Browsing by Subject "gestaltning"
Now showing items 1-3 of 3
-
(2017)Denna avhandling jämför hur klimatförändringen och klimatpolitiken prioriterades och behandlades i media på 1990 talet jämfört med 2010-talet. Frågan besvaras delvis genom att analysera rapportering i HBL från FN:s klimatmöten 1992, 1997, 2009 och 2015 och delvis genom att sammanfatta tidigare forskning. Studiens hypotes är att klimatförändringen blivit mera accepterad som ett vetenskapligt faktum samt att klimatpolitiken får mera utrymme i media på 2010-talet jämfört med på 1990-talet. Utöver detta analyseras även ett fåtal texter kvalitativt där frågan som besvaras är ”hur förmedlar Hbl:s texter klimatpolitikens betydelse och hur förklarar de vad klimatförändringen är?”. Eftersom klimatförändringen som fenomen är så mångfacetterat och långsiktigt, är det många människor som har en begränsad förståelse för fenomenet. Därmed blir även klimatpolitikens betydelse svår att förstå. Ett vanligt koncept för att beskriva hur mediepublik förstår ett fenomen är gestaltningar eller ramverk. Ett fenomen eller problem inramas enligt sådana allmänt rådande uppfattningar som finns från förut i samhället. Med den kvalitativa analysen försöker jag identifiera dessa gestaltningar för att se hur klimatpolitiken inramas för HBL:s läsare. Resultatet av studien av HBL visar att klimatförändringen fått mera medieuppmärksamhet på 2000-talet än 1990-talet, samt att sättet hur man talar om klimatförändringen tyder på att det blivit mera accepterat som ett problem som definitivt existerar och politiskt kan åtgärdas. Det visar att denna studies huvudsakliga resultat är precis som förväntat. Trots detta finns det ett flertal andra studier som visar att acceptansen och mängden rapportering av klimatpolitiken har varierat stort längs med åren, vilket innebär att mängden klimatrapportering inte ökat linjärt från 1990-talet till 2000-talet.
-
(2016)På grund av konflikter i bland annat Syrien har ett stort antal människor flytt från sina hemländer under 2015 och 2016. Dessa migrationsrörelser har i stor utsträckning haft Europa som mål, vilket i sin tur skapat en utmaning för europeiska länder att ta emot dessa människor. Inte sällan har flyktingfrågan, t.ex. hur många ett givet land ska ta emot, skapat politiska spänningar och reaktioner bland folk i Europa, så även i Finland. Den finländska befolkningen är rätt splittrad vad gäller inställningen till flyktingar. Somliga vill stänga gränserna helt och hållet, medan andra tycker Finland borde välkomna avsevärt fler. Denna splittring syns även på det partipolitiska fältet. Splittringen löper inte skarpt mellan regeringen och oppositionen, men regeringspartierna är i regel mindre villiga att ta emot flyktingar än oppositionspartierna. Som parlamentsfinansierat public service-bolag har Yle i uppgift att informera medborgarna om angelägenheter. I sin rapportering ska det oberoende rundradiobolaget gynna varken regering eller opposition. Därför är det befogat att granska hur Yle rapporterar om en så känslig fråga som flyktingfrågan. Detta gör det här arbetet genom att jämföra Yles gestaltning av flyktingfrågan gentemot regeringens. Materialet består av regeringens olika program och meddelanden om vad den ämnar göra åt flyktingfrågan, och Yle Uutisets webbartiklar som skrivits om dessa regeringstexter (samtliga regeringstexter och artiklar är bifogade som bilagor). Avsnittet från vilket materialet sållades ur sträcker sig från regeringsförhandlingarna i maj 2015 till maj 2016. Texterna som ingår i det slutliga urvalet är publicerade mellan september 2015 och mars 2016. Teoretiskt stöder sig arbetet på gestaltningsteori (eng. framing), alltså hur ett ämne gestaltas eller ramas in. Samma teori tjänar också i det här arbetet som metod, närmare bestämt Robert M. Entmans version av gestaltningsteorin. Enligt hans version bjuder en text in läsaren att tolka ett ämne på ett visst sätt, beroende av hur ämnet ramas in i texten. Denna ram består av fyra funktioner: texten definierar ett problem, diagnostiserar orsaken eller pekar ut den ansvariga till problemet, dömer den utpekade och föreslår och rättfärdigar åtgärder för problemet. Denna metod tillämpas alltså i arbetet på såväl regeringens texter som Yles artiklar för att jämföra hur de gestaltar flyktingfrågan. Resultatet talar inte direkt till Yles fördel. Som oberoende rundradiobolag ska det som nämnt inte gynna varken regering eller opposition, men i det här materialurvalet överlappar regeringstexternas och nyhetsartiklarnas ramar (alltså hur de gestaltar ämnet) rätt väl. Genomgående gestaltar båda parters texter flyktingarna som problemet och flyktingarna själva som ansvariga för problemet. Ställvis finns en diskrepans mellan regeringstexterna och artiklarna om problemet är ekonomiskt eller säkerhetsmässigt till sin karaktär, men även på denna punkt är de trots allt eniga i lejonparten av fallen.
-
(2022)Klimatförändringen är ett abstrakt koncept som inte går att fotografera, alltså har de bilder som representerar klimatförändringen vuxit fram i takt med ökad politisering och polarisering av miljöjournalistiken. Klimatförändringen visualiseras mest typiskt i dag av bilder på isbjörnar och andra djur, smältande is och glaciärer, extrema väderförhållanden, jordglobar och politiker. Tidigare forskning visar att avsaknaden av mänskliga berättelser i bilder minskar på anknytning till ämnet och på engagemang. Tidningen The Guardian är en av de få medierna som har valt att hålla sig till riktlinjer om hur de visualiserar klimatförändringen så att visualiseringen överensstämmer med deras mål. Svenska Yle har inga riktlinjer för hur de visualiserar klimatförändringen. Jag har därför analyserat 103 bilder som publicerats i artiklar som handlar om klimatförändringen, klimatbilder, av Svenska Yle och kategoriserat bilderna med metoden bildanalys och innehållsanalys samt gestaltningsteori som teoretisk ram för att svara på vad klimatbilder på Svenska Yle föreställer. Genom analysen har jag kommit fram till att de största kategorierna är politiker och experter samt natur, och de minsta kategorierna är orsaker och lösningar. En avsaknad av människor syns tydligt i materialet. Människor förekommer främst i kategorierna politiker och experter, samt demonstration. Bilderna i kategorin politiker, experter framför inte mänskliga berättelser utan är oftast stela och iscensatta. Bilder på demonstrationer väcker likaså, enligt tidigare forskning, främst negativa känslor hos den som iakttar bilden. Politiker, experter och demonstranter är enligt resultaten onekligen klimatförändringens ansikte utåt, men de här bilderna väcker inte enligt tidigare forskning engagemang i klimatförändringen hos iakttagaren. Bilder på natur väcker inte heller engagemang. Nästan inga människor framkommer i kategorin konsekvenser och de minsta kategorierna orsaker och lösningar. Människans roll i klimatförändringen uteblir och istället gestaltas naturen som bland annat den utsatta. Jag har diskuterat resultaten ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv, speglat resultaten mot tidigare forskning och kommit fram till att bilderna i materialet i stora drag inte väcker engagemang och anknytning till klimatförändringen.
Now showing items 1-3 of 3