Browsing by Subject "diskursanalys"

Detta examensarbete är en analys av två längre artiklar från Helsingin Sanomat i vilka förekommer porträtteringar av män med ätstörningar. Studien utgår ifrån kritisk diskursanalys och placerar således artiklarnas innehåll i ett bredare sociokulturellt sammahang samt granskar den lexikala stilen i en mikroorienterad innehållsanalys. Studien kontextualiseras av tidigare forskning i maskulinitet och relevant statistik över ätstörningar i Finland. Studien visar att ätstörningar anses vara genusbundna sjukdomar som således bara drabbar kvinnor. Riskerna detta innebär samt vikten av ansvarsfull nyhetsbevakning kring ämnet diskuteras utgående från existerande forskning. Studien påvisar att det i artiklarna som granskas återkommer ett tema om män som lider av ätstörningar i tystnad och osynlighet. Den lexikala stilen samt vissa närvarande implikationer i texterna fäster uppmärksamhet vid just det faktum att dessa personer är män, vilket kan tolkas som en betoning av den implicita inkongruensen i att en man lider av en ätstörning. Det måste dock påpekas att detta bara är en pilotstudie och att mer forskning kring ämnet behövs innan några breda slutsatser kan dras.

Youtube får en allt större roll i mediesamhället och de mest synliga användarna är unga. Den här avhandlingen granskar hur Yles nyhetsredaktion Yle Uutiset rapporterar om ungas Youtubeanvändning. Forskning visar att traditionella medier tenderar att överdriva både risker och möjligheter med ungas digitala medievanor. Unga beskrivs som en enhetlig ”digital generation” och annangörs ofta i nyhetsdiskursen. Diskursen om unga och Youtube tenderar att handla om allt ifrån faror till virala klipp och kändisar. Mer sällan uppmärksammas Youtubes bredd och ungas unika erfarenheter av att nätverka, skapa och vara på Youtube. Med hjälp av kritisk diskursanalys granskar den här avhandlingen fem nyhetsartiklar som behandlar temat unga och Youtube. Alla artiklar har publicerats på Yle Uutistets webbplats under år 2017. Analyserna utförs enlig Teun A. Van Dijks modell för kritisk diskursanalys, vilket möjliggör en studie av texterna på både makro- och mikrostrukturell nivå. På makronivå undersöks texternas övergripande egenskaper och på mikronivå studeras texterna mer detaljerat, bland annat koherens, ordval och implikationer granskas. Resultaten visar att de enskilda Yle Uutiset-artiklarna i flera fall samspelar med typiska diskurser kring ungas medie- och Youtubeanvändning. I många fall uttrycker artiklarna oro för risker med Youtube och flera gånger porträtteras ungas Youtubeanvändning som en slags hysteri kring kändisar. Gemensamt för alla artiklar är att de generaliserar unga. Youtube beskrivs som ”den här generationens grej”, men ändå kommer ”generationen” inte på allvar till tals i någon av de fem artiklarna. Den här avhandlingen uppmärksammar den rapportering som beskrivs ovan, men belyser också hur medierna kan förändras. För att vi ska kunna förstå vårt föränderliga digitala mediesamhälle behövs medier som rapporterar nyanserat, aktuellt och konstruktivt.

Prostitution är ett fenomen som delar åsikter. I den här avhandlingen analyserar jag texter skrivna av och för yrkespersoner inom det sociala området. I dessa texter diskuterar de professionella prostitution och aktörerna inom den på olika sätt. Syftet med min avhandling är att genom en diskursanalys reda ut på vilket sätt yrkespersoner inom det sociala området pratar om prostitution, för att se ifall det finns behov av en bredare diskussion. Jag har delat in materialet i huvudgrupperna abolitionism, som vill motarbeta prostitution, och liberalism, som betonar varje persons rätt att själv välja vad hen vill göra med sin kropp. Jag har även tagit upp de sätt, på vilka aktörerna beskrivs. För personen som erbjuder sexuella tjänster mot betalning hittade jag fem olika beskrivningar: kvinnan som gör det bästa av det hon har, serviceutövaren, människohandelsoffret, det finländska offret och den utländska prostituerade. Köparen beskrevs på följande fyra sätt: förövaren som utsätter det finländska offret, hallicken som säljer det utländska offret, den osynliga köparen och den funktionsnedsattas rätt till utövande av sin sexualitet.

