Browsing by Subject "barnskydd"

I denna kandidatavhandling granskar jag barns och ungdomars erfarenheter av att bo på barnskyddsanstalter. Jag har avgränsat området till två begrepp som jag specifikt undersöker, delaktighet och kontroll. Syftet med min avhandling är att undersöka barns upplevda delaktighet i och med vardagsbeslut på barnhemmen samt upplevda erfarenheter av kontrollen som utförs av personalen som är en stor del av vardagen på barnhemmet. Metoden jag har använt i min avhandling är systematisk litteraturöversikt. Jag har granskat, läst och analyserat sju studier som handlar om barns och ungas liv på barnhem ur deras perspektiv. Dessa studier är från Sverige och Finland och är vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och pro-gradu arbeten. Alla studier omfattar intervjuer med barn och ungdomar. I studierna jag har tagit del av har barnen och ungdomarna intervjuats om specifika fenomen, dessa fenomen kan till exempel vara erfarenheter delaktighet och förhållandet med personalen. Min teoretiska referensram består av fyra begrepp. Dessa begrepp är barns perspektiv, delaktighet, barn som social aktör samt social kontroll. Resultaten av de sju studierna var mångsidiga, de upplevde vardagen och livet på barnhemmen som både positiv och negativ. De centrala resultaten var att barnen inte kände sig tillräckligt sedda, hörda och delaktiga då det handlade om beslut inom barnskyddet samt vardagsbeslut på barnhemmen. De kände att de inte togs på allvar och blev behandlade snarare som objekt än som självständiga individer. De upplevde att kontrollen, det vill säga reglernas och begränsningarnas existens var viktig men även orättvis. De barnen som hade positiva erfarenheter från barnhemmen kände sig även delaktiga och upplevde kontrollen, det vill säga reglerna och begränsningarna som rättvisa och viktiga. De som hade negativa erfarenheter kände sig inte delaktiga och de kände att de inte togs på allvar. Jag har på basis av resultaten kommit fram till att barn och ungdomar som har en allmänt positiv inställning till att bo på diverse barnskyddsanstalter även får känslan av att de blir hörda och sedda eftersom de inte endast tänker i negativa banor. Medan de som har en allmän negativ attityd gentemot barnskyddsanstalter och livet överlag inte heller ger en chans åt sig själv att forma en positiv upplevelse av barnhem, de anser att allting på dessa anstalter är negativt.

Barnet är alltid den primära klienten inom barnskyddet, men arbetet berör även barnets föräldrar och andra närstående. Både barn och föräldrar har rätt att bli hörda och vara delaktiga i beslutfattande, förverkligande och utvärdering av barnskyddet. Flera internationella forskningar bevisar att socialt stöd för föräldrar kan minska risken av att barn behandlas illa. Föräldrar har rätt att få hjälp och stöd både som föräldrar och som individer med individuella behov och rättigheter. Barnskyddets klientföräldrar både i Finland och i andra länder delar upplevelsen av att de och deras barn får inte stöd och hjälp i tillräcklig utsträckning. De upplever också känslor av maktlöshet, skuld, rädsla och skam i möten med barnskyddet. En stödform som föräldrar önskar och uppskattar är karmatstödsgrupper för föräldrar. I Finland har föräldrars kamratstödsverksamhet utvecklats huvudsakligen inom tredje sektorn, men nuförtiden ordnas grupper också som en del av det kommunala barnskyddet. Forskningsuppgiften i denna kandidatavhandling är att ta reda på om deltagande i föräldragrupper främja empowerment av barnskyddets klientföräldrar. Avhandlingens teoretiska referensram är empowerment. Utgångspunkten är att socialt arbete ska göras med klienter i stället för klienter. Avhandlingens syfte är att öka kännedom av föräldrars upplevelser av bristande stöd samt belysa möjligheter av gruppverksamhet inom barnskyddet och hur föräldrars empowerment kan öka deras medvetenhet om sina rättigheter och delaktighet i barnskyddet arbete. Denna är en kvalitativ litteraturstudie av etnografiskt arkivmaterial bestående av transkriberade forskningsintervjuer. Analysmetoden är innehållsanalys. Analysen av materialet tyder på att deltagande i föräldragrupper kan bidra till föräldrars empowerment – särskilt på individuella nivån. Föräldrar får i grupperna information, råd och socialt stöd som de är i stort behov av. Föräldrars känslor och skuld, skam och ensamhet minskar och de blir medvetna om sina rättigheter.

