Browsing by Subject "Ungern"

Traditionellt sett har Europeiska unionen (EU) varit en diplomatisk aktör som strävar efter att upprätthålla respekt för gemensamma värden av sina medlemsstater, samtidigt som unionen respekterar medlemsstaternas suveränitet. Under de senaste åren har dock unionen ställts inför inre utmaningar, särskilt i fallet Ungern då staten kontinuerligt brutit mot unionens gemensamma värden, särskilt rättsstatsprincipen. Ungerns situation har varit föremål för forskning under tidsperioden 2010–2024 på grund av dess utveckling gällande demokratiska läget och rättsstatsprincipen. Det saknas dock forskning avseende hur EU utvecklat sitt maktutövande i samband med förändringarna i Ungern. En obesvarad fråga är om EU har börjat använda sig av så kallad hård makt tillsammans med sin mjuka makt? Denna uppsats analyserar hur EU anpassat sig till en roll där användning av hård makt har blivit nödvändigt i förhållande till Ungern. Genom att analysera politiska processer mellan EU och Ungern under tidsperioden 2010–2024 belyser uppsatsen användningen av mjuka och hårda policyinstrument, och beskriver hur dessa föreställer unionens mjuka och hårda makt. Mjuk makt bygger på attraktion och agendaskapande, medan hård makt bygger på tvång eller incitament. Övergången för EU från endast mjuk maktutövning till att även inkludera hård maktutövning har varit en långsam och komplex process som fortfarande pågår. De hårda policyinstrument som unionen använder kan snarare beskrivas som hybrider som innebär en användning av både mjuk och hård makt, snarare än enbart hård makt. Det finns dock tecken av motvilja inom unionen mot att använda den hårdare sidan av makten och användningen påverkas av oenighet inom unionen. Att använda hård maktutövning i fallet Ungern kan dock vara nödvändigt för att säkerställa att unionen inte förlorar sin mjuka makt.

Avhandlingens syfte är att utreda 1) vilka aspekter som faller inom ramen för artikel 4(2) FEU, som stadgar om skyldigheten för EU att respektera medlemsstaternas konstitutionella identitet, 2) hur artikeln art. 4(2) FEU kan tillämpas i ett godtyckligt syfte och att 3) utreda ifall skyddet av den konstitutionella identiteten kan utgöra ett hot för efterlevnaden av EU:s grundvärden enligt art. 2 FEU. För att få svar på forskningsfrågorna analyseras Ungerns författningsdomstols beslut gällande skyddet av den konstitutionella identiteten som exempelfall. I tillägg till detta redogörs ett urval av Europeiska unionens rättspraxis gällande tillämpningen av art. 4(2) FEU för. Materialet analyseras med den rättsdogmatiska, EU-rättsliga och komparativa metoden. Avhandlingens resultat indikerar att missbruk av konceptet av den konstitutionella identiteten används för att rättfärdiga underlåtelser att uppfylla unionsrättsliga skyldigheter, speciellt då tolkningen av artikeln ligger i sådana författningsdomstolars händer vars oberoende är ifrågasatt. Ungerns författningsdomstol tolkade art. 4(2) FEU som ett isolerat koncept genom åsidosättandet av en avvägning med grundvärdena i art. 2 FEU och lojalitetsprincipen. Därutöver återanvände författningsdomstolen, med hänvisning till medlemsstaternas likhet inför fördragen, bl.a. den tyska författningsdomstolens argument kring den nationella identiteten - argument som EU-domstolen i princip redan tidigare accepterat. Ett ytterligare problem med art. 4(2) FEU är att den tillåter en oenhetlig tillämpning av EU-rätten, vid fall där medlemsstater åberopar artikeln för att åsidosätta EU-rättens företräde. EU-domstolen anförde ett tillägg i den konstitutionella dialogen angående tolkningen av art. 4(2) FEU i februari 2022, då den fasställde EU:s egen identitet utgörs av grundvärdena i art. 2 FEU. Genom att understryka värdena i art. 2 FEU:s rättsligt bindande natur som grunden för EU:s identitet, bekräftar EUD att art. 4(2) FEU inte går att tolka som ett självständigt, isolerat koncept. Det färska avgörandet är ett värdefullt tillägg i praxisen, eftersom domen explicit understryker faktumet att skyddet av identiteten inte får utgöra ett hot mot de rättsligt bindande värdena i art. 2 FEU. Det återstår att se ifall EUD genom beslutet hindrar medlemsstater som Ungern att tillämpa art. 4(2) FEU godtyckligt i framtiden, eller om Ungern finner nya tillvägagångssätt för att anpassa tolkningen av artikeln enligt EU-domstolens nyaste beslut.