Browsing by Subject "delaktighet"

I denna kandidatavhandling granskar jag barns och ungdomars erfarenheter av att bo på barnskyddsanstalter. Jag har avgränsat området till två begrepp som jag specifikt undersöker, delaktighet och kontroll. Syftet med min avhandling är att undersöka barns upplevda delaktighet i och med vardagsbeslut på barnhemmen samt upplevda erfarenheter av kontrollen som utförs av personalen som är en stor del av vardagen på barnhemmet. Metoden jag har använt i min avhandling är systematisk litteraturöversikt. Jag har granskat, läst och analyserat sju studier som handlar om barns och ungas liv på barnhem ur deras perspektiv. Dessa studier är från Sverige och Finland och är vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och pro-gradu arbeten. Alla studier omfattar intervjuer med barn och ungdomar. I studierna jag har tagit del av har barnen och ungdomarna intervjuats om specifika fenomen, dessa fenomen kan till exempel vara erfarenheter delaktighet och förhållandet med personalen. Min teoretiska referensram består av fyra begrepp. Dessa begrepp är barns perspektiv, delaktighet, barn som social aktör samt social kontroll. Resultaten av de sju studierna var mångsidiga, de upplevde vardagen och livet på barnhemmen som både positiv och negativ. De centrala resultaten var att barnen inte kände sig tillräckligt sedda, hörda och delaktiga då det handlade om beslut inom barnskyddet samt vardagsbeslut på barnhemmen. De kände att de inte togs på allvar och blev behandlade snarare som objekt än som självständiga individer. De upplevde att kontrollen, det vill säga reglernas och begränsningarnas existens var viktig men även orättvis. De barnen som hade positiva erfarenheter från barnhemmen kände sig även delaktiga och upplevde kontrollen, det vill säga reglerna och begränsningarna som rättvisa och viktiga. De som hade negativa erfarenheter kände sig inte delaktiga och de kände att de inte togs på allvar. Jag har på basis av resultaten kommit fram till att barn och ungdomar som har en allmänt positiv inställning till att bo på diverse barnskyddsanstalter även får känslan av att de blir hörda och sedda eftersom de inte endast tänker i negativa banor. Medan de som har en allmän negativ attityd gentemot barnskyddsanstalter och livet överlag inte heller ger en chans åt sig själv att forma en positiv upplevelse av barnhem, de anser att allting på dessa anstalter är negativt.

Syftet med avhandlingen är att utforska förhållningsätt till barnens delaktighet i beslutsfattande efter separation. Delaktighet i den här kontexten kan betyda till exempel utdelning av information, utredning av barns åsikt, hörande av barn, diskussion med barn, barncentrisk medling eller beslutsfattning tillsammans med barn. Delaktighet är en grundläggande rättighet som fastställs i Förenta Nationens barnkonventionens artikel 12 och annanstans i lagstiftning. Delaktighet begränsas av andra relevanta rättigheter, såsom rätten till skydd och trygg omgivning. Verkställande av olika delaktighetsrätter kräver i praktiken kontextuell och individuell bedömning. Sammanställning av forskning kring delaktighetsfrågor kan bidra till mer systematisk tolkning om 12. artikel och relevanta lagar samt hjälpa sakkunniga att utvärdera sitt förhållningssätt till delaktighet. Den kan också synliggöra olika vetenskapsområdenas grundinställningar, kulturella faktorer och värden som påverkar olika inställningar om barn som familjemedlem, medborgare och rättsinnehavare. Den kan även bidra till att upptäcka god eller dålig praxis eller omständigheter som påverkar verkställande och nekande av delaktighet. Beslut gällande delaktighet kan vara mycket betydelsefulla för barn vid en skilsmässa eller separation. Beslutet kan ha konsekvenser både nu och långt in i framtiden. Avhandlingens strategi är att kartlägga förhållningssätt som finns i inhemsk och internationell forskning samt granska hur dessa förhållningssätt motiverats. Till analysen valdes 40 texter. Materialet består av vetenskapliga artiklar och akademiska texter från olika discipliner. Kontexten för barndelaktighet i texter varierar från officiella familjerättsliga beslutsfattningssituationer till mer informella arenor. Avhandlingens resultat presenterar synen och motiveringar från forskarna, barn, föräldrar och sakkunniga i familjerättsliga sammanhang. Roger Harts och Harry Shiers modeller om barndelaktighet används som teoretiska referensramar. Olika förhållningssätt och grunder till dem utforskas genom kvalitativ innehållsanalys. Olika förhållningssätt och motiveringar upptäcktes i materialet. Beroende på situationen kunde barnens delaktighet bemöta kritiska, neutrala, positiva eller idealistiska inställningar, men även ambivalens, likgiltighet och avvisande. Olika inställningar kan vara ett resultat av ett spänningsfyllt förhållande mellan olika rättigheter och varierade tolkningar av barnens kompetens. Skilsmässa- och separationssituationer ses som komplexa arenor, där barns ställning är att vara objekt till ett beslut, medverkare, informant och aktör. Även om artikel 12 inte direkt begränsar delaktighet av en del barn, kan vuxna i praktik begränsa det. Begränsning grundas till exempel med hänvisning till olika attributen hos barn. Ålder, psykisk status eller antagen kompetens förekommer som orsak till nekat delaktighet men delaktighet regleras även på grund av kontextuella orsaker, till exempel på grund av våldssituation eller graden av vårdnadstvist för att skydda barn och trygga barns familjerelationer. Inom beslutsfattning bör en beakta flera och ibland motsatta intressen samt barns bästa. En utomstående beslutsfattare kan hamna agera enligt osäker information eller utan tillräcklig kunskap om barnens situation, vilket kan synas som ambivalens emot delaktighet.

