Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "barn"

Sort by: Order: Results:

  • Ljunggren, Andrea (2019)
    Våld i hemmet, även kallat våld i nära relationer, är ett relativt stort samhällsproblem i Finland, då över 8000 fall anmäls varje år. Detta innebär att tusentals barn varje år tvingas bevittna eller uppleva våld i hemmet mellan sina närstående och måste leva i en osäker och skadlig hemmiljö. Hur påverkar bevittnandet och upplevelsen av våld i hemmet dessa barns framtida relationer? Syftet med denna avhandling är att beskriva och diskutera hur barns framtida relationer kan påverkas negativt av att ha bevittnat och upplevt våld i hemmet. Detta genomfördes i form av en litteraturstudie av tidigare forskning som fokuserat på barn som bevittnat våld i hemmet och dess påverkan på barnens framtida relationer med vänner och partner. John Bowlbys anknytningsteori samt Albert Banduras teori om social inlärning användes för att analysera materialet, men även andra relevanta socialpsykologiska teorier tillämpades. Resultaten tyder på att personer som bevittnat och upplevt våld i hemmet som barn har större risk för att utöva våld mot partner eller vänner, men de har även en ökad risk för att själva falla offer för en partners våld. Resultaten visar även på könsskillnader för utövandet av våld och offerskap. Personer som bevittnat och upplevt våld i hemmet som barn har även högre risk att vara både våldsamma och offer i samma relation. Sammanfattningsvis kan det konstateras att bevittnandet och upplevelsen av våld i hemmet i barndomen kan ha en skadlig inverkan på människors framtida relationer med andra människor. Indirekt våld kan således vara skadligt för barn.
  • Launonen, Emilia (2022)
    Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka hurudan hjälp det finns för barn och ungdomar i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa. Jag studerar också hur de med hjälp av grupptillhörighet kan lära sig att hantera sin livssituation och det stigma som finns kring att ha en vårdnadshavare med missbruk eller psykisk ohälsa. För att detta ska uppnås handlar forskningsfrågorna om hur gruppledare i Ninni-verksamheten uppfattar barnens livssituation, stigmat de kan uppleva, hur man kan motarbeta stigma och grupptillhörighetens roll i detta. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter är stigma och grupptillhörighet. En del barn som lever i familjer med missbruk och psykisk ohälsa kan uppleva stigma kring sin situation och omgivningen kan uppleva stigma mot barnen. Därför är det viktigt att det finns verksamheter som motarbetar detta. Grupptillhörighet, alltså känslan av gemenskap, ses i avhandlingen som ett sätt för barnen att hantera sin livssituation och det stigma de kan uppleva. Materialet består av kvalitativa intervjuer med personer som någon gång har lett en samtalsgrupp inom Ninni-verksamheten. Resultatet visar att barnen påverkas av problematiken i hemmet på olika sätt och att problemen då också hos barnen tar sig uttryck på olika sätt. Enligt resultatet menar gruppledarna i Ninni-verksamheten att både barnen själva och omgivningen upplever stigma mot barnen och att även stigmat kan ta sig uttryck på olika sätt, men att verksamheten har flera olika sätt att motarbeta detta, till exempel via sociala medier. Grupptillhörighet har visat sig vara en viktig faktor i verksamhetens tjänster. Det är alltså lättare för barnen att prata med andra som har liknande erfarenheter.
