Browsing by Subject "Finland"

I mars 2019 föll den s.k. Islamiska statens, IS, sista fäste. Ungefär 70 000 flyktingar bor sedan dess i lägret al-Hol i nordöstra Syrien. Bland flyktingarna finns 11 finländska kvinnor och deras drygt 30 barn, vilka är familjemedlemmar till f.d. IS-krigare. Den här avhandlingen undersöker hur det sociala arbetet i Finland kan förbereda sig för att bemöta och re-integrera dessa finländska kvinnor som anslutit sig till IS och som kan tänkas återvända från lägret al-Hol. Forskningsfrågorna som besvaras i avhandlingen är: Hurdana psykosociala utmaningar kan försvåra det sociala arbetet med de finländska kvinnorna som varit IS-anhängare och vilka praktiska åtgärder kunde vidtas för att förbättra bemötandet och re- integrationen av de finländska kvinnorna som varit IS-anhängare? En kvalitativ studie i form av fyra semistrukturerade intervjuer har utförts, ur ett socialarbets- och erfarenhetsperspektiv. Forskningsresultaten har speglats mot teorier om intersektionalitet respektive kulturkompetens i socialt arbete. Resultaten från studien visar för det första att det kan förekomma en mängd psykosociala utmaningar både hos kvinnorna och de som möter dem, bl.a. socialarbetare och muslimer i Finland. Främst är det frågan om rädsla och oro, men även fördomar och misstänksamhet som finns både hos kvinnorna och socialarbetare samt muslimer. Den här studien lyfter även upp den tudelade känslan och uppfattningen hos muslimer i Finland, att dels inte vilja ha med kvinnorna att göra p.g.a. ilska över det dåliga rykte muslimer fått av IS och dels vilja hjälpa kvinnorna att komma tillbaka. Vägen till förståelse och förtroende för alla inblandade kan enligt informanterna i denna studie vara lång och utmanande. För det andra presenterar den här studien några konkreta förslag till åtgärder för att förbättra bemötandet och re-integrationen av kvinnorna. Resultaten visar på behovet av utbildning, främst i syfte att nå kulturell kompetens och sensitivitet hos socialarbetare. Studien ger även en fingervisning om att samarbetet behöver utvecklas mellan institutioner inom social- och hälsovårdssektorn och det muslimska samhället, samt multiprofessionellt och globalt. Samarbete med det muslimska samhället kan stöda det sociala arbetet med dessa kvinnor, men är ändå ingen garanti för att re-integrationen kommer att lyckas. Enligt informanterna i denna studie behövs ett multiprofessionellt samarbete för att skydda samhället och skydda kvinnorna, stöda kvinnorna på vägen bort från en våldsbejakande ideologi till ett nytt meningsfullt sammanhang, och bygga broar mellan kvinnorna och samhället.

Sekularisering som fenomen innebär en process där delar av samhället och kulturen lösgör sig från religiösa institutioners makt och symboler. Tesen går ut på tanken om att modernismens framsteg i form av bland annat den suveräna staten, kapitalismen och de empiriska vetenskaperna skulle leda till att religioner tappar sin influens och eventuellt försvinner från moderniserade länder. Begreppet kan dessutom delas in i två dimensioner, det vill säga den allmänna som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat, samt den privata som innefattar individuell tro och praktiserande. Syftet med uppsatsen var att svara på frågan om det råder en sekulariseringsprocess i Finland, och i vilken mån den har kommit att omfatta såväl den allmänna som den privata sfären. Jag gjorde detta genom att studera olika texter och teorier om religion och sekularisering som betonar postmodernitet, individualism och konsumtion, och sedan jämföra det med statistik och fakta gällande religiositet i Finland. Jag har dragit slutsatsen att en sekulariseringsprocess i viss mån förekommer i Finland. De strukturella ändringarna som karakteriserar postmodernitet i form av en lösgöring från traditionella gemenskaper och auktoriteter, en ökad individualisering och masskonsumtion, står i enlighet med vad statistiken berättar om den finska religiositetens natur och sekularisation idag. Den påverkar dock för det mesta den institutionella dimensionen då det kommer till människors behörighet till kyrkan och det konkreta praktiserandet förknippat med det. Samtidigt har förhållandet mellan kyrka och stat förhållit sig relativt orört redan länge. Antalet behöriga till kyrkan sjunker, färre människor deltar i gudstjänster och en mindre andel fortsätter att tro enligt kyrkans lära. Möjligheten att delta i kyrkans riter tycks vara den största orsaken till att höra till kyrkan. I en tid präglad av lösgörande från traditionella gemenskaper som familj och religion, spelar nu den egna identiteten en större roll i val av alternativa gemenskaper och värden. Samtidigt fortsätter dock den subjektiva och individuella tron att blomstra i form av till exempel tron på gud eller en högre makt, böner och uppfattad religiositet. Religion och religiositet kan därför påstås ha gått mer och mer mot det subjektiva och privata hållet kontra det institutionella. Trots att sekularisation alltså i viss mån förekommer, kan Finland inte påstås vara ett sekulariserat land. Varken från det allmänna perspektivet som beskriver det institutionella förhållandet mellan religion och stat där det klart förekommer samarbete, eller från det privata som innefattar individuell tro och praktiserande där de subjektiva och individuella formerna av religiositet än idag blomstrar.

