers femstegsmodell. Hajbo Nytt placerade sig därmed i mitten på båda modellerna vilket betyder att det är möjligt för barnen att påverka programmet i viss mån men att de vuxna ändå tar mycket ansvar och fattar flest beslut. Alla informanter ansåg att detta var en lämplig nivå av delaktighet.