Browsing by Subject "identitetsskapande"

I det moderna samhället ansvarar individen själv alltmer för att skapa sin identitet utgående från de val man gör. Baserat på vad man väljer att visa upp för andra, bildar omvärlden sig en bild av vem man är. I sina blogginlägg kan bloggare välja vilka delar av livet de visar upp för att av läsarna tolkas så fördelaktigt som möjligt. Detta tror jag att leder till att det en bloggare visar upp i sin blogg inte alltid stämmer överens med verkligheten. I strävan efter att framstå som "den perfekta individen" göms vardagens mindre fina stunder undan och bloggen blir till en fejkad fasad. En ond cirkel startar då läsare tar del av denna "perfekta vardag" och tror att alla andra lever ett fullkomligt problemfritt liv. En tävlan om det mest perfekta livet uppstår och blogginläggen hamnar bara längre och längre ifrån den sanna verkligheten. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur sanningsenligt unga finlandssvenska kvinnor upplever att de framställer sin vardag i bloggen. Jag har valt att fokusera på kvinnor i åldern 20–25 år eftersom forskning visar att bloggande är populärt inom just denna befolkningsgrupp. Metoden för min undersökning är kvalitativa intervjuer. Informanterna är fyra kvinnor från olika delar av Svenskfinland. Alla intervjuer varade mellan 45 och 90 minuter var och spelades in för analys och eventuell framtida forskning. Från intervjuerna finns även anteckningar. Mina viktigaste resultat av studien är att bloggen innehåller märkbart mer positivt än vad vardagsbloggarnas riktiga liv gör. Orsaken till detta är ändå inte att bloggarna inte vågar skriva ut negativt, utan snarare att bloggen är en plats där man vill dokumentera de goda och minnesvärda stunderna från sin vardag. Ytterligare en orsak är att negativa ämnen ofta berör även andra personer och dem vill man inte skriva om utan deras tillåtelse. Ett annat intressant resultat av studien är att bloggarna nog är medvetna om att bloggen förmedlar en finare bild av deras vardag, men de ser sig ändå inte ansvariga för ifall läsare påverkas negativt av detta. Bloggarna anser att ansvaret att förstå att bloggen enbart visar en bråkdel av hela deras liv ligger hos läsaren och om läsaren påverkas negativt, bör hen själv förstå att sluta läsa bloggen.

Avhandlingen handlar om identitetsskapande i nya medier. Med narrativitetsanalys analyserar jag hur vloggaren Veronica Verho bygger upp berättelsen om sig själv i fem videor. Vloggaren är en typisk prosumer, en post-millenial medieproducent och -konsument som ser den didigata världen som den verkliga och orienterar sig ohämmat i internetflödet. Verho har på egen hand skaffat sig 200 000 följare bara på Youtube, samtidigt som de traditionella medierna kämpar med dalande användarsiffror. För att hitta mönster i vloggarna använder mig av Algirdas Julien Greimas semiotiska aktantmodell. Med stöd av den söker man strukturer i berättelser genom att leta efter olika roller: sändaren, objektet, mottagaren, hjälparen, subjektet och opponenten. Aktantpositionen är en abstrakt position med hjälp av vilken man kan strukturera narrativ. Avhandlingen innehåller också bakgrund om de diginativa post-millenialerna och hur de använder sig av medier, jag närmar mig ämnet med bland annat Katarina Graffmans forskning som stöd. Efter analysdelen följer en presentation av forskning om identitetsskapande, hur jaget konstrueras i sociala medier. Till sist följer en analys av aktantmodellerna och en reflektion över helheten. En stark jag-aktör blir synlig i aktantmodellerna: en oberoende, humoristisk och modern, men också lite skrytsam vloggare. Jaget är starkt i flera positioner, inte bara i subjektposition. Det är också ett feministiskt ställningstagande, att själv ta kontrollen över hur man porträtterar sig och välja subjektrollen i stället för objektrollen. Aktörens starka tillit till jaget är typiskt, och kanske nödvändigt, för att vloggarna överhuvudtaget ska finnas. Verho är sin egen bästis samtidigt som hon är sin följares dito. Hon förmedlar att du duger som du är med dina brister.