Efter kalla kriget har Finland ändrat sin breda neutralitetsprincip till snävare form av alliansfrihet. Försvarspolitiska omgivningen har ändrats på 2010-talet. Den strategiska omgivningen ser olika ut i år 2018 än vad det gjorde i början av 2000-talet. Internationellt försvarssamarbete har utvecklat att bättre svara på moderna hot. Finland har också intensifierat sitt internationella samarbete på olika fronter. Landets försvarspolitik är fortfarande baserat på alliansfrihetsprincipen. Avhandlingen analyserar Finlands syn på sin alliansfrihet samt utveckling av den under perioden 2006-2018. Finlands eget perspektiv jämförs med etablerad forskning på fältet. Det finns en tydlig skillnad mellan Finlands egen definition av sin alliansfrihet jämfört med den objektiva. Finland ser Europeiska unionen som en politisk allians och att försvarssamarbetet inom unionen främst är riktat åt krishantering, fast enligt den objektiva definitionen av en allians kan Europeiska unionen klassificeras som en allians. Oavsett solidaritetsklausulen och klausulen om ömsesidigt bistånd i EU:s Lissabonfördrag, samt landets färdigheter att ge och motta bistånd anser Finland att landet inte har säkerhetsgarantier och kan därför fortfarande beskrivas som ett alliansfritt land. Praktiskt taget betyder alliansfrihet ur den finska synvinkeln enbart att landet inte är medlem av NATO. Sedan 2006 har Finlands definition i sig inte ändrats men i verkligheten har betydelsen av det blivit snävare för att Finland har fördjupat sitt internationella samarbete på olika fronter.

Två- och flerspråkiga länder har blivit vanligare genom globaliseringen. De s.k. minoritetsspråken har sällan en likställd juridisk ställning med språket som talas av majoriteten av medborgarna. Denna uppsats är en jämförande studie av två länder, Finland och Kanada, som annars är relativt olika men har en likadan språklig särställning. Syfte är att med hjälp av valda analysdimensioner se på hur myndigheterna stöder de officiella språkliga minoriteternas rättigheter. I uppsatsen analyseras Finlands och Kanadas språklagstiftning och språkstrategier som publicerats av ländernas regeringar. Dessutom ger studien en kort inblick i ländernas historiska språkliga utveckling. Resultaten visar att båda länderna fastställer de officiella språken redan i grundlagen. Språklagstiftningen regleras vidare och mer djupgående i motsvarande språklagar. I språklagarna föreskrivs om medborgarnas rättigheter att få använda sitt eget språk, svenska eller finska respektive franska eller engelska, vid offentliga myndigheter. Slutsatsen är att språklagstiftningen i Finland och Kanada är väldigt liknande. Små skillnader finns bland annat när det gäller övervakningen och uppföljandet av språklagstiftningen. Jämförelsen av ländernas språkstrategier bevisar att Finland och Kanada även vidtagit liknande konkreta åtgärder som berör bl.a. utbildning och utvecklande nätverkstänkande på nationell och regional nivå. Resultaten av denna studie visar att Finlands och Kanadas myndigheter gör sitt bästa för att säkerställa tvåspråkighetens fortlevnad i samhället.

