Browsing by Subject "intervju"

Min avhandling undersöker hur dokumentärfilmmakare resonerar kring användningen av narrativ och hur de gör för att skapa narrativ. Studien ger insyn i filmmakarnas tankar, värderingar och arbetsprocesser under klippandet av en dokumentärfilm. Narrativitet skapas när element är sammankopplade genom tid eller kausala orsakssamband, och genom element som får tittaren att ställa frågor (Winston 1995). Det narrativa undersöks också i relation till andra viktiga egenskaper för en dokumentärfilm: emotion, argumentation och sanningsenlighet. Undersökningen är gjord genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med en regissör och en klippare och använder också tidigare forskning inom finländsk dokumentärfilm som referenspunkt (Aaltonen 2006). Min studie visar att klippandet har en central roll i skapandet av narrativ, i så hög grad att klipp nästan oundvikligen skapar narrativ också då när man inte vill det. Narrativ associeras med orsakssamband mellan händelser och flyt i klippandet. Det gör händelserna lättare att ta till sig och för filmen framåt med rätt tempo. Narrativ kan främja filmens emotionella och argumentativa egenskaper, men också komma i vägen för dem. Att skapa narrativ genom att manipulera kronologin anser dokumentärfilmmakarna inte vara problematiskt, så länge man respekterar filmens aktörer och inte förvränger personligheter. Intuition är också en viktig aspekt i klipprocessen och trots att man till viss grad skapar narrativ medvetet och analytiskt kan narrativ också födas omedvetet i klippet eller i tittarens tolkning av filmen.

Syftet med denna studie är att undersöka hurudant stöd det finns tillgängligt för socialarbetare att använda, för att få barn att berätta om svåra händelser. I studien diskuteras hur metoder och hjälpmedel kan användas till exempel i en förundersökning för att få barnet att berätta om sexuella övergrepp. Forskningsfrågan för kandidatavhandlingen är: hurdant stöd (i form av handböcker och anvisningar) finns tillgängligt för socialarbetare att få barn att berätta vad de varit med om, då man misstänker att ett sexualbrott skett? För studien analyseras och jämförs olika organisationers handböcker och anvisningar om hur man som professionell bemöter barn. Handböckerna och anvisningarna är utarbetade för professionella och ger information om gott bemötande. Handböckerna och anvisningarna är offentliga och tillgängliga på internet. Begreppen som används i studien är definierade i enlighet med den finska lagstiftningen. Resultaten som kommer fram i studien är att intervjuer är den huvudsakliga metoden som används. Då intervju används som bevismaterial i en rättegång, ska sessionerna dokumenteras i enlighet med vad som föreskrivs i förundersökningslagen (805/2011). I förundersökningen har socialarbetaren en viktig roll. Socialarbetaren kan realisera barnets rättigheter och delaktighet med att aktivt lyssna på barnet och att utan ledande frågor låta barnet själv berätta. Intervjun ska utföras i barnets egen takt och med de uttryckningssätt som passar barnets utvecklingsnivå. Socialarbetaren ska vara lugn och empatisk. Socialarbetaren bör också vara medveten om vad som anses vara juridiskt hållbart och känna till lagstiftningen kring förundersökningar. I intervjun kan socialarbetaren använda hjälpmedel för de barn som behöver andra sätt att uttrycka sig själv än de verbala. Sådana hjälpmedel kan vara att använda olika kort, teckningar, dockor eller andra uppgifter. Alla metoder och hjälpmedel finns inte nämnda i alla handböcker, men syftet med handböckerna är att ge information om hur man som professionell bemöter barn. Socialarbetare bör därför ifrågasätta lättheten i rekommendationerna och anpassa sina arbetssätt till barnet.