Browsing by Subject "Hufvudstadsbladet"

Syftet med denna studie är att med hjälp av kvalitativ innehållsanalys kartlägga attityderna och innehållet i kommentarsfälten under två olika personporträtt från Hufvudstadsbladet. Personporträtten hanterar ämnet föräldraskap med två offentliga finlandssvenska profiler eller kändisar som huvudperson. I studien är intervjuobjektets status och kön i fokus för att undersöka hur de olika kommentarsfälten skiljer sig åt. Baserat på detta tolkas skillnaderna och även vad de kan bero på. Som bakgrund för analysen ligger tidigare forskning om kändisar, parasociala relationer och könat föräldraskap. I den kvalitativa innehållsanalysen mäts kategorierna tilltal, omtal, attityd och hur personlig kommentarerna är, för att ta reda på hur kommentarsfälten skiljer sig åt och vad som är signifikant i respektive kommentarsfält. Resultatet visar att det personporträtt med en finlandssvensk kvinnlig tv-profil som huvudperson bemöter mera negativ attityd av publiken än personporträttet med en finlandssvensk manlig medieprofil och kändis som huvudperson. Det personliga tilltalet och de personliga kommentarerna gentemot den manliga kändisen var väldigt närvarande och kan tyda på en parasocial relation. Detta kan påverka hur han bemöts, tolkas och ses av publiken. Dessa skillnader kan tolkas som en spegling av hur samhällets syner på olika personer baserat på status, kön och roll ser ut. Med hjälp av social identitetsteori kan en annorlunda behandling av två olika situationer bero på huvudpersonens del av den egna gruppen. Människor har lättare att kritisera de som de anser inte tillhör den egna gruppen. Vidare diskuteras även rollen av kön i föräldraskap och hur det kan påverka responsen som personporträttet får.

I den här avhandlingen analyseras diskursen rädsla för terrorism i Hufvudstadsbladets ledartexter från januari år 2015 till maj år 2017. Undersökningsmaterialet består av elva ledartexter publicerade i Hufvudstadbladet månaden efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari 2014, månaderna efter attentatet i Nice den 16 juli 2015, attentatet i Berlin den 19 december 2016, attentaten i S:t Petersburg den 3 april 2017 och i Stockholm den 7 april 2017. Attentaten som valts för studien är inte de enda som ägt rum i Europa under tidsperioden i fråga, utan valdes för att de tros markera vändpunkter i den offentliga diskussionen om terrorism och hotet om terrorism i Europa. Diskursen “rädsla för terrorism” är en precisering av David L. Altheides studie om rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Altheide framhäver att begreppet terrorism ofta kan förknippas med rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Syftet med avhandlingen är att jämföra ledartexterna över tid och se om diskursen rädsla för terrorism förändras, upprätthålls eller möjligen förstärks under en tidsperiod som utmärkts av en ökning av attentat som är offentligt definerade som terrorbrott i Europa. Metoden som används är Norman Faircloughs trestegsmodell för kritisk diskursanalys, i vilken det ingår en lingvistisk analys av texterna samt analys av texternas diskursiva praktik och sociokulturella kontext. Resultaten visar att diskursen rädsla för terrorism är konstant närvarande i Hufvudstadsbladets ledartexter efter attentatet mot Charlie Hebdo och attentaten i Nice, Berlin, S:t Petersburg och Stockholm samt att texterna kan anses bidra till att upprätthålla diskursen i fråga. De små skillnader som finns när texterna jämförs över tid är att det inte ges lika mycket fokus åt terrorattacker i Hufvudstadsbladets ledartexter under år 2017 jämfört med år 2015 och 2016, men att en allmän känsla av hopplöshet uttrycks till högre grad i texterna från 2017 jämfört med de andra åren. Det är svårt att avgöra om skilnaderna beror på en förändring i rapporteringen av terrorism eller om resultaten påverkas av vilka tidsperioder och attentat som valts ut för studien. En utförligare studie där flera tidsperioder beaktas kunde ge en tydligare bild av hur diskursen rädsla för terrorism uttrycks i Hufvudstadsbladets nyhetsrapportering.

