Browsing by Subject "invandrare"

Mitt syfte med kandidatavhandlingen är att undersöka hur invandrare upplevt egenmakt under integrationstiden. Det som intresserade mig var att ta reda på i vilka situationer invandrarna upplevt en maktlöshet och vad som främjat en känsla av egenmakt under integrationstiden samt fundera på hur det integrationsfrämjande arbetet kunde utvecklas. Undersökningen består av fyra semistrukturerade intervjuer med kvinnor med invandrarbakgrund. Intervjuerna gjordes 2017. Intervjuerna analyserades i form av temaanalys. Slutsatserna av analysen är att en känsla av maktlöshet förekom hos alla respondenter under något skede av integrationen, men att tre av fyra upplevde sig ha mera kontroll över sitt liv vid intervjuskedet jämfört med integrationstiden. Kontakten till myndigheterna beskrivs som den främsta där känsla av maktlöshet framkommit. Faktorer som inverkat negativt på upplevelsen av egenmakt är en osäkerhet hos individen, uteblivet socialt stöd och ovissheten om framtiden grupptillhörighet, familj, socialt stöd och strävan efter att bli en självständig individ som kan etablera sig på arbetsmarknaden anses vara bakomliggande faktorer till stärkt egenmakt under integrationstiden. Studieresultatet är en indikator på att integrationsarbetet är varierande och klientkontakten liten. Jag föreslår därmed att fler erfarenhetsexperter och s.k. invandrarkuratorer anställs i kommunerna som framtida insatser i integrationsarbetet.

Avhumanisering är ett fenomen som historiskt främst kopplats till krig och konflikter och riktats mot grupper som invandrare, flyktingar, etniska, sexuella samt religiösa minoriteter. Trots denna koppling till krig nekar samtida forskning en koppling mellan avhumanisering och storskaligt våld och fokuserar mer på implicita följder av avhumanisering. Avhumanisering innebär att neka en utegrupp olika mänskliga egenskaper. Inom samtida forskning studeras avhumanisering och dess uttryck i olika kontext som politisk retorik och traditionella medier. Syftet med avhandlingen är att utgående från tidigare forskning diskutera avhumanisering av invandrare och flyktingar i politisk retorik och traditionella medier. Avhandlingen baseras på tre huvudsakliga teorier om avhumanisering vars uttryck varierar beroende på sammanhanget där avhumaniseringen förekommer. Avhandlingen är en litteraturgenomgång och använder studier i avhumanisering som primära källor. Resultaten tyder på att avhumanisering av invandrare och flyktingar i politisk retorik och traditionella medier oftast tar sig uttryck i form av olika metaforer med syfte att skapa en uppfattning av invandrare och flyktingar som ett hot genom att förlikna dem vid djur, naturkatastrofer eller virus. Avhumaniseringen anses även ske i form av videoreportage och dokumentärer som filmar invandrare och flyktingar på samma sätt som djur och naturkatastrofer. Sammanfattningsvis kan avhumanisering av invandrare och flyktingar i politisk retorik och traditionella medier leda till mindre prosocialt beteende, mer antisocialt beteende, och ett flertal negativa moraliska och praktiska följder som sämre medicinsk vård för avhumaniserade individer. Avhumanisering av invandrare och flyktingar kan även ändra på individers attityder gentemot dessa grupper. Som förebyggande åtgärder rekommenderar forskare främst olika humaniserande åtgärder och att införa förbud mot bruket av avhumaniserande retorik i medier och politik.