  • Backlund, Didrik (2018)
    Mitt syfte med kandidatavhandlingen är att ta reda på hur omhändertagna barn upplevt sina familjehemsplaceringar. Eftersom upplevelser varierar är det intressant att ta reda på ifall det finns likheter och skillnader av upplevelser i det forskningsmaterial som jag har undersökt. Min forskningsfråga i undersökningen är: • Hur har omhändertagna barn upplevt familjehemsplaceringar i Finland under åren 2007–2017? Jag har valt att göra en deskriptiv litteraturöversikt som är en kvalitativ forskningsmetod. Det slutgiltiga forskningsmaterialet består av fem pro gradu-avhandlingar, en artikel publicerad i Jaanus och en forskningsrapport publicerad i befolkningsförbundet. Forskningsmaterialet som används är begränsat inom tidsramen 2007–2017. Resultaten visar att de barn som varit familjhemsplacerade har fått både negativa och positiva erfarenheter. Barnens relationer till andra människor har en viktig betydelse för barnens erfarenheter, om de varit positiva eller negativa. I de mest lyckosamma placeringarna har barnet kunnat leva ett vanligt familjeliv och familjehemsföräldrarna har blivit som en extra familj för barnet. I materialet framkommer att de negativa erfarenheterna barnen har av placeringar i familjehem också har anknytning till barnets relationer. Barnen har motstridiga känslor gentemot de biologiska föräldrarna vilket påverkar barnen negativt. Det lugn och den stadga barnen behöver för att kunna knyta an till det nya familjehemmet kunde också störas av de biologiska föräldrarna. En del av ungdomarna i forskningsmaterialet hade negativa erfarenheter i och med att de upplevt avbrott och ett flertal olika placeringar.
  • Lindgren, Ria (2021)
    Fördomar och av fördomar orsakat diskriminerande, hatfullt och rasistiskt beteende mot etniska och rasifierade grupper har rapporterats i medier runt världen och i Finland de senaste två åren. Fördomar har forskats sedan länge hos vuxna och ungdomar inom flera vetenskapliga discipliner. Fördomar och uttryck av barns fördomar har däremot fått mindre uppmärksamhet inom socialpsykologi, även om barns fördomar kan observeras som exempelvis mobbning och rasism speciellt i skolor i Finland. Syftet i min avhandling är därför att granska barns fördomar och hur barns uttrycker fördomar mot etniska och rasifierade grupper, eftersom största delen av forskningen menar att barns fördomar uttrycks mot etniska och rasifierade minoriteter. Socialpsykologisk relevans uppnås genom att även fokusera på att identifiera sociala förklaringar till hur barn utvecklar etniska fördomar. Resultat av litteraturgenomgången visar att barn i 3–9-års ålder uttrycker fördomar som preferens mot ingruppen, identifiering med ingruppen och positivare evaluering av ingruppen jämfört med utgruppen. Litteraturgenomgången tyder på flera förklaringar till barns utvecklande av fördomar. Förklaringarna centrerar kring den dominerande uppfattningen om normativt inflytande i samhället, i familjer, skolor och inom vänkretsar. Sammanfattningsvis ger samhällets värderingar, normer samt representationer och stereotypier av etniska och rasifierade grupper i medier och föräldrar och vänner verktyg för barn att ta till sig, utveckla och uttrycka fördomar mot etniska och/eller rasifierade grupper.
  • Nylund, Jenny (2022)
    I den här avhandlingen har jag studerat hur genusaspekter tar sig i uttryck i parker, lekparker och allmänna områden för barn. Avhandlingen är en kunskapsöversikt och genusaspekterna har analyserats i forskningsartiklar som rör ämnet från 2009 och framåt. Jag har analyserat artiklarna utgående ifrån feministisk teori för socialt arbete. Feministisk teori ser, som andra kritiska teorier, på strukturer i samhället, på detta sätt knyts strukturellt socialt arbete in som en bas för det praktiska sociala arbetet. I resultatet av analysen framkom fem teman: lekparksutrustningens betydelse, fysisk aktivitet och sport, närmiljöns betydelse, vuxnas påverkan, barns säkerhet och självständighet samt social interaktion. Många genustendenser i parker har fortfarande samma struktur som i början av årtusendet, flickor leker mer med lekparksutrustningen och pojkar mera på sportplaner. Samtidigt som det också börjar finnas aspekter som pekar på att nya saker börjar intressera barn, som interaktiva lekparksutrustningar eller att naturområden har blivit mindre viktiga som lekplatser. Båda dessa aspekter var dock något som var lite viktigare hos flickor än pojkar. Resultaten visar på hur viktig roll socialpolitiken har och det är genom den som tillgängligheten till allmänna platser kan ändras och göra det möjlig att alla barn oavsett kön eller andra olikheter att hittar något som intresserar dem i parker och allmänna utrymmen.