Den här kandidatavhandlingen granskar hur myndigheterna i Finland framställer våld i nära parrelationer. Genom en diskursanalys granskas myndighetsdokument som behandlar tematiken ur ett genusteoretiskt perspektiv. Antaganden om kön och genus ägnas därmed speciell uppmärksamhet. Kandidatavhandlingen utgår från att verkligheten kring våld i nära parrelationer både tolkas och skapas genom språket och hur man talar om det. Myndigheternas framställningar utgör en viktig del av denna process, eller rentav en diskurs kring vad våld i nära parrelationer är, vad det beror på och hur det bör förstås och motverkas. Kandidatavhandlingen visar att myndighetsdokument som behandlar våld i nära parrelationer i Finland under de tio senaste åren, framför allt riktar fokus mot kvinnans utsatthet och offersituation. Våld i nära parrelationer framställs därmed som ett problem som berör kvinnor mer än män. Dokumenten intresserar sig över lag mest för offrets situation och utövarens ansvar faller i skymundan. I några av dokumenten diskuteras också våldsproblematiken på ett könsneutalt sätt, vilket osynliggör könsaspekten helt och hållet. Ur ett genusperspektiv vore det högst relevant att synliggöra att det är män som står för merparten av våldet, vilket dokumenten inte lyckas med. De få försöken att i myndighetsdokumenten synliggöra mäns ansvar för våldet, överröstas av fokuset på kvinnan och offrets utsatta situation.

Den här kandidatavhandlingen är en kritisk diskursanalys av Svenska Yles rapportering om finländska kvinnor i IS-lägret i al-Hol i Syrien. Mitt syfte med avhandlingen är att undersöka hur Svenska Yle kan ha bidragit till debatten om de så kallade "IS-kvinnorna" i Svenskfinland och se om rapporteringen följt ett visst mönster. Avhandlingen svarar på den övergripande forskningsfrågan: Hur omtalas de finländska kvinnorna i IS-lägret i al Hol i Svenska Yles rapportering? I uppsatsen analyseras hur kvinnorna beskrivs, deras omtal och vem som hörs i rapporteringen. I den här undersökningen analyseras tre artiklar publicerade på svenska.yle.fi mellan datumen 6 mars 2019 och 23 augusti 2019. Som sökord på svenska.yle.fi har jag använt al-Hol, IS-kvinnor, IS och islamisk. De valda artiklarna har varierande rubriker och olika skribenter, för att analysen ska behandla så varierande texter som möjligt. Huvudfokus i analysen ligger på rubricering, text och eventuella visuella data som kompletterar artikeln. Det har inte forskats mycket om kvinnor och terrorism. De utgör uppskattningsvis 20–30 procent av terrorister i terroristgrupper. Det förekommer ofta könsdiskriminering (eng. gender bias) då medier rapporterar om kvinnliga terrorister. Den här könsdiskrimineringen liknar de inramningar som medier ofta använder då de rapporterar om kvinnliga politiker. Hur världen ser terrorister varierar. Många har en bild av terrorister som psykiskt sjuka individer, men faktum är att merparten terrorister är helt rationella. Vi skapar en bild av de här psykiskt sjuka individerna eftersom det är svårt för oss att förstå eller rättfärdiga de våldsdåd de utför. Medier följer ofta samma diskurs. Men Svenska Yles rapportering om de kvinnliga finländarna i al-Hol bryter mot mönstret. Svenska Yles rapportering om finländarna i lägret i al-Hol i Syrien förändras under den period som artiklarna omfattar. I början omtalas kvinnorna som mammor, fruar och familjemedlemmar. Några månader senare står det skrivet om kvinnor, säkerhetshot och personer med terroristkopplingar. Inramningarna följer samma mönster som ordvalen. I början av nyhetsrapporteringen grupperas kvinnor och barn ihop som en enda kollektiv grupp. Den passiva gruppen kvinnor och barn utvecklas sedan till kvinnor (aktiva aktörer) som radikaliserar barn (offren, de passiva) och utsätter dem för hemskheter. Fastän kvinnorna utvecklas till att agera antagonister i nyhetsrapporteringen kallas de inte terrorister rakt ut. Det antyds i citat och mellan raderna, men det omnämns inte. Kvinnorna i de analyserade artiklarna omtalas allt mindre mänskligt ju längre tiden går och rapporteringen rör sig längre ifrån läsaren. Man kan anta att läsaren får allt svårare att känna sympati för kvinnorna i lägret och mera empati för barnen.