Browsing by Subject "Politik i Tyskland"

Temat på denna avhandling är euroskepticism i Tysklands och Frankrikes högerpopulistiska partier, med fokus på Alternative für Deutschland (AfD) och Rassemblement National (RN). Båda är typexempel på högerpopulistiska partier som använder sig av euroskepticism i sin politik. Både Tyskland och Frankrike är gamla, etablerade EU-medlemmar med en lång historia av starkt understöd för EU och europeisk integration, samt stor inflytelse i EU. Under det senaste årtiondet har RN i Frankrike och AfD i Tyskland fått en betydlig position i politiken. Mitt syfte är att förklara varför genom att studera vardera lands historia och politiska klimat, samt kartlägga anknytningar mellan euroskepticism och populism. Euroskepticism är en politisk position som innebär kritik mot Europeiska unionen och europeisk integration. Därifrån vidare kan euroskeptiker delas i hårda eller mjuka euroskeptiker enligt Taggart och Szczerbiak (2008a). Mjuk euroskepticism innebär en position av understöd för vissa aspekter av EU, som EU-medlemskap, men kritik för EU-policyer och en vilja att reformera unionen. Hård euroskepticism innebär viljan att nationen utträder EU, motvilja för europeisk integration och synen på EU som en icke-reformbar institution. Kopecky och Mudde (2002) euroskeptiska partier in i fyra kategorier euroentusiaster, europragmatiker, euroskeptiker och euroförkastare. Det franska partiet Rassemblement National representerar mjuk euroskepticism. De är ett gammalt parti, grundat på 1980-talet som hårt euroskeptiskt, men efter Marine Le Pens val som partiledare på 2010-talet har partiet mjuknat sina hårdaste åsikter. Det tyska partiet Alternative für Deutschland representerar hård euroskepticism. Det grundades 2013 med en mjuk euroskeptisk position, men genomgick en evolution till allt hårdare politik och är numera ansedda ett extremhöger parti. Enligt Kopeckys och Muddes (2002) definition ligger RN i euroskeptiker kategorin och AfD som euroförkastare. Båda partierna har använt sig av europeiska kriser, som eurokrisen, migrationskrisen samt övrig populistisk retorik om EU som en elitistisk institution som inte tar i beakta sina medlemsländers suveränitet. Både euroskepticism och populism innebär en kritik mot upplevda politiska eliter. Det nuvarande politiska tillståndet i den Europeiska unionen och dess medlemsländer har gett dessa partier en platform.