Trots att andelen invandrare i befolkningen har ökat är personer med invandrarbakgrund underrepresenterade i riksdagen och i riksdagsval. En heterogen samling representanter från olika grupper i befolkningen vore viktigt med tanke på legitimiteten av besluten. Syftet med studien är att studera andelen invandrarkandidater partierna nominerar för att se ifall andelen stigit i enlighet med ökningen invandrare i befolkningen samt vilka skillnader det finns mellan partierna. Riksdagsvalen i Finland är kandidatcentrerade och stor vikt läggs på kandidaternas personliga egenskaper. I studien undersöks kandidater med invandrarbakgrund i riksdagsval i Finland med hjälp av en kvantitativ metod. Materialet utgörs av en databas över finska riksdagsvalskandidater 1995–2015 som analyseras statistiskt med hjälp av SPSS. Andelen kandidater födda utomlands jämförs mellan sju riksdagsval och mellan de åtta nuvarande riksdagspartierna. Studien testar Downs teori om partier som rationella, röstmaximerande aktörer. Resultaten av analysen tyder på att andelen invandrarkandidater i riksdagsvalen allmänt har stigit i enlighet med ökningen av invandrarna i samhället. Dock finns det som förväntat skillnader mellan partierna då de betraktas separat. Vänsterpartier och värdeliberala partier nominerar invandrarkandidater i högre grad än högerpartier och värdekonservativa, och har även ökat sin andel mer under perioden som studeras. Skillnaderna som hittades mellan partierna är små eftersom andelarna är väldigt låga. Den största skillnaden finns mellan Sannfinländarna och resten av partierna. Det går inte att dra slutsatser om att partierna medvetet strävar efter att öka sin väljarkår till den växande invandrarbefolkningen, utan det kan vara frågan om att ökningen av andelen utlandsfödda kandidater skett naturligt.

Avhandlingen fokuserar på att besvara två forskningsfrågor, nämligen huruvida kvinnans självbestämmanderätt tagits i betraktande i den finska och de övriga nordiska ländernas abortlagar, och hur stora rättigheter fostret har tilldelats. För att besvara frågorna och för att jämföra de olika nordiska abortlagarna med varandra har jag utgått från nordisk litteratur om ämnet och också själva lagarna samt lagföreberedningsmaterial. Olika internationella konventioner har legat till grund för diskussionen kring grunderna för kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter och för Finlands del har också bestämmelserna i den finska grundlagen betraktats. I avhandlingen diskuteras bl.a. rätten till privatliv och rätten till att vara fri från diskriminering och hur dessa rättigheter tangerar med rätten att göra abort. Vad gäller fostrets rättigheter förs det en diskussion om fostrets rätt till liv i enlighet med exempelvis artikel 2 i Europakonventionen och olika rättsfall där Europadomstolen resonerat kring artikeln ifråga redogörs för i avhandlingen. I avhandlingen förs det en diskussion om olika situationer där kvinnans självbestämmanderätt och fostrets rättigheter kan komma att stå i strid med varandra och då man kan komma att bli tvungen att göra en avvägning mellan dessa rättigheter och olika synpunkter på vilka rättigheter som borde vägra tyngre presenteras. De nordiska abortlagarna har många gemensamma drag men som en av de större skillnaderna framstår det faktum att i de andra nordiska länderna utförs aborter på kvinnans begäran, medan kvinnor i Finland måste motivera sitt val att göra abort varefter två läkare ska ge sitt utlåtande om saken, vilket kan tolkas som att kvinnans självbestämmanderätt inte uppfylls i Finland. Möjligheterna för en uppdaterad finsk abortlag diskuteras och medborgarinitiativet EgenVilja2020 tas upp i ett eget kapitel.

