Browsing by Subject "ensamhet"

De äldre är en intressant demografisk grupp, vars storlek ständigt ökar i Finland. På grund av att ålderdom ibland förknippas med ensamhet är kandidatavhandlingens syfte att undersöka vad de äldre själva associerar med den och hur de upplever den. Fokuset var att undersöka vilka teman som orsakar ensamhet och vad dessa kan bero på. Detta gjordes genom en beskrivande litteraturöversikt, som fokuserade på de äldres upplevelser och åsikter. För att undersöka detta bestod de teoretiska utgångspunkterna av aktivitetsteorin, rollteorin och tillbakadragningsteorin. Materialet analyserades vidare med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Meningen var att fokusera på de äldres subjektiva upplevelser och på vilket sätt de beskriver dem. Dessutom får man en överblick över hur de äldre ser sig själva i vårt samhälle. Resultaten visade att de äldre associerar flera saker med ensamhet och att de kan uppleva den på mycket olika sätt. Det är att sällan enbart en sak som orsakar ensamhet, istället är det ofta en kombination av flera saker. De äldre berättade bl.a. att försämrad funktionsförmåga och att bli änka/änkling orsakade ensamhet. Avhandlingen ger en överblick och djupare förståelse för hur de äldre ser och upplever ensamhet. Ämnet är viktigt att forska om på grund av att en stor del av Finlands befolkning är äldre och deras andel kommer att öka i framtiden.

Mitt syfte med studien är att ta reda på vad som görs och kan göras i gerontologiskt socialt arbete för att förhindra upplevd ofrivillig ensamhet bland äldre. Äldre syftar på det gerontologiska socialarbetets klienter som bor hemma och som för den här studien är över 70 år. Genom semistrukturerade intervjuer med fyra professionella fick jag reda på hur ensamheten bland målgruppen gestaltar sig, hur de professionella närmar sig problematiken och vilka resurser och möjligheter det finns för dem att åtgärda ensamhet bland målgruppen. Ensamheten bland målgruppen är vanlig, har en stor påverkan på vardagen och kan medföra otrygghet. Ensamheten framkommer inte alltid och alla lider inte heller av ensamheten. Vissa grupper kan lida mer än andra, exempelvis de som förlorat sin partner efter ett långt liv tillsammans. Resultaten analyserades med hjälp av teori. Jag analyserade de professionellas diskretion gällande resurser och möjligheter att årgärda ensamhet och reflexivt terapeutiskt socialt arbete för att närma sig och stöda de ensamma äldre. De professionella kan notera ensamhet genom att fråga eller noggrant lyssna. De kan sedan vidare gå in på möjligheter och hjälp. Klienterna bör vara delaktiga i diskussionerna. Psykosocialt arbete kan i mån av möjlighet utföras och de professionella bör ge klienterna tid och lyssna på dem. Den professionella kan stöda eller trösta genom närhet och närvaro eller fysisk beröring. Förutom det kan de bland annat ge råd, vägleda, motivera, vara i kontakt och kartlägga sociala nätverk. Några av de möjligheter som de professionella lyfte fram var uppsökande verksamhet, ungdomsgårdar för äldre och äldrerådgivningar. Äldre kan behöva bli påminda om sina egna resurser. De professionella kan gå hos klienter, ringa till de som upplever ensamhet eller besöka dem extra, fundera över relationer och uppmana klienterna till att uppehålla sina relationer. En viktig resurs är det samarbete de har med olika parter. De kan ge ut info om den service de kan erbjuda och dela ut papper och reklamblad. Vissa resurser i arbetsteamet finns, ensamheten har noterats och identifierats och till viss del diskuterats. Ensamheten finns med i bakgrunden, men kan lätt bli i skymundan på grund av klienters stora konkreta problem som behöver åtgärdas. Dagverksamheten, välfärdsområdet och frivilligvänner lyfts fram som några resurser. Tjänsterna anses vara lättillgängliga och det finns mycket de professionella kan göra. Resultaten ger en bild av vad gerontologiskt socialt arbete kan göra. I tidigare forskning som jag bekantade mig med för studien handlade mycket om vården och vad vårdare kunde göra, inte professionella i gerontologiskt socialt arbete.

Syftet med avhandlingen var att svara på varför 15–29-åriga ungdomar i huvudstadsregionen söker samtalsstöd vid HelsingforsMissions ungdomsenheter (Krisjouren för unga och Nuorten kriisipiste). En annan huvudfråga var hur de unga klienterna upplever sina sociala nätverk. Frågeställningen besvarades med hjälp av enkätförfrågan som ungdomarna själva fick fylla i efter sitt besök vid mottagningen. Tidpunkten för undersökningen var 1-30.11.2016. Svaren har behandlats fullständigt anonymt. Av de 57 ungdomar som svarade på enkäten var 14 svenskspråkiga och 43 finskspråkiga. Resultaten visar att de vanligaste orsakerna för ungdomarna att ta kontakt med Krisjouren för unga och Nuorten kriisipiste är prestationsångest/stress. En stor andel tampas med känslor av ensamhet, och många har problem i sitt parförhållande. Ungdomarna upplever att de har goda sociala nätverk. Majoriteten uppger att de kan tala med familj och vänner om svåra saker. Ändå framgår både av enkäten och av de öppna svaren att många känner sig ensamma. Ensamheten tycks vara av emotionell, inte social, natur.