  • Sjöblom, Linda (2019)
    Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen i Finland har nyligen uppdaterats. I de nya grunderna för läroplanen finns ett större fokus på jämlikhet än tidigare. Därför är det viktigt att förstå hur genus konstrueras i skolmiljön. Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning redogöra för hur genus konstrueras bland barn och unga i skolan. Denna litteraturöversikt baserar sig på socialkonstruktionistisk forskning. Barn och unga konstrueras ofta som antingen feminina eller maskulina. De kan positionera sig på olika sätt, bland annat genom sitt utseende, kroppsspråk, vilka sorters lekar de leker och vilka intressen de ägnar sig åt. Romantik och akademisk framgång ses som feminint, medan att vara aktiv och bruka våld ses som maskulint. Elever kan ibland rätta varandra på olika sätt så att andra skulle bete sig i enlighet med de rådande normerna. Individers subjektspositioner är inte förutbestämda och kan variera beroende på sammanhang. Det finns olika typer av maskuliniteter och femininiteter och barn och ungas genuspositioner påverkas även av andra sociala kategorier, som till exempel klass och etnicitet. Resultaten visar att genus konstrueras bland barn och unga i skolan när de intar positioner som antingen maskulina eller feminina. Flickor och pojkar antas vara varandras motsatser, och som pojke intar man ofta en mer maktfull position än flickor. Många elever begränsas av de rådande genusnormerna. Ifall skolan är medveten om hur genus konstrueras kan den jobba för att erbjuda elever alternativa subjektspositioner och stöda dem i deras identitetsskapande.
  • Haapalahti, Sara (2018)
    Syftet med denna studie är att undersöka hurudant stöd det finns tillgängligt för socialarbetare att använda, för att få barn att berätta om svåra händelser. I studien diskuteras hur metoder och hjälpmedel kan användas till exempel i en förundersökning för att få barnet att berätta om sexuella övergrepp. Forskningsfrågan för kandidatavhandlingen är: hurdant stöd (i form av handböcker och anvisningar) finns tillgängligt för socialarbetare att få barn att berätta vad de varit med om, då man misstänker att ett sexualbrott skett? För studien analyseras och jämförs olika organisationers handböcker och anvisningar om hur man som professionell bemöter barn. Handböckerna och anvisningarna är utarbetade för professionella och ger information om gott bemötande. Handböckerna och anvisningarna är offentliga och tillgängliga på internet. Begreppen som används i studien är definierade i enlighet med den finska lagstiftningen. Resultaten som kommer fram i studien är att intervjuer är den huvudsakliga metoden som används. Då intervju används som bevismaterial i en rättegång, ska sessionerna dokumenteras i enlighet med vad som föreskrivs i förundersökningslagen (805/2011). I förundersökningen har socialarbetaren en viktig roll. Socialarbetaren kan realisera barnets rättigheter och delaktighet med att aktivt lyssna på barnet och att utan ledande frågor låta barnet själv berätta. Intervjun ska utföras i barnets egen takt och med de uttryckningssätt som passar barnets utvecklingsnivå. Socialarbetaren ska vara lugn och empatisk. Socialarbetaren bör också vara medveten om vad som anses vara juridiskt hållbart och känna till lagstiftningen kring förundersökningar. I intervjun kan socialarbetaren använda hjälpmedel för de barn som behöver andra sätt att uttrycka sig själv än de verbala. Sådana hjälpmedel kan vara att använda olika kort, teckningar, dockor eller andra uppgifter. Alla metoder och hjälpmedel finns inte nämnda i alla handböcker, men syftet med handböckerna är att ge information om hur man som professionell bemöter barn. Socialarbetare bör därför ifrågasätta lättheten i rekommendationerna och anpassa sina arbetssätt till barnet.