I den här avhandlingen fokuserar forskaren på bemötande av klienter i barnskyddet ur perspektivet vad den professionella i barnskyddet kan göra för att förbättra bemötande. Bemötande av klienter analyseras utifrån Lipskys teori om handlingsutrymme och Honneths teori om erkännande. Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ intervjustudie med svenskspråkiga socialarbetare och socialhandledare inom olika enheter i barnskyddet i Nyland, Finland. För analys av intervjumaterialet tillämpas teoristyrd kvalitativ innehållsanalys. Centrala begrepp är handlingsutrymme och erkännande enligt de teorier som använts som utgångspunkt i denna avhandling. Forskningsfrågorna i denna avhandling är följande: ”Hur ser professionella i barnskyddet på bemötande av klienter? Vilken roll fyller handlingsutrymme och erkännande i ett gott bemötande?” Syftet med den här avhandlingen är att förstå på vilket sätt erkännande och handlingsutrymme reflekteras i den individuella arbetarens praktik samt vilken roll det har i bemötande. Därtill önskar man förstå förhållandet mellan handlingsutrymme och erkännande och vilken uppgift handlingsutrymme har för att förverkliga erkännande i praktiken. De övergripande teman som framkom i avhandlingen är flexibilitet och anpassning enligt situation, inkluderande och fördomsfritt bemötande, tillit och förtroende samt fokusera på familjens egen syn. Några centrala fynd är t.ex. att erkännande utgör en central del av professionellas praktik där de eftersträvar att klientens egen syn utgör utgångspunkten för samarbete. Samt att handlingsutrymme är värdefullt och nödvändigt eftersom det möjliggör flexibilitet och anpassning gällande vilka stödformer man tillämpar och hur.

Syftet med avhandlingen är att utforska hur relationen mellan socialarbetaren och klienten inom barnskyddets eftervård kan främja den ungas välmående och stöda processen mot självständighet. Målsättningen med studien är att identifiera faktorer som påverkar utförandet av relationellt socialt arbete inom eftervården. Avhandlingen utforskar också hur socialarbetare upplever de förväntningar unga ställer på dem och ifall dessa kan besvaras i ett professionellt förhållande. Unga som blivit placerade utanför hemmet anses vara en speciellt utsatt grupp i samhället och har större risker för marginalisering. Barnskyddets eftervård har som uppgift att stöda dessa unga då de blivit myndiga och skall börja ett självständigt liv. Utöver ekonomiskt och psykosocialt stöd, behöver klienterna inom eftervården emotionellt stöd. Utgångspunkten för arbetet är en god relation mellan socialarbetaren och klienten, där den unga känner sig förstådd och är delaktig i beslut. En traumatisk bakgrund och avsaknad av eget stödnätverk kan dock ställa stora och ibland orealistiska krav på socialarbetaren. Tidigare forskning visar att unga har ett behov av en informell och vänskaplig relation till socialarbetaren, som sträcker sig utanför socialarbetarens handlingsutrymme. Den kvalitativa forskningens empiriska material samlades in genom semi-strukturella intervjuer med fyra socialarbetare som arbetar eller arbetat inom eftervården. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Som forskningens teoretiska referensram användes relationellt socialt arbete, som poängterar ett holistiskt arbetssätt där individens personliga, interpersonella och systemiska faktorer tas i beaktan. Forskningens resultat tyder på att många faktorer påverkar skapandet av en god relation mellan socialarbetaren och klienten inom eftervården. Klientens traumatiska upplevelser försvårar skapandet av tillit. Målgruppen har ett starkt behov en trygg vuxen som erbjuder både praktiskt och emotionellt stöd i vardagen. Stora klientmängder inom eftervården försvårar socialarbetarens möjligheter att vara tillgänglig och erbjuda ett långvarigt och heltäckande stöd. Socialarbetarna upplevde att arbetets strukturer lägger för stort fokus på administrativt arbete, som försvårar utövandet av relationellt socialt arbete. Eftervårdens och socialarbetarens roll är ofta oklar för den unga, som kan leda till orealistiska förväntningar och frustration hos den unga. Socialarbetarna upplevde också att klienterna ställer krav på socialarbetarens karaktär, dess kunskapsbas och personliga drag. En tydligare definition av eftervårdens roll i den ungas liv är väsentlig inte bara för den unga, men också socialarbetaren. Den nya livssituationen skapar behov av ekonomiskt, praktiskt stöd och emotionellt stöd, som bäst besvaras genom en meningsfull relation mellan socialarbetaren och klienten. Detta kräver mer resurser och ett skifte i arbetets innehåll. Vad en meningsfull relation innebär bör också definieras för att upprätthålla gränsen mellan det professionella och privata.

Mitt syfte med denna avhandling är att undersöka hur enskilda socialarbetare upplever att förverkligandet av principen om barnets bästa inom barnskyddet har förändrats sedan 1980-talet, och hur de resonerar kring betydelsen av olika faktorer som har påverkat hur barnets bästa kan förverkligas i praktiken. I denna avhandling har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra socialarbetare, som alla har erfarenhet av att jobba inom barnskyddet. Som analysmetod har jag använt mig av en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska referensramen består av Shiers delaktighetsmodell samt tidigare forskning om utmaningar och förändringar i det sociala arbetet (Mänttäri-van der Kuip (2015), Höjer et al (2011). Resultatet visar hur barnets roll i en barnskyddsprocess förändrats: fokus läggs idag på barnet och dess åsikter tas mer i beaktande jämfört med tidigare. Detta är en följd av att socialarbetare i allt högre grad fått utbildning och lärt sig olika metoder för hur man ska jobba mera barncentrerat och ta vara på barnets åsikter. Samtidigt nämnde alla intervjuade socialarbetare faktorer som kan försvåra arbetet med att jobba för barnets bästa, såsom personalbrist, tidsbrist, och ökade klientmängder.