Browsing by Subject "demokrati"

Kandidatavhandlingen är en jämförande studie av Finlands och Sveriges valsystem. Studien jämför valsystemen i länderna på variabeln demokrati. Studien besvarar frågan om vilket av valsystemen är mera demokratiskt – vilket valsystem liknar mera ett demokratiskt ideal. Studien utförs genom idealtypsanalys. Idealtypen av demokrati i ett valsystem baserar sig på Robert Dahls polyarkimodell. Studien finner att det finska valsystemet liknar mera det demokratiska valsystemets ideal.

Syftet med denna kandidatavhandling är att redogöra för sambandet mellan civilsamhället och demokrati i kontexten av fallen Ungern, Polen och Tjeckien. Länderna i fråga präglas av flera likheter, och därför förverkligas analysen enligt Most Similar Systems Design. I denna uppställning är skillnader i civilsamhälle den avskiljande faktorn. Avsikten är att utreda ifall civilsamhället korrelerar med olika utfall av demokrati. Civilsamhällets betydelse för demokratisering i Öst- och Centraleuropa har framhävts av en mångfald av akademiker, och därför finns det skäl att anta att civilsamhället påverkar även uppehållet av demokrati. Den centrala frågan som ställs är ifall civilsamhället kan, och till vilken mån, förklara den differentierade utvecklingen av demokrati. Analysen förverkligas i formen av en litteraturöversikt med stöd av empiriskt material.

Världspolitiken har förändrats under det senaste årtiondet. Militära kriser i Mellanöstern, i synnerhet i Syrien, har lett till vad medier kallar för en flyktingkris i Europa. Den nyliberala globaliseringen och det ökade transnationella samarbetet har förändrat uppfattningen om demokratin i suveräna nationer. De här stora samhälleliga förändringarna har skapat en konservativ motkraft: en ny form av politisk populism. Den här kandidatavhandlingen har två syften. För det första ämnar jag besvara vad den nya högerradikala populismen är, hur den har kommit till och vad den innebär för den västerländska liberaldemokratin. För det andra argumenterar jag för kategoriseringen av det finska populistiska partiet Sannfinländarna som en medlem i den europeiska högerradikala populistiska partifamiljen, trots partiets förnekande av högerradikalism. Som ett teoretiskt ramverk använder jag Cas Muddes (2007) definition av högerradikal populism (populist radical right). Definitionen är känd och vitt godkänd av teoretiker inom populismforskning: en stor del av den litteratur som hänvisas till i den här avhandlingen är baserad på Muddes (2007) definition. I koppling till Sannfinländarna argumenterar jag för kategoriseringen av partiet som högerradikalt med hjälp av forskning av den brittiska samhällsvetaren David Arter (2010) och den finländska samhällsvetaren Niko Pyrhönen (2015). Högerradikala populister förkastar principer om social jämlikhet samt förespråkar konservativa värderingar, de förespråkar en radikal förändring i samtida politiska system, de motsätter sig liberaldemokrati utan att förkasta grundläggande demokratiska principer och de hänvisar till folkets förbittring och förnuft för att legitimera den konservativa och ofta främlingsfientliga politiken. Inom ramen för definitionen på högerradikal populism bör Sannfinländarna kategoriseras som ett högerradikalt populistiskt parti. Sannfinländarna förespråkar en etnokratisk välfärdsmodell, kritiserar de traditionella regeringspartierna för att utöva nyliberal och transnationell politik som bortser från det finska folkets intressen och hänvisar till (det finska) folkets rätt till den finska demokratiska makten. Som Pyrhönen (2015) noterar, har Sannfinländarna framgångsrikt distanserat sig från den högerradikala och främlingsfientliga politiken genom sitt stöd för den finska välfärds(national)staten.

I Finland har man tagit in nya demokratiska innovationer för att öka medborgarnas delaktighet i samhället. Valdeltagandet i Finland har under en längre tid varit lägre än medeltalet av de övriga OECD länderna. Därför studeras huruvida medborgarinitiativ är en demokratisk innovation eller illusion i denna avhandling. En av orsakerna till att medborgarinitiativ infördes är att intresset för politik bland medborgarna har sjunkit samt att valdeltagandet har gått nedåt. Medborgarinitiativ som innovation analyseras i denna avhandling utifrån fyra olika synvinklar vem är det som deltar, vad tycker folket, påverkar medborgarinitiativ den politiska dagordningen och kan medborgarinitiativ klassas som en demokratisk innovation? Det är i första hand yngre personer som tilltalas av deltagarformer som medborgarinitiativ. Medborgarna i Finland är positivt inställda till medborgarinitiativ och 83 % anser att medborgarinitiativ helt eller delvis har främjat demokratin. Medborgarinitiativ kan även anses vara en plattform för medborgarna att påverka den politiska dagordningen från. Enligt de teorier som presenteras i avhandlingen kan medborgarinitiativ klassas som en demokratisk innovation.

