Browsing by Subject "Klimatförändringen"
Now showing items 1-2 of 2
-
(2021)Denna avhandling diskuterar huruvida det i Finland är möjligt att anföra förvaltningsbesvär i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden med klimatförändringen och dess effekter som grund. Avhandlingen använder sig av den rättsdogmatiska och den komparativa metoden i sin analys. Avhandlingen stöder sin analys på lagen om rättegång i förvaltningsärenden, klimatlagen och miljöutskottets betänkande till klimatlagen samt internationella konventioner huvudsakligen Europakonventionen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar om vem som har rätt att anföra förvaltningsbesvär och vilka beslut som för överklagas. Däremot stadgas inte om vilka grunderna för förvaltningsbesvär får eller inte får vara. Avhandlingen analyserar tre rättsfall som är centrala för forskningsfrågan. Fallet Urgenda Foundation v. the State of the Netherlands är den första klimaträttegången i vilken en stat dömts av en domstol att ha misslyckats med att vidta tillräckliga åtgärder mot klimatförändringen. Fallet lyftes fram av Urgenda på basen att den nederländska staten brutit mot Europakonventionen. Samma argumentation som används i Urgenda kan även användas i Finland vid anförandet av förvaltningsbesvär, men eftersom Finlands utsläppspolitik är betydligt strängare än Nederländernas är detta inte troligt. Fallet Friends of the Irish Environment CLG v. the Government of Ireland, Ireland and the Attorney General (FIE) går i Urgenda-fallets fotspår. I FIE används mänskliga rättigheter, specifikt avsaknaden av skyddet för dem, i klagan på samma sätt som i Urgenda. I den komparativa analysen framgår att lagen som står i kärnan av klagan i FIE innehållsmässigt är väldigt lik den finska klimatlagen. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden stadgar att klimatlagen och beslut om klimatpolitiska planer som tas inte är beslut som kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Därför kan man inte i Finland angripa klimatlagen på samma sätt som i FIE v. Ireland. Det sista rättsfallet är Youth for Climate Justice v. Austria et al. (YCJ) som ännu inte är avgjort. I fallet lyfter en grupp ungdomar klagan mot 33 länder, däri samtliga EU-medlemmar, för deras bristfälliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Om fallet avgörs i YCJ:s fördel skulle det innebära att Europadomstolen anser att klimatförändringen och dess effekter utgör ett hot mot rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv och samtidigt att stater har en positiv skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen för att trygga rätten till liv och privatliv. Genom de tre rättsfallen och analysen av den inhemska lagstiftningen kommer avhandlingen till slutsatsen att man i Finland kan anföra förvaltningsbesvär med klimatförändringens effekter som grund. Vidare kan förvaltningsklagan potentiellt anföras av miljöföreningar och stiftelser liksom i de tre rättsfallen, i situationer som faller under speciallagstiftning och Århuskonventionen.
