Browsing by Subject "feminism"

Mitt syfte med avhandlingen är att reda ut i vilken mån teorin om femonationalism kan ses som en förklaring för argumentationen och beteendet hos högerpopulistiska kvinnliga partiledare i Europa. Femonationalism definieras av Sara Farris som strategisk användning av könsjämlikhetargumentation för nationalistiska syften och som bedömning av islam som en farlig religion för den västerländska kulturen. Genom en jämförande studie i två från varandra olika politiska kontexter, Italien i södra Europa och Finland i Norden, belyser min avhandling om och i så fall hur det är som femonationalism syns i både uttalanden och agerandet av de valda högerpopulistiska aktörerna. Resultaten tyder på att femonationalistiska ideologin är synlig i båda kontexterna och att de kvinnliga ledarna i fråga närmar sig ämnet på liknande sätt.

I den här avhandlingen har jag studerat hur genusaspekter tar sig i uttryck i parker, lekparker och allmänna områden för barn. Avhandlingen är en kunskapsöversikt och genusaspekterna har analyserats i forskningsartiklar som rör ämnet från 2009 och framåt. Jag har analyserat artiklarna utgående ifrån feministisk teori för socialt arbete. Feministisk teori ser, som andra kritiska teorier, på strukturer i samhället, på detta sätt knyts strukturellt socialt arbete in som en bas för det praktiska sociala arbetet. I resultatet av analysen framkom fem teman: lekparksutrustningens betydelse, fysisk aktivitet och sport, närmiljöns betydelse, vuxnas påverkan, barns säkerhet och självständighet samt social interaktion. Många genustendenser i parker har fortfarande samma struktur som i början av årtusendet, flickor leker mer med lekparksutrustningen och pojkar mera på sportplaner. Samtidigt som det också börjar finnas aspekter som pekar på att nya saker börjar intressera barn, som interaktiva lekparksutrustningar eller att naturområden har blivit mindre viktiga som lekplatser. Båda dessa aspekter var dock något som var lite viktigare hos flickor än pojkar. Resultaten visar på hur viktig roll socialpolitiken har och det är genom den som tillgängligheten till allmänna platser kan ändras och göra det möjlig att alla barn oavsett kön eller andra olikheter att hittar något som intresserar dem i parker och allmänna utrymmen.

I denna kandidatuppsats analyserar jag jämställdhet inom polisen i Finland inom ramen för en feministisk förståelse av jämställdhet. Inom feministisk teori finns en tredelning gällande genus som begrepp, och man talar om tre teoretiska positioner; equality, difference och diversity. Jämställdhet är ett komplext begrepp, som får olika innebörder i olika kontexter. Jag utgår från en tredelning där jag skiljer mellan jämställdhet som lika rättigheter, jämställdhet som baserar sig på könsskillnader och jämställdhet där flera dimensioner än endast jämställdhet mellan könen beaktas. Denna förståelse av jämställdhet har sina rötter i de olika förståelserna av genus som de tre positionerna equality, difference och diversity representerar. Jag analyserar jämställdheten inom polisen utgående från Vesa Huotaris rapport ”Naisten ja miesten tasa-arvo poliisissa 2018” som behandlar resultaten i en jämställdhetsundersökning som genomförts inom polisen. I analysen konstaterar jag att det baserat på Huotaris rapport verkar råda en syn på jämlikhet som lika rättigheter inom polisen. Formellt sett har kvinnor och män samma möjligheter att exempelvis avancera i sin karriär, och inom ramen för en syn på jämställdhet som lika rättigheter ser man individens egna prestationer som det som avgör hur långt man kan komma. Detta tankesätt gör att strukturer som gynnar män är svåra att upptäcka, och kan leda till att förändringen inom polisen som organisation mot en mer jämställd verklighet är långsammare än i samhället i övrigt. Inom polisen kan man också urskilja en syn på genus och jämställdhet som fokuserar på könsskillnader. Samtidigt som man betonar allas lika rättigheter och möjligheter, märker man också av ett tankesätt som tydligt gör skillnad mellan kvinnliga och manliga poliser som kategorier. Kategorierna förknippas med vissa förutfattade meningar, som att manliga poliser är fysiskt starkare medan kvinnliga poliser har bättre sociala förmågor. Detta tankesätt har konsekvenser för polisarbetet då det syns i bland annat ett hurdant arbetssätt kvinnliga respektive manliga poliser förväntas ha, och ibland också vilka uppgifter de anses lämpliga för.

Denna kandidatavhandling utforskar några av den nutida populärfeminismens särdrag. Det gör den genom att först sammanfatta andra vågens mest uppmärksammade feministiska rörelser, främst den amerikanska kvinnorörelsen. Även 1990-talets tredje våg utforskas och jämförs med andra vågen. Den nutida populärfeminismen, likt 1990-talets tredje våg, kan förstås som en reaktion på tidigare feministiska rörelser. Avhandlingen undersöker även fenomenet postfeminism, som kan räknas som ett av populärfeminismens särdrag. Inom postfeminismen hyllas tidigare feministiska rörelsers framgångar, samtidigt som rådande könsstrukturer och -normer ogärna utmanas. På grund av detta kan postfeminismen anses ha både feministiska och antifeministiska drag. En viktig inriktning inom populärfeminismen är varufeminismen, som här beskrivs som ett postfeministiskt fenomen. Begreppet varufeminism beskriver hur företag och massmedia använder sig av till synes feministiska budskap och narrativ för att sälja produkter som egentligen upprätthåller och reproducerar könsmaktordningar och hegemonisk femininitet. Slutligen utforskas intersektionalitet, med slutsatsen att samverkande maktstrukturer fortfarande utgör en svårighet för feministiska inriktningar som främst fokuserar på könsbaserade orättvisor.