Browsing by Subject "journalistik"

Syftet med denna avhandling är att granska insändare om prideparaderna i två österbottniska småstäder – Jakobstad och Nykarleby. Paraderna ägde rum 2014 respektive 2017. De texter som granskas i avhandlingen har publicerats i lokaltidningen Österbottens Tidning under en tid före och efter paraderna. Jeppis Pride orsakade en hel del uppståndelse i Jakobstad, i övriga Finland och även utomlands. Artiklar, insändare och kommentarsfält vittnar om starka, splittrade åsikter. En del tycker att det inte är en dag för tidigt att ordna parad, medan andra vill att paraden ska bojkottas. När det tre år senare var dags för Nykarleby Pride var uppståndelsen inte alls lika påtaglig. I avhandlingen presenteras kort antalet insändare som nämner ordet pride, samt i hur stor utsträckning skribenterna talar för eller emot pride. Den huvudsakliga undersökningen görs genom en argumentationsanalys av ett antal utvalda texter. Forskningsfrågan lyder: Hur ser argumentationen ut bland insändarna för och emot prideparaden i Jakobstad och prideparaden i Nykarleby? Majoriteten av de skribenter som tydligt tar ställning mot paraden använder bibeln som grund för sina argument. Det argument som mest frekvent lyfts upp är hur det i bibeln står att Gud har skapat människan till man och kvinna och att äktenskapet ska instiftas mellan en man och en kvinna. De som i sin tur talar för pride använder sig av argument med ledorden tolerans, mänskliga rättigheter och kärlek. De insändare som analyseras mer ingående är skrivna utifrån ett kristet perspektiv. Skribenterna är både för och emot pride – och tidningens insändarspalt är plattform för deras diskussion. En talar om hur bibeln fördömer homosexualitet, medan en annan menar att den homosexualitet som finns i bibeln egentligen beskriver olika fall av pedofili – och att det är sådant som Gud fördömer, inte relationer mellan människor som älskar varandra.

Den här avhandlingen undersöker maktobalansen mellan polisen, medier och anarkister och hur denna maktobalans visar sig i diskursen i huvudstadsregionens mediers texter om anarkistisk aktion och polisvåld som svar på den. Som metod används kritisk diskursanalys och maktstruktursanalys i enlighet med Norman Faircloughs metod och teori. På grund av att medierna och polisen har ekonomisk makt, och stöd från staten som besitter politisk och ekonomisk makt, så kommer budskap som gynnar dem och staten att stärkas i den hegemoniska diskursen. Anarkisternas budskap och maktpositioner kommer att försvagas i den hegemoniska diskursen eftersom de motsätter sig staten och de nuvarande maktstrukturerna. En kritisk diskursanalys av Yle Uutisets artikel om polisens våldsamma intervention vid det anarkistiska evenemanget Musta Kallios öppningskonsert visar att artikelns diskurs tyder på maktobalansen mellan polisen och anarkister i förhållande till medier. Artikelns diskurs gynnar polisens maktposition. För att göra allmänna slutsatser om diskursen i medietexter skulle det krävas att fler medietexter analyseras. Den här avhandlingen skapar en metodologisk och teoretisk ram för fortsatt diskursanalys.

Syftet med studien var att granska om nyhetsrubricering av brott och olyckor har förändrats till klickbete i samband med digitaliseringen. Rubriker med klickbete är överdramatiska och/eller vilseledande, och som namnet säger har de som syfte att samla så mycket klickningar som möjligt, främst för att öka på mediehusens inkomster. Jag studerar skillnaden mellan brotts- och olycksrubriker i Hufvudstadsbladets (HBL) papperstidningar från september månad 1997 och 2022, samt motsvarigheterna på rubrikerna från 2022 på tidningens webbsida. Studien är en närläsning med fokus på vissa ordval, rubrikernas längd och eventuella specialtecken, som utrops- eller frågetecken, som kan göra rubrikerna mer dramatiska. Kategorierna för analysen är: traditionell rubrik, vidarebefordrande rubrik, frågande rubrik, rubrik med substantiv som syftar på bild eller video, rubrik med adverb (här, därför, så här, så), rubrik med ”de(t) här”, rubrik med pronomen/syftar på en specifik person, rubrik med överdrift: specialtecken (till exempel utrops- och frågetecken) eller laddade ord, och rubrik med bristfällig information. Resultaten visar att webbrubrikerna är längre än rubrikerna i papperstidningarna och innehåller fler klickbeten. En stor del av rubrikerna från 1997 hamnade också i kategorin ”bristfällig information”, främst på grund av deras korta struktur. Dock använder redaktionen ibland någon form av klickbete också i pappersversionen, för att locka läsarna till just en viss artikel.