Kandidatavhandlingen analyserar sambandet mellan föräldrars och ungas valdeltagande i Finland. Studien börjar med att redogöra för en generell uppfattning om den unga valdeltagaren samt I vilken mån hen påverkas av politisk socialisation. Denna avbildning baseras på teorier om politisk socialisation och generationsöverskridande beteende. Efter att ha redogjort för de generella dragen hos den unga valdeltagaren, samt I vilken hen påverkas av politisk socialisation, kommer jag ytterligare att komplettera detta med material från Ungdomsbarometern från 2013. Då jag sammanfattat de generella dragen kommer jag att jämföra resultaten med resultat från två studier om generationsöverskridande politiskt beteende och föräldrarnas betydelse för den finska unga valdeltagaren. Materialet som avhandlingen tar avstamp i utgörs av artiklarna Periytyvää eriytymistä- vanhemmilla selvä vaikutus nuorten äänestämiseen (Erola, Lahtinen, Wass: 2017) och Vaaleissa äänestäminen siirtyy vanhemmilta lapsille (Gidengil och Wass: 2013). I artiklarna observeras föräldrars valdeltagande och I vilken mån det har en inverkan på ungas valdeltagande. Artiklarna tar även fasta på betydelsen av socioekonomisk bakgrund, betydelsen av könet hos den unga valdeltagaren samt skillnader mellan mödrars och fäders inverkan på de ungas valdeltagande. Avhandlingen tar inte fasta på skillnader mellan olika åldersklasser utan hänvisar till åldersintervallet 18—30 år som “unga valdeltagare”. Operationaliseringen grundar sig på Gidengils och Wass studie (2013) där samma åldersintervall använts. Analysen visar att föräldrar har en betydande inverkan på ungas politiska beteende och valdeltagande. Föräldrarna fungerar som förebilder för sina barn och således överförs även det politiska beteendet från en generation till den nästa. Generella slutsatser om bakomliggande faktorer till ungas valdeltagande är svåra att sammanfatta på basis av analysen, eftersom den till stor del fokuserar på sambandet mellan föräldrar och unga. Ett heltäckande resultat skulle kräva en mer djupgående analys av exempelvis ungas uppväxtmiljö, människorelationer samt skolans betydelse för den unga valdeltagarens politiska beteende.

Högerpopulistiska partier runt om i världen har de senaste årtiondena blivit alltmer etablerade på partikartan och får ett allt större stöd av väljarna. Ett könsgap har kunnat observeras inom flera högerpopulistiska partier, där fler män än kvinnor attraheras av dessa partier och deras ideologi, som karaktäriseras av nativism, auktoritarism och populism. Forskare har under många år undersökt olika faktorer som kan ligga till grund för detta könsgap, och man har kunnat enas om två betydande förklaringar. Den första handlar om samhälleliga förändringar såsom ökad invandring, som lett till konkurrens på arbetsmarknaden inom den privata sektorn, och postmateriella värderingar om bland annat kvinnors ökade rättigheter och representation i samhället, vilka påverkar könen på olika sätt. Den andra förklaringsfaktorn kan beskrivas som skillnader i politiska attityder, där män och kvinnor ofta socialiseras på olika sätt och värdesätter politiska frågor och problem olika högt. Även maskulinitet och maskulina ideologier är viktiga att diskutera i detta sammanhang. I denna avhandling undersöks finländska kvinnors och mäns socioekonomiska bakgrundsfaktorer samt attityder till åsikter vilka kan kopplas till den högerpopulistiska ideologin. Mitt syfte är att studera om det finns ett könsgap när det gäller högerpopulistiska värderingar också i Finland, och om det dessutom finns könsliga variationer i socioekonomiska faktorer såsom arbetssektor, social klass och utbildningsnivå, vilka kan fungera som en förklaring till att fler män än kvinnor attraheras av högerpopulistiska partier. En analys av respondenter från riksdagsvalsundersökningen 2019 visar att fler män än kvinnor röstade på det finska högerpopulistiska partiet Sannfinländarna. Man kan också konstatera att män generellt har mer nativistiska, auktoritära och populistiska åsikter än kvinnor, samt att män oftare arbetar inom den privata sektorn som har påverkats särskilt av en ökad invandring, vilket gör att man lättare utvecklar invandringskritiska attityder. Män har också oftare lägre utbildning än kvinnor, vilket ofta korrelerar med högerpopulistiskt väljarbeteende. Även om de studerade skillnaderna var små mellan könen kan resultaten ändå visa på faktorer som påverkar varför män i större utsträckning än kvinnor attraheras till högerpopulistiska partier. Avhandlingen ger också ett finländskt perspektiv på högerpopulistiskt väljarbeteende eftersom den studerar finska mäns och kvinnors attityder kopplade till högerpopulistiska värderingar och deras socioekonomiska bakgrundsfaktorer, där vissa faktorer kan i högre utsträckning kopplas till högerpopulistiskt röstande.