-
(2020)I avhandlingen analyseras den finska klimatdiskussionen förd under Juha Sipiläs premiärministertid. Materialet utgörs av två plenumdebatter förda i september 2017 och mars 2018. Metoden utgörs av diskursanalys, och syftet är att besvara frågan ifall riksdagspartiernas utsagor och sätt att tala om klimatförändringen kan anses utgöra skilda diskurser, samt ifall utsagorna inom varje enskilt parti kan anses utgöra en enhetlig diskurs. Ifall partierna förstår problemet på skilda sätt kan detta ha betydelse då man utvärderar den förda politikens tillräcklighet. I introduktionen framkommer att klimatförändringen är ett tema som lyfts fram allt mer i dagens värld. Genom att analysera de olika partiernas utsagor och jämföra dessa med varandra kan man finna förståelse i ifall problemet tas på ett tillräckligt stort allvar inom den finska politiken. Med ”valence issue”, en central term i avhandlingen, avses en fråga som enhetligt antingen understöds eller ses med motvilja på från väljarkårens håll. Frågan ifall klimatfrågorna kan anses utgöra en ”valence issue” har under den senaste tiden blivit ifrågasatt. Klimatpolitiken kan specifikt kännetecknas av starka motsättningar. I tidigare forskning gällande partiers förhållande till klimatpoltiken framkommer även att socialdemokratiska partier har brukat lyfta fram gröna värderingar kraftigare än konservativa och kristdemokratiska partier. Avhandlingens metod utgörs av diskursanalysen, mer specifikt av Carol Bacchis ”What´s the problem represented to be?”-analys. Analysen fokuserar på problematiseringen av teman, inte på policyn i sig. Problematiseringar anses bestämma vad som anses vara viktigt och vad som lämnas bort. Materialet har i avhandlingen ställts tre frågor, som fokuserar på hur klimatförändringen blivit porträtterad i debatterna och vad som underligger detta, vilket Finlands ansvar i frågan är, och vad som valts att inte lyftas fram. Språket står i centrum av diskursanalysen, och en fokusering på det språkliga kan anses vara motiverat då man analyserar de valda debatterna. I analysen framkommer att regeringspartiet Centern anser att Finland fört en aktiv och ambitös klimatpolitik, samt att klimatförändringen är ett problem som går att lösa. Partiet försöker därtill betona att det i riksdagen råder koncensus angående klimatpolitikens tillräcklighet. Regeringspartiet Samlingspartiet lyfter fram klimatförändringens hot, men gör det inte på ett kraftigt sätt och kritiserar inte den förda politiken. Blå framtid, som utgör det sista regeringspartiet, tar klimatförändringen på allvar, men lyfter fram det egna landets nytta, samt vikten av internationellt rättvisa åtgärder. De Gröna, som tillhör oppositionen, lyfter fram det nuvarande lägets allvar på ett kraftigt sätt samt kritiserar regeringens åtgärder, och tänker att regeringen inte insett situationens allvar. I partiets talturer konkretiseras och kristalliseras klimatkampen, samtidigt som klimatkampen personifieras och det vädjas till känslor. Även Vänsterförbundet lyfter fram situationens allvar och kritiserar de nuvarande åtgärderna, samt anser att klimatkampen handlar om rättvisa både globalt och i hemlandet. Socialdemokraterna ser klimatförändringen som en ödesfråga, och anser att Finland ska föra en aktiv klimatpolitik. Däritll lyfter partiet fram rättvisa och social hållbarhet. Sannfinländarna vill lösa klimatproblemet, men viljan framstår som mindre än hos de andra partierna, eftersom partiet väljer att prioritera Finlands egna intresse och lyfta fram vikten av en internationellt rättvis fördelning av klimatåtgärderna. Svenska folkpartiet anser klimatförändringen vara ett faktum och att det är bråttom med åtgärderna, samtidigt som partiet anser att mycket tyder på att lägets allvar inte insetts. Kristdemokraterna både prisar och kritiserar den förda politiken, och använder sig samtidigt av ett språk som inte är särskilt känsloladdat. I resultatdelen framkommer att alla partier anser klimatförändringen vara ett faktum som kräver åtgärder, vilket tyder på att alla ser det som ett hot. Det kan motiveras att partierna skiljer sig i sina sätt att tala om klimatförändringen, särskiljt i det som lyfts fram och i hur de förhåller sig till regeringens politik. Alla partier delar samtidigt ändå på en grundläggande förstålse om att klimatförändringen håller på att ske. Därför är det inte befogat att tala om skilda diskurser mellan partierna, åtminstone när det kommer till denna centrala förståelse. Ifall detta inte beaktas, går det att finna skilda diskurser mellan partierna. Det är därtill svårt att finna skilda diskurser inom de enskilda partierna. I diskussionsdelen lyfts det fram att klimatförändringen kan utgöra en ”valence issue” i de analyserade debatterna, men att klimatåtgärderna och deras ambitionsgrad inte är det. Analysen stöder därtill den tidigare forskningen om att gröna- och vänsterpartier lyfter klimatfrågorna kraftigare fram än andra partier.
Now showing items 1-2 of 2