Barns delaktighet och rätt att bli hörda i sådant som gäller dem själva har fått en större betydelse inom barnskyddsfrågor i Finland i och med att FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft. Finlands barnskyddslag som trädde i kraft den första januari år 2008 grundar sig till stor del på konventionen, och medförde bland annat ett starkare ställningstagande för barns och familjers rättsskydd och delaktighet. En av de för den reviderade barnskyddslagen nya tillvägagångssätten för att trygga barns bästa och delaktighet är förordnandet av en intressebevakare i vårdnadshavarens ställe. Syftet med denna avhandling är att närmare studera intressebevakningens utformning inom barnskyddet i Finland. Genom en systematisk litteraturöversikt av finländska studier strävar avhandlingen efter att kartlägga kunskapsläget kring intressebevakningen inom barnskyddet, och närmare söka svar på: vilken typ av forskning har gjorts, vem har undersökt, vad har man undersökt och inom vilka discipliner? Dessutom: vilka slutsatser kan man dra om intressebevakningens implementering utgående från detta? I denna avhandling utförs en systematisk litteraturöversikt av finländska studier, för att samla in relevant information om forskningsresultat, metoder och teorier som behandlar intressebevakning i barnskyddsärenden. Vid genomförandet av denna systematiska litteraturöversikt, blev det tydligt att intressebevakning inom barnskyddet inte är ett väl utforskat ämne i Finland. En för avhandlingen övergripande slutsats, är att intressebevakningens utformning inom barnskyddet i Finland är diffus. Lagstiftningen lägger en grund för en implementering som tolkas olika på olika håll i landet. Det bristfälliga kunskapsläget försvårar situationen, eftersom till och med den som är intresserad av verksamheten kan ha svårt för att hitta information. Intressebevakning som metod har haft positiva utfall gällande främjandet av barns bästa, delaktighet och rättigheter, både på ett nationellt och internationellt plan. Vad som behöver göras för att få verksamheten att bli mera etablerad i Finland, hur ett gott samarbete mellan barnskyddssocialarbetare och intressebevakare kan gynna barnet, samt vem som på bästa sätt kan utföra uppdraget som intressebevakare, utgör grunder för vidare forskning.

