Browsing by Subject "Helsingin Sanomat"

Layouten utgör den visuella ramen för innehållet på en tidningssida. Dess uppgift är att ge struktur och en tydlig hierarki åt det journalistiska innehållet och ledsaga läsaren i tidningen. Dessutom är layout en viktig del av tidningens visuella varumärke. Syftet med denna avhandling är att presentera och analysera visuella element hos Hufvudstadsbladet (Hbl) och Helsingin Sanomat (HS) samt jämföra de två tidningarnas layoutregler med ett urval av handbokslitteratur. Fyra nummer av vardera tidningen granskas. De element som jämförs med handböckerna är sidbotten (spalter och moduler), artikelmallar och nyhetsplacering, typografi, avdelningsfärger och logotyper samt förstasidan. Elementen har valts ut med stöd i tidigare forskning om dagstidningslayout och också på basis av handböckernas upplägg. Studien baserar sig på en deskriptiv innehållsanalys av materialet, där de visuella elementen först presenteras och beskrivs och sedan jämförs med handbokslitteratur i analysavsnitten. Resultaten visar att Hbl:s och HS:s lösningar till stora delar stämmer överens med de riktlinjer som handboksförfattarna stakat ut. Viktiga nyheter har stora rubriker i fetstil, de placeras högt upp på sidan och i början av tidningen. Båda tidningarna använder ett antikvatypsnitt i brödtexten, vilket rekommenderas, men har för smala spalter för optimal läsbarhet. Avdelningsfärgerna är rätt lika hos Hbl och HS, men varumärkesfärgerna som tidningarna använder i sina logotyper är mycket olika. Hbl använder en modern orange färg som lätt fångar uppmärksamheten, medan HS förlitar sig på en trygg och tillförlitlig mörkblå nyans. Man kan dra slutsatsen att tidningarnas layoutregler inte märkbart avviker från handbokslitteraturen. Den här avhandlingen är en överblick av dagstidningslayout i Finland, ett ämne som det inte ännu finns mycket forskning om. Uppsatsen baserar sig till stora delar på Hannu Pulkkinens, Pekka Mervolas och Richard Flomans forskning. Kandidatavhandlingen har ett begränsat upplägg, men temat erbjuder många möjligheter till vidare forskning med ett större material och ett tydligt kvantitativt eller kvalitativt fokus.

Den här studien granskar hur rapporteringen i fallet Jari Aarnio varierade i Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti under tidsperioden 5.9.2013–15.12.2014. Studien jämför källpraxis och transparens ur publikens perspektiv genom en kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys har valts som metod för att kunna se på texterna ur samma perspektiv som publiken ser texterna då de publiceras, och i och med att journalisterna är i första hand ansvariga inför sin publik (JSN 2014) är det också relevant att inom den akademiska forskningen utgå från publikens perspektiv. Rapporteringen i fallet Jari Aarnio har kritiserats för att ha varit partisk och att en del av journalisterna skulle förmedla Aarnios eget budskap oifrågasatt och också vilselett publiken (Passi& Reinboth 2017). I den här studien jämförs det som Helsingin Sanomat publicerade med det som Suomen Kuvalehti publicerade för att se ifall publiken kunde se de skillnaderna som har förts fram. Helsingin Sanomat har vunnit flera priser för rapporteringen i fallet Jari Aarnio, medan Suomen Kuvalehti har beskyllts för att ha förmedlat Aarnios budskap. I den här studien ser vi att källpraxisen i de olika medierna varierar, och att Helsingin Sanomat är oftare mer transparens i sin källhänvisning, medan Suomen Kuvalehti ofta hänvisar på ett allmänt plant till sina källor. De anonyma källorna har också en central roll i bägge mediers rapportering under tidsperioden, och skillnaderna i källpraxisen varierar framför allt med de anonyma källorna. Vi ser också att Suomen Kuvaleht hänvisar oftare till uppgifter som tidningen själv erfar, vilket gör det omöjligt för läsaren att självmant granska de uppgifterna som presenteras. Motsvarande praxis var extremt ovanlig i Helsingin Sanomat under samma tidsperiod.