  • Holmqvist, Julia (2019)
    Barnets vårdnadshavare är ofta de viktigaste personerna i ett barns liv. Därför påverkas ofta ett barn av att separeras från sina föräldrar. Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning diskutera hur barn reagerar på separationer från sina föräldrar. Direkta reaktioner granskas inom kontexten för tillfälliga separationer, placering i fosterfamilj och adoption. Även långvariga följder av att separeras från sin anknytningsperson i barndomen diskuteras. Både klassisk anknytningsforskning och nyare forskning inom området behandlas. Resultaten tyder på att separationer från sin primära anknytningsperson är ångestfylld och smärtsam för många barn och att separationer påverkar barnens relation till anknytningspersonerna negativt, åtminstone tillfälligt. Forskning tyder på att separationer i den tidiga barndomen kan öka risken för att drabbas av olika psykiska störningar senare i livet, som till exempel borderline personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning. De flesta barnen klarar sig dock bra, och det finns möjligheter för barnen att anpassa sig och utveckla nya anknytningsrelationer till foster- och adoptivföräldrar. Upprepade separationer och att överges av misshandlande och försummande föräldrar verkar vara de mest traumatiska upplevelserna. Ökad kunskap om hur separationer från den primära anknytningspersonen påverkar barn kan hjälpa samhället att utveckla bättre vård och hjälp för barn och familjer som behöver det.
  • Björklöf, Jessica (2019)
    Avhandlingen behandlar programledarens roll i ett magasinprogram för barn i åldern 3–7. Jag har med hjälp av innehållsanalys analyserat en månad av BUU-klubbens sändningar (24.9.2018–19.10.2018). Sammanlagt analyserades 20 programavsnitt, var programledarna har en aktiv roll under 5–10 minuter per program. Innehållsanalysen är tudelad. I den kvalitativa delen granskar jag programmets mål och värdegrund för 2018. Jag synar de fyra sista punkterna som specifikt berör programledarens roll. Dessa är: BUU-klubbsledarna är barnens vuxna kompisar, BUU-klubbsledarna har auktoritet utan att vara auktoritära, BUU-klubbsledarna är medvetna om sin makt och sitt ansvar som medfostrare och BUU-klubbsledarna har ingen personlig agenda (personliga övertygelser får inte genomsyra det som görs). I den kvantitativa delen har jag använt mig av fem stycken variabler för att kartlägga de metoder programledarna använder sig av för att förstärka sin roll i studion. Variablerna jag använt är: upprepningar, barnen involverade, egna erfarenheter, exemplifiering, tips/råd. Resultatet av innehållsanalysen visar att programledarna vill väcka diskussioner hemma hos sin publik. De tar upp olika ämnen och uppmuntrar sedan barnen att fortsätta diskussionen hemma. Deras roll är att möta barnen i programmet och att bidra till barnens tidiga utbildning. De framhäver sin roll med hjälp av enkla och tydliga metoder, samtidigt som de strävar efter att locka fram barnens nyfikenhet för olika ämnen i vårt samhälle.
  • Johansson Lundberg, Susanna (2021)
    Ätstörningar som drabbar barn tenderar att inte få tillräckligt med synlighet i diskussionen om ätstörningar, men i och med APA:s DSM-V som kom 2016 finns det nya diagnoser som ger perspektiv på ämnet. Syftet med denna avhandling är att ge en överblick över uppkomsten och de sociala orsakerna till ätstörningar hos barn, specifikt inom socialpsykologisk forskning med fokus på nära mellanmänskliga relationer. I avhandlingen diskuteras med hjälp av en litteraturöversikt möjliga orsaker bakom olika ätstörningar som drabbar barn, med speciellt fokus på selektiv ätstörning, pica-ätstörning och ruminationssyndrom. Anknytning, kontrollbehov, samsjuklighet och familjens struktur och funktion är de viktigaste orsakerna bakom varför barn utvecklar ätstörningar. Barnets sociala liv och närmaste kontakter under barndomen är av stor vikt för både risk för, utveckling och upprätthållandet av en ätstörning. Föräldrars psykopatologi, sexuellt utnyttjande och samhällsideal är också riskfaktorer för utveckling av ätstörningar hos barn. Också könsroller och könstillhörighet har en inverkan på utvecklingen av ätstörningar i barndomen. Slutsatsen i avhandlingen är att mer forskning och mer långsiktig forskning bör göras på området, speciellt med koppling till barnets fortsatta liv, men även till andra sociala, kulturella och geografiska kontexter.