Browsing by Subject "EU"

This qualitative Bachelor thesis in the research area of social sciences explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process as a reform model for higher education. The study is based on previous research in the field of higher education, and literature on the Bologna Process, the European Higher Education Area (EHEA), and the European Union (EU). To understand the role of the Bologna Process in the development of higher education, this study explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process at a wide global level as well as studies the diffusion and implementation of the common Bologna Process reform instruments and principles at a narrow national level. Concerning the global diffusion and institutionalization of the Bologna Process, this study tries to answer the research question: why and how can the Bologna Process become a global model for reforming higher education? Concerning the more specific national or county-level diffusion of the Bologna Process, this study explores the diffusion and institutionalization of the Bologna Process in the Finnish higher education context trying to answer the question: why and how has the Bologna Process been diffused and institutionalized in the Finnish higher education context? To answer the first, broad and more theoretical, research question, new institutionalism is applied as a theoretical framework because it focuses on diffusion and institutionalization of global ideas, practices, and models, and explains institutional isomorphism and homogenization of organizations (DiMaggio & Powell 1998; Hall & Taylor 1996). When studying the Bologna Process from national perspective, case study research method is applied because it helps to gain deep detailed knowledge about contemporary social phenomena (Yin 1984), such as the Bologna Process. This research finds that the Bologna Process reform model has successfully been crossing borders all over the world and is, therefore, currently a globally diffused reform model for higher education. The Bologna Process has reformed multiple systems and institutions of higher education because its common reform instruments and principles have become well-institutionalized in a growing number of countries. In consequence, it can be inferred from this research that the Bologna Process currently constitutes a common global model for reforming higher education. Moreover, this research reveals that in addition to the successful global diffusion and institutionalization, the Bologna Process has been diffused and institutionalized at national level without great problems. The Finnish case study research indicates that the Bologna Process reform model has brought about important changes and improvements in Finnish higher education. The changes were mainly achieved through an effective coordination and institutionalization of the common reform instruments and principles by the Finnish Government, and owing to active cooperation between the Finnish Ministry of Education and institutions of higher education. In more specific terms, the results show that the institutionalization of the Bologna Process helped to complete the national higher education reform, which was started before the Bologna Process was created in 1999 (Bologna Declaration 1999), eliminated for the Finnish higher education inherent weaknesses, and contributed to reforming the University law (Universities Act 558/2009). Most importantly, because of the diffusion and institutionalization of the Bologna Process, the Finnish higher education has achieved its long-lasting primary goal of becoming a more attractive, international, and globally competitive higher education system.

Klimatförändringen har uppmärksammats allt mer runt om i världen och det har skapats ambitiösa program och riktlinjer som har som uppgift att motverka dess effekter. Trots detta visar forskning på att dessa policyer inte lett till önskat utfall och att klimatförändringen blir värre och värre. Detta antyder att programmen råkar ut för problem i implementeringsskedet, och för att säkerställa att policyimplementeringen sker effektivt bör problemen i implementeringen lösas. Syftet med denna avhandling är att analysera vilka fallgropar och faror den gröna given potentiellt kan möta då den verkställs, och därmed bidra med synpunkter till dess förutsättningar för framgång. Eftersom den gröna given är ett väldigt stort program har jag valt att fokusera på implementeringen av energimålen i Finland. Den valda metoden är en kvalitativ innehållsanalys av Finlands integrerade energi- och klimatplan. Jag redogör för implementeringsteori, och identifierar de betydande faktorerna som har en inverkan på implementeringen: otydlighet, byråkratisk tröghet/stigberoende, policykonflikt och styrmedlens karaktär. Dessa kategorier söks sedan efter i det valda dokumentet Finlands integrerade energi- och klimatplan, som är ett av EU:s främsta verktyg för att genomföra den gröna givens energimål. Resultaten antyder att Finlands integrerade energi- och klimatplan är utförligt förberedd, och att det inte finns bevis för att planen skulle möta problem i implementeringsskedet. Implementering har visat sig vara en svår sak att analysera inom ramarna för en kandidatavhandling. Det finns en hel del variabler och faktorer som påverkar implementeringen, vilket gör det svårt att identifiera de avgörande och viktigaste faktorerna. Resultatens generaliserbarhet kan även diskuteras, då det är svårt att dra slutsatser av den gröna givens förutsättningar bara genom att se på en medlemsstats planer för att implementera ett av delmålen.

Principen om non-refoulement är en vedertagen princip inom migrationsrätten. Principen skyddar flyktingar, asylsökande och andra i jämställbar position från att utsättas för människorättskränkningar i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 3 i Europakonventionen. Principens kärna kan härledas ur artikeln i fråga, som utgör ett förbud mot tortyr. Principen förbjuder tillbakasändning och utvisning av flyktingar till ett område, om det finns skäl att misstänka att personen där kan utsättas för tortyr, förföljelse eller annan omänsklig behandling eller bestraffning. Med avhandlingen söker jag nå en ingående framställning av principen om non-refoulement samt identifiera de bedömningskriterier som appliceras vid tillämpningen av den. Syftet med min avhandling är att framföra nödvändigheten av principen om non-refoulement för att trygga den grundläggande och mänskliga rättigheten som principen är till för att skydda, nämligen människovärdet. I avhandlingen analyserar jag betydelsen av principen om non-refoulement. Ytterligare föremål för undersökningen är de anföranden och bedömningar som domstolar publicerat i sina avgöranden gällande beviljande av asyl, samt övriga fall som tangerar principen om non-refoulement. Forskningsfrågan i undersökningen: Vilka är de bedömningskriterier för non-refoulement som används i rättspraxis, och vad är den grundläggande betydelsen av principen i fråga? – besvarar jag genom tillämpning av den rättsdogmatiska och -historiska metoden. Källmaterialet består av litteratur och fördragstexter. För att utreda bedömningskriterierna analyserar jag fyra rättsfall från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och två årsboksavgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen. Bedömningskriterierna för non-refoulement har som uppgift att fastslå att det finns tillräckligt vägande grunder för att misstänka en välgrundad fruktan för förföljelse, vilket kan betraktas som parallellt med någon egenskap som den ifrågavarande individen innehar. Bedömningskriterierna består av olika grunder för bedömningen, vilka utgår från en rad olika utrednings- och granskningsaspekter. Utan kriterierna skulle inte en enhetlig praxis för domstolarnas bedömningar av non-refoulement finnas. Konklusionen är att varje bedömning av ett fall som berör principen om non-refoulement bör alltid genomgå en mycket noggrann, och framför allt – individuell, granskning. Principens kärna ger principen om non-refoulement dess fundamentala betydelse. Kärnan utgörs av skyddet mot tortyr, förföljelse eller annan omänsklig behandling eller bestraffning. Principens grundläggande betydelse kan således anses vara dess uppgift som beskyddare av den specifika mänskliga rättigheten. Principen kan gestaltas som en skyddsprincip av vägande betydelse. Detta beror på dess betydelsefulla karaktär som beskyddare av människovärdet. Principen om non-refoulement binder samman två aspekter: respekten för de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt skyddet av individen som befinner sig i en utsatt situation, nämligen flyktingen. Att principen och dess innebörd regleras samt tryggas i den internationella rätten påvisar dess stora betydelse.