Browsing by Subject "Stigma"
Now showing items 1-3 of 3
-
(2022)Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka hurudan hjälp det finns för barn och ungdomar i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa. Jag studerar också hur de med hjälp av grupptillhörighet kan lära sig att hantera sin livssituation och det stigma som finns kring att ha en vårdnadshavare med missbruk eller psykisk ohälsa. För att detta ska uppnås handlar forskningsfrågorna om hur gruppledare i Ninni-verksamheten uppfattar barnens livssituation, stigmat de kan uppleva, hur man kan motarbeta stigma och grupptillhörighetens roll i detta. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter är stigma och grupptillhörighet. En del barn som lever i familjer med missbruk och psykisk ohälsa kan uppleva stigma kring sin situation och omgivningen kan uppleva stigma mot barnen. Därför är det viktigt att det finns verksamheter som motarbetar detta. Grupptillhörighet, alltså känslan av gemenskap, ses i avhandlingen som ett sätt för barnen att hantera sin livssituation och det stigma de kan uppleva. Materialet består av kvalitativa intervjuer med personer som någon gång har lett en samtalsgrupp inom Ninni-verksamheten. Resultatet visar att barnen påverkas av problematiken i hemmet på olika sätt och att problemen då också hos barnen tar sig uttryck på olika sätt. Enligt resultatet menar gruppledarna i Ninni-verksamheten att både barnen själva och omgivningen upplever stigma mot barnen och att även stigmat kan ta sig uttryck på olika sätt, men att verksamheten har flera olika sätt att motarbeta detta, till exempel via sociala medier. Grupptillhörighet har visat sig vara en viktig faktor i verksamhetens tjänster. Det är alltså lättare för barnen att prata med andra som har liknande erfarenheter.
-
(2017)Stigmatisering är ett psykologiskt och socialt fenomen. Processen strävar efter att utstöta, exkludera, kasta skam över och nedvärdera individer eller människogrupper på basis av en eller flera egenskaper. Psykiska sjukdomar tenderar att vara mycket stigmatiserande och stigmatiseringen sänker ofta offrens livskvalitet och många avstår från att söka hjälp för att undvika att bli stigmatiserade. Denna avhandling är en litteraturstudie vars syfte är att skapa kunskap kring hur personer som lider av en psykisk sjukdom stigmatiseras, samt hur man kan minska på stigmatiseringen. Den stigmatiserande processen granskas på en mellanmänsklig nivå med fokus på sociokognitiva processer. Dessutom ligger fokus på att undersöka de strukturer och maktförhållanden i samhället som bidrar till den stigmatiserande processen, samt på kommunikationen av diskurser som skapar och upprätthåller stigmat av psykisk sjukdom. Avhandlingen lyfter även fram teorier om hur man kan minska på stigmatisering. Avhandlingen följer en uppdelning av stigmatisering på olika samhällsnivåer enligt Pryor och Reeders (2011) modell. Link och Phelans (2001) teori om de olika komponenterna i den stigmatiserande processen fungerar som referensram och Allports (Allport, Clark & Pettigrew, 1979) teori om social kategorisering erbjuder en djupare inblick i den kognitiva processen som ligger till grund för stigmatisering. Utöver detta är Foucaults (bl.a. Foucault & Rosengren, 1993) teorier om samhälleliga processer och fenomen, samt diskurser som kan antas ligga i bakgrunden till den stigmatiserande processen i fokus. Stigmatisering av psykisk sjukdom är inbäddad i vardagliga psykologiska processer så som stereotypiskt tänkande, social kategorisering och identifikation av Vi och De, samt i strukturella processer såsom ojämlik social makt och rättvisa. Mekanismerna som anses skapa stigmatisering på en mellanmänsklig nivå är kognitiva processer som gagnar fördomar och hjälper att rationalisera och rättfärdiga stigmatiseringen. Strukturer och maktförhållanden i samhället som syns i medier, inom psykiatrin och sjukvården, på arbetsmarknaden och i form av bland annat ojämlik finansiering eller diskriminering skapar och upprätthåller stigmatiseringen. Kommunikationen av diskurser i mellanmänskliga relationer är ständigt kopplad till den diskursiva ordningen i samhället som stigmatiserar den psykiskt sjuka. För att minska på stigmatisering av psykisk sjukdom verkar mellanmänsklig kontakt och utbildning vara effektivast och stigmatisering på alla samhällsnivåer bör tas i beaktande.
-
(2022)Kandidatavhandlingens syfte är att granska hur eftervården kan stöda fångar efter fängelsetiden, hur stödtjänsterna ser ut samt vilka medel som kan tillämpas för att minska återfall inom brott. Avhandlingens mål är att utreda ifall de tillgängliga stödåtgärden är tillräckliga och effektiva. Dessutom skall socialarbetarens roll i perioden efter fängelsetiden analyseras. Materialet samlades in från tidningen Haaste som utges av justitieministeriet och rådet för brottsförebyggande. Tidningen behandlar teman som kriminalpolitik, brottsförebyggande och forskning inom kriminalitet. Avhandlingen baserar sig på artiklar som behandlar eftervård och återfall inom brott. Genom en kvalitativ innehållsanalys kunde resultaten delas in i teman som alla belyser det faktum att eftervården inte är tillräcklig i dess nuvarande utsträckning. Som teoretiska referensramar i min avhandling används begreppen stigma och desistance. Det är vanligt att personer som begått brott av olika slag stigmatiseras då de återvänder till samhället. Därmed är det viktigt att tillräckliga stödåtgärder finns tillgängliga. Efter fängelsetiden behöver fångarna motivering till en livsstilsförändring samt till exempel ekonomiskt stöd. Dessutom krävs desistance, processen att avstå från kriminalitet. I avhandlingen kommer problematiken med stigmatiseringen av fångar diskuteras och det sociala arbetets roll i desistancen studeras. Nyckelord: desistance, stigma, eftervård, återfall, socialt arbete, stödåtgärder, fångar
Now showing items 1-3 of 3