Browsing by Subject "extremism"

Lägret al-Hol är ett slutet läger som befinner sig i de nordöstra delarna av Syrien, ca 80 kilometer från gränsen till Turkiet. Enligt prognoser är över 65 000 människor som misstänks ha koppling till terrororganisationen ISIS gripna på lägret. 94 % av dessa människor som bor på lägret är barn och kvinnor, och mer än hälften av de barn som befinner sig på lägret kommer från andra länder än Syrien. Enligt den information som de finländska myndigheterna har befinner sig ca 40 finländare på lägret, varav ca 30 är barn och ca 10 kvinnor. Omständigheterna på lägret utgör en humanitär nödsituation. Syftet med denna avhandling är att ge perspektiv på varför situationen i al-Hol har varit en så svår och komplex fråga att den finländska staten och barnskyddsmyndigheterna inte lyckats lösa den inom en tidsram på mer än 12 månader. Det offentliga rummet har dominerats av en stark tudelning gällande hur man borde agera gällande barnen och deras mammor. Organisationer som arbetar inom säkerhetsfrågor och terrorismforskare närmar sig frågan genom säkerhetsperspektiv medan rättslärda, barnskyddsmyndigheter och representanter för människorättsorganisationer lyfter fram barnets rättigheter och barnkonventionen. Denna avhandling fokuserar på hur barnkonventionen tolkas i internationella barnskyddssammanhang och hurdana tolkningsramar man har om dessa barn inom olika discipliner och sektorer. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med materialnära innehållsanalys som analysmetod. Enligt denna studie upplever experter i barnskyddsfrågor att diskussionen kring dessa barns rätt till att repatrieras till Finland har säkerhetifierats och att en stigmatisering av personer på lägret påverkar den allmänna tolkningen av situationen. Därigenom pågår en maktkamp mellan de olika involverade fälten, där det interna säkerhetets fält och maktens fält har kommit åt att definiera frågan, vilket har lett till att barnskyddsfältet inte kunnat agera enligt barnskyddets normer och handlingssätt. Därutöver har denna avhandling ifrågasatt utmaningar i tillämpningen av FN:s barnkonvention i säkerhetifierade barnskyddsfall.

Efter den globala finanskrisen har den politiska ordningen rubbats ordentligt i västvärlden. Populistiska och extremistiska partier från såväl höger och vänster har skördat stora framgångar i europeiska länder och etablerat sig i beslutsfattande församlingar. Detta har orsakat debatt om hur välmående demokratin är och att det skulle vara frågan om de mindre bemedlades hämnd mot det så kallade gamla partierna. Nästan all samhällsvetenskaplig forskning har visat att det lägsta valdeltagandet kan observeras bland de minst bemedlade, vilka också med större sannolikhet kan lägga sin röst på extremare partier. Tidigare forskning har fokuserat på flera olika länder som kan skilja sig mycket vad kommer till institutionella och politiska faktorer, vilket kan påverka valdeltagande och olika partiers stöd rätt så mycket. Det kan därför bli problematiskt att jämföra resultaten så en avgränsning enligt metoden ”most similar systems design” bör användas. För att undersöka detta fenomen har jag i den här avhandlingen därför fokuserat att granska hur det ser ut i fyra nordiska länder, alltså Sverige, Finland, Norge och Danmark. Dessa länder har en liknande historia vad kommer till institutioner, politisk kultur, politiska system, etnicitet, religion osv. Denna forskning är en enkel kvantitativ makroanalys där jag utgår från ”rational choice”, alltså teorin om individens nyttomaximering, för att kunna ta reda på om det existerar trender som kan bekräfta rådande rön om valdeltagande och mobilisering av väljare som vanligtvis väljer att inte rösta. Totalt undersöks 125 parlamentsval i norden sen 1910-talet och all form av radikalism såsom vänster, höger och klassiskt liberal tas i betraktande. Som utgångspunkt används en undersökning från år 2020 där det konstaterades att sambandet mellan ökat valdeltagande och populistiska/extremistiska partiers stöd endast kan observeras i östeuropa medan det inte kunde observeras någon signifikant skillnad i västeuropa. Forskningens nollhypotes säger att det existerar ett samband mellan ett stigande valdeltagande och ökat stöd för extremare partier. De forskningsmetoder som tillämpades var statistisk sambandsanalys och jämförande analys. I sambandsanalysen såg jag på hur ofta variablerna ”steg” och ”minskade” för såväl valdeltagande och partiernas totala stöd korrelerade med varandra. Resultatet av den statistiska sambandsanalysen visade att det inte existerar ett statistiskt signifikant samband mellan dessa variabler och utfall, vilket innebär att nollhypotesen falsifierades. Fördelningen av de olika utfallen var totalt sett relativt jämn men också länderna emellan. Resultaten av denna forskning bekräftar i en avgränsad nordisk kontext det som tidigare forskning kommit fram till. I västeuropeiska länder kan ett samband mellan populistiska/extremistiska partiers stöd och ett ökat valdeltagande inte noteras. Den jämförande analysen jag använde som stöd och för att förklara delar av resultatet gav inte några motsägande tolkningar. Det är möjligt att observera historiska tidpunkter då radikalismen växt i alla dessa nordiska länder för att sedan igen minska, men några signifikanta gemensamma faktorer kunde man inte observera. Radikalismen har sett olika ut i länderna och det har även skillnaderna i valdeltagandet. På basis av detta kan man konstatera att trots likheterna nordiska länder emellan, existerar skillnader vad kommer till valdeltagandets medeltal, stabilitet och antalet partier som etablerat sig i länderna. Skillnaderna torde främst handla om förflyttningen av väljare mellan etablerade partier och de mera radikala partierna, istället för att icke-röstande mobiliseras.