De senaste åren har barns delaktighet blivit ett ledord för verksamheter med barn som målgrupp. Begreppet har även fått fäste i den nordiska mediebranschen och flera nyhetskanaler där barn medverkar som reportrar och programledare har uppkommit. Mitt syfte med denna studie är därför att undersöka en av dessa nyhetsproduktioner där barn medverkar för att se hur deras delaktighet tar sig uttryck. Produktionen som valts ut är Hajbo Nytt som produceras av det finländska public service-bolaget Svenska Yle. Teoridelen inleds med en presentation av den rådande barnsynen som har lett till idén om barns delaktighet. Möjlighet till delaktighet handlar i det stora hela om möjlighet till inflytande och därför presenteras också Michel Foucaults teorier om makt. Vidare förklaras också Roger A. Harts delaktighetsstege och Harry Shiers femstegsmodell, som är de mest kända modellerna för nivåer av barns delaktighet. Undersökningen utgår från hermeneutik som metodansats eftersom målet är att tolka och förstå barnen som medverkat i Hajbo Nytt och datainsamlingsmetoden är kvalitativa intervjuer eftersom de möjliggör för barnen att berätta om sina erfarenheter av delaktighet i produktionen. Materialet består av tre intervjuer med barn som varit programledare för Hajbo Nytt. Resultaten visade att barnen inte var särskilt delaktiga i förproduktionen (val av ämne, intervjupersoner och manusarbete). Det vill säga de hade inte varit med och bestämt vad avsnitten skulle handla om. Däremot fick de gärna ge idéer om ämnen men det hade ingen av informanterna gjort. De var inte med och skrev manus och hade inte blivit tillfrågade om det. Informanterna var inte heller med och valde ut intervjupersoner. Däremot hade barnen en större grad av delaktighet under inspelningarna. Då fick de ändra manusen vid behov, de intervjuade och fick också hitta på egna frågor att ställa intervjupersonerna. I postproduktionen, det vill säga redigeringsfasen, var inte barnen delaktiga. Slutsatsen blev att produktionen pendlade mellan den fjärde och femte nivån på Harts delaktighetsstege och landade på den tredje nivån i Shiers femstegsmodell. Hajbo Nytt placerade sig därmed i mitten på båda modellerna vilket betyder att det är möjligt för barnen att påverka programmet i viss mån men att de vuxna ändå tar mycket ansvar och fattar flest beslut. Alla informanter ansåg att detta var en lämplig nivå av delaktighet.

Studien är en narrativ litteraturöversikt och mitt syfte är att granska betydelsen av arbete och möjligheterna för finländska unga vuxna med utvecklingsstörning att komma in i arbetslivet samt vilka faktorer som påverkar dessa möjligheter. Studiens frågeställning är: Vilken betydelse har arbete och vilka faktorer påverkar möjligheterna till arbete för personer med en utvecklingsstörning? Teoretiska utgångspunkter för studien är rätten till arbete, utvecklingsstörning ur ett socialt perspektiv och utvecklingsstörning i relation till medborgarskap. Tanken är att människor har sociala rättigheter som grundar sig på medborgarskap. Rätten till arbete tolkas inte bara som en medborgerlig rättighet utan en mänsklig rättighet. Studiens material har samlats genom litteratursökning i olika sökmotorer samt genomgång av centrala tidskrifter inom socialt arbete. Till granskning valdes forskningar gjorda under åren 2006–2017 och tolv forskningsrapporter inkluderades till studien. Resultaten av litteraturöversikten beskrivs under fyra centrala teman (1) betydelsen av arbete, (2) utbildningens betydelse för möjligheter till arbete, (3) personer med utvecklingsstörning och arbetsmarknaden , (4) övergången till arbetslivet. Arbete är viktigt för delaktighet, möjligheter att leva självständigt och skapandet av sociala kontakter. Arbete innebär för många personer med utvecklingsstörning att vara som alla andra. Utbildning är viktigt för möjligheter att få arbete, men val av yrke är svårt i och med att många saknar kunskap om vilka begränsingar en funktionsnedsättning skapar. Utbudet av utbilding är även ofta väldigt snävt, samma lösningar erbjuds utan hänsyn till individuella önskemål och kunskaper. Utbildning vid specialläroanstalter förbereder sällan en person att möta arbetsmarkanadens krav och arbetsgivare kan förhålla sig skeptiskt till examen vid specialläroanstalt. Arbetsmarknaden styrs inte av välfärdsstatens principer och därför har inte inkludering till arbetsmarkanden fungerat lika bra som inkludering på andra områden inom samhället. Fördomar, okunskap om funktionsnedsättning och negativa attityder påverkar väldigt mycket möjligheter till arbete. Negativa attityder skapar ofta större hinder för att få arbete än funktionsnedsättningen i sig. Arbetsmarknaden har även blivit mer krävande och tävlingen är hård, en person med funktionsnedsättning är i sämre läge som arbetssökande än personer utan funktionsnedsättning. Arbetsverksamhet och arbtesträning är exempel på stödfunktioner som är avsedda att främja övergången till arbetslivet, med de leder sällan till övergång till arbetsmarknaden och lönearbete. För många personer med utvecklingsstörning blir arbete vid arbetscentraler en långvarig lönsing i och med bristen på andra alternativ.