Layouten utgör den visuella ramen för innehållet på en tidningssida. Dess uppgift är att ge struktur och en tydlig hierarki åt det journalistiska innehållet och ledsaga läsaren i tidningen. Dessutom är layout en viktig del av tidningens visuella varumärke. Syftet med denna avhandling är att presentera och analysera visuella element hos Hufvudstadsbladet (Hbl) och Helsingin Sanomat (HS) samt jämföra de två tidningarnas layoutregler med ett urval av handbokslitteratur. Fyra nummer av vardera tidningen granskas. De element som jämförs med handböckerna är sidbotten (spalter och moduler), artikelmallar och nyhetsplacering, typografi, avdelningsfärger och logotyper samt förstasidan. Elementen har valts ut med stöd i tidigare forskning om dagstidningslayout och också på basis av handböckernas upplägg. Studien baserar sig på en deskriptiv innehållsanalys av materialet, där de visuella elementen först presenteras och beskrivs och sedan jämförs med handbokslitteratur i analysavsnitten. Resultaten visar att Hbl:s och HS:s lösningar till stora delar stämmer överens med de riktlinjer som handboksförfattarna stakat ut. Viktiga nyheter har stora rubriker i fetstil, de placeras högt upp på sidan och i början av tidningen. Båda tidningarna använder ett antikvatypsnitt i brödtexten, vilket rekommenderas, men har för smala spalter för optimal läsbarhet. Avdelningsfärgerna är rätt lika hos Hbl och HS, men varumärkesfärgerna som tidningarna använder i sina logotyper är mycket olika. Hbl använder en modern orange färg som lätt fångar uppmärksamheten, medan HS förlitar sig på en trygg och tillförlitlig mörkblå nyans. Man kan dra slutsatsen att tidningarnas layoutregler inte märkbart avviker från handbokslitteraturen. Den här avhandlingen är en överblick av dagstidningslayout i Finland, ett ämne som det inte ännu finns mycket forskning om. Uppsatsen baserar sig till stora delar på Hannu Pulkkinens, Pekka Mervolas och Richard Flomans forskning. Kandidatavhandlingen har ett begränsat upplägg, men temat erbjuder många möjligheter till vidare forskning med ett större material och ett tydligt kvantitativt eller kvalitativt fokus.

Syftet med denna kandidatavhandling är att undersöka eventuella skillnader i rapporteringen om reportagemagasinet Amos arv på två finlandssvenska redaktioner. Amos arv granskar kritiskt föreningen Konstsamfundet och framför allt makthavarna i samfundet. Jag analyserar redaktionella texter publicerade på Yle Nyheters och Hufvudstadsbladets webbplats under en veckas tid efter att magasinet publicerats. Forskningsmaterialet består av totalt åtta artiklar. Tre på HBL:s webb och fem på Yle Nyheters. Jag använder mig av kvalitativ innehållsanalys och utgår ifrån gestaltningsteorin eller framing som jag valt att kalla det i min avhandling. I och med att jag använder mig av framing räcker det inte att jag endast analyserar artiklarna från en synvinkel. Jag närmar mig artiklarna från olika synvinklar och analyserar olika aspekter för att få en så heltäckande bild av rapporteringen som möjligt. Det blir tydligt att rapporteringen hos Yle Nyheter och HBL skiljer sig från varandra. Båda redaktionerna har valt egna infallsvinklar. Yle Nyheter fokuserar långt på Konstsamfundets vd Kaj-Gustaf Bergh och hans kommentarer i magasinet, medan HBL:s rapportering är mångsidigare. På samma gång syns det en försiktighet i HBL:s rapportering medan Yle Nyheter inte är rädda för att skräda till orden vad gäller K-G Berghs utlåtanden i magasinet. Eftersom min forskning behandlar ett specifikt ämne från en kort tidsperiod, kan man inte generalisera skillnaderna i rapporteringen hos HBL och Yle Nyheter. För att få en heltäckande bild av rapporteringen borde man göra vidare forskning om olika ämnen från en längre tidsperiod.

Att använda sociala medier som Facebook, Twitter eller bloggar som nyhetskällor blir allt vanligare. De sociala medierna har blivit plattformar för journalisterna att hitta ämnen, intervjuobjekt, citat och källor av olika slag, vilket lett till en förändrad yrkesroll. Som ett resultat av digitaliseringen och de sociala mediernas frammarsch är journalistens roll som gatekeeper i förändring: hur ska den moderna journalisten bäst nå all den information som den digitala världen i dag bjuder på och sedan snabbast forma om informationen till nyheter som engagerar och intresserar medieanvändare? I den här avhandlingen granskar jag Twitters roll i den dagliga nyhetsrapporteringen vid de två största finlandssvenska redaktionernas, Hufvudstadsbladets och Svenska Yles webbredaktioner. Med kvantitativ innehållsanalys som metod studerar jag förekomsten av Twitter-källor i ett urval artiklar vid respektive webbplats. Jag söker svar på frågorna: vilken typ av källor förekommer i form av Twitter-uppdateringar, vem det är som får uttala sig i dem och inom vilka ämnesområden Twitter främst används som källa i nyhetssammanhang. Avhandlingen bekräftar det tidigare forskning kommit fram till: användning av Twitter som nyhetskälla har blivit ett allmänt fenomen inom journalistiken och trots att användningssätten är många följer källorna lojalt samma mönster gällande ämnesområden och vem det är som får uttala sig. Det blir klart att mediehusen anser att källor av auktoritär karaktär är pålitliga att citera, oberoende om de själva direkt är kopplade till ämnet eller inte. Studien visar också att Twitter verkligen är journalisternas, kändisarnas och politikerna gemensamma nöjesfält: man citerar varandra, tweetar åt varandra och använder varandra för att bekräfta sin egen agenda. Med stor sannolikhet är det en av orsakerna till att en så stor del av ämnena de granskade Twitter-källorna tangerar är politik, sport och samhälle.