I denna kandidatavhandling granskar jag skillnader mellan gymnasiets och yrkesutbildningens effekt på demokratisynen hos studerande, mot bakgrunden av tidigare forskning om skillnader i kunskapsnivå mellan yrkesskole- och gymnasiestuderande (Elo 2009) och effekten av samhällsläraundervisningens innehåll och upplägg (Xenos m.fl. 2014). Analysen utgår från materialet i Ungdomsbarometern 2013, där jag jämför bredden på demokratisynen hos 15–16- och 18–19-åriga gymnasie- och yrkesstuderande. Mina resultat visar att förtroendet för påverkningsmetoder knutna till den representativa demokratin sjunker under yrkesstudierna. Gymnasiestudierna verkar inte ha någon signifikant effekt på demokratisynen.

Denna uppsats syftar till att klargöra huruvida det är möjligt att analysera och mäta demokratiutvecklingen i Afghanistan som år 2002 påbörjade sin demokratiutveckling efter att tidigare ha varit kategoriserad som en misslyckad totalitär stat. Jag belyser detta genom att studera utvecklingen av processer och institutioner samt jämföra dessa mot de demokratikriterier som fastställts för en fungerande demokrati. Den legitima rättsstaten är en av grundstenarna till en fungerande demokrati och för att fastställa rättsstatstillståndet i Afghanistan utreder jag även Afghanistans säkerhetssektorsreform (SSR) i denna uppsats. För att undersöka detta har jag ställt följande forskningsfrågor: Vilka förändringar har, sedan december 2001, skett i den generella demokratisituationen i Afghanistan och i vilken omfattning uppfyller Afghanistan de demokratikriterier som karakteriserar en demokratisk stat? Har säkerhetssektorsreformen i Afghanistan lyckats varvid en, av Linz och Stepan förevisad, legitim rättsstat har uppkommit? För att besvara forskningsfrågorna har jag valt att göra en fallstudie av demokratiutvecklingen och rättsstatssituationen i Afghanistan efter den intervention som utfördes vid årsskiftet 2001–2002 av en internationell koalition. Jag inleder analysen med att jämföra Afghanistans demokratitillstånd mot de demokratikriterier Robert Dahl fastställt i sin polyarkimodell, det är villkor som enligt Dahl skall uppfyllas av en demokrati. Därefter utreder jag förutsättningarna för demokratisk konsolidering enligt den teori Linz och Stepan har utvecklat för demokratisk konsolidering. En väsentlig förutsättning för demokratisk konsolidering är, enligt Linz och Stepan, en legitim rättsstat. Den legitima rättsstaten är en av de fem arenor som fordras för demokratisk konsolidering. Studiens resultat visar att Afghanistan uppfyller, åtminstone på teknisk nivå, de flesta av Robert Dahls uppsatta demokratikriterier. Däremot när dessa kriterier jämförs mot de demokratiindex som mäter demokratinivå, samt klassar världens nationer i demokratiska och icke demokratiska nationer, framkommer det att Afghanistan inte är en verklig demokrati. Som slutsats bedömer jag att Afghanistan uppfyller Dahls demokratikriterier från en minimalistisk synvinkel där den normativa aspekten försummas. Från en maximalistisk synvinkel är praxisen för demokrati i den afghanska kontexten undermålig. Demokratisk konsolidering uppnås enligt Linz och Stepan när demokratin är det "enda spelet i staden", vilket förutsätter samverkan mellan alla fem arenor. Studien påvisar stora brister på samtliga arenor och framförallt på rättsstatsarenan, fastän denna arena mottagit ofantligt mycket internationellt stöd under åren. Resultatet påvisar att Afghanistan inte är en legitim rättsstat. Säkerhetssektorreformen har genererat säkerhetsstyrkor som betjänar ledare som valts av folket. Den institutionella korruptionen är väldigt hög och de medborgarna som söker rättvisa får inte rättvisa ifall de saknar kontakter. Enligt Hippler krävs ekonomisk integration, kulturintegration, politisk centralisering, skapande av gemensamma intressen och demokratisering för att splittrade samhällsgrupper bildar ett gemensamt samhälle. Dessa övergripande faktorer har inte utvecklats på grund av den starka klankulturen och den traditionella synen på makt. Det internationella samfundet har stött säkerhetssektorsreformen, som i sig är en viktig grundsten för en legitim rättsstat, men på grund av förbiseende av merparten av de andra faktorerna Hippler påvisar, utan att ta hänsyn till den starka klankulturen, de decentraliserade maktstrukturerna, den institutionella korruptionen m.m. har det enligt min uppfattning varit omöjligt att åstadkomma strukturer och processer som positivt medverkat till utvecklandet av en legitim rättsstat och en fungerande demokrati.