Journalistiken genomgår en drastisk förändring i och med digitaliseringen och många av de regler och rekommendationer som tidigare präglat det journalistiska arbetet har förändrats eller upphört att existera. Det här gäller även rubriksättningen, samtidigt som rubrikens betydelse som artikelns skyltfönster enligt flera forskare har förstärkts på webben. För att läsa en artikel räcker det inte längre att bara förflytta blicken nedåt, på webben kräver det ett medvetet klick – och rubriken är allt oftare det enda som avgör huruvida vi väljer att klicka på en artikel eller bläddrar vidare på jakt efter någonting intressantare. I denna avhandling undersöks webbrubrikens roll i ett finlandssvenskt nyhetssammanhang. Studien är en induktiv kvalitativ innehållsanalys av webbrubriker på det finländska public service-bolaget Yles svenskspråkiga nyhetssida svenska.yle.fi. Syftet är att undersöka hurdana språkliga och strukturella likheter som finns i rubriker till artiklar som toppar den dagliga klickstatistiken. Studien kopplar även till det aktuella och omtalade clickbait-fenomenet genom att granska till vilken grad framåtreferering, en egenskap ofta sammankopplad med klickfiske, förekommer bland de insamlade rubrikerna. Den huvudsakliga forskningsfrågan är följande: Hurdana språkliga och strukturella likheter finns det mellan rubriker till artiklar som uppnått flest sidvisningar per nyhetsdag? och kompletteras med följande hjälpfråga: Förekommer framåtrefererande uttryck i de analyserade rubrikerna, och ifall de gör det, på vilket sätt används de? Materialet består av 105 nyhetsrubriker från tidsperioden 1/2018–1/2020 och samlades in i januari 2020. De likheter som kunde identifieras mellan rubrikerna är förekomsten av citat, personnamn, räkneord samt starka och värdeladdade ord. Därtill var en betydande andel av rubrikerna framåtrefererande och både ord- och teckenmässigt av det längre slaget. Resultaten kan tolkas som ett tecken på att läsare oftare tilltalas av personliga, berättande och beskrivande rubriker som gärna inkluderar eller engagerar dem på något sätt. Ett vardagligt och känsloväckande tilltal verkar locka bättre än väldigt sakliga och torra formuleringar. Upptäckterna är i linje med det som även tidigare forskningsresultat påvisar – att webbrubriker också på seriösa nyhetssajter alltmer går mot ett tilltal som tidigare associerats främst med tabloidpressen, en utveckling som antagligen har att göra med den hårdnade konkurrensen samt de sociala mediernas intåg och roll som primär nyhetskälla för allt fler människor. Samtidigt kan resultaten anses avspegla en ökad läsarmedverkan på webben och ett alltmer interaktivt förhållande mellan redaktion och publik.

Den här avhandlingen handlar om hur representationen av kvinnliga och manliga ledare inom företagsvärlden ser ut i ett urval artiklar i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat. Syftet med avhandlingen är att granska hur representationen av kvinnliga och manliga företagsledare konstrueras i ett urval tidningsartiklar, och hur representationerna skiljer sig från varandra. Studien är kvalitativ och metoden är närläsning. Materialet består av sex artiklar ur Helsingin Sanomat. Texterna analyseras utifrån genre, placering i tidningen, bildsättning och teman. Genrerna i materialet är nyheter, personporträtt och hybrider av nyhet och personporträtt. Teman som framkommer i materialet är huvudpersonens karriärbakgrund, huvudpersonen som företagsledare och huvudpersonen i rollen som företagsledare. Resultatet visar att kvinnliga och manliga chefer representeras på olika sätt i materialet. Kvinnorna ler medan männen är allvarliga, männen porträtteras ledigt med undantag för en manlig huvudperson, medan kvinnorna beskrivs ha fått kämpa för att nå sin position. De kvinnor som är huvudpersoner i materialet är alla exempel på genusundantag, de har uppnått ledarpositioner och kämpat sig fram i en mansdominerad bransch. Kombinationen av familjeliv och karriär är en fråga som diskuteras i en av de sex artiklarna i materialet, och det är en artikel där huvudpersonerna är två kvinnor. Slutsatsen är att representationen av kvinnliga och manliga chefer som nyhetssubjekt i materialet inte skiljer sig från tidigare forskningsresultat. Materialet består trots allt av totalt bara sex artiklar, så det går inte att dra några allmängiltiga slutsatser utifrån det.

Med hjälp av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys granskar kandidatavhandlingen hur väl rubrikerna i tidningen Helsingin Sanomats artiklar, som baserar sig på opinionsmätningar, motsvarar den statistik som presenteras i samband med artikeln. Studien grundar sig på 15 artiklar från året 2018, som innehåller data från opinionsundersökningar som Helsingin Sanomat beställt och betalat för. Syftet med avhandlingen är att avgöra hur ofta journalister begår fel då de rapporterar utgående från statistik, i detta fall specifikt opinionsundersökningar. Den kvantitativa mätningen visar att det i en tredjedel av sampelartiklarna förekom vilseledande rubricering. Däremot förekom inga direkta fel i rubriceringarna. Med hjälp av den kvalitativa analysen granskas exempel från materialet för att i detalj öppna upp hurdana problem det kan handla om då rubriker är vilseledande. 3 Tidigare forskning visar att läsare ibland endast läser rubriker. Forskning visar också att det individen tror om den allmänna opinionen påverkar individens egen opinion. Utgående från detta är det oroväckande att vilseledande rubriceringar förekom så ofta i samplet, eftersom en vilseledande rubrik kan leda till att individer formar opinioner om samhälleliga frågor utgående från vilseledande eller till och med felaktig information. Materialet i avhandlingen är begränsat så att det lämpar sig för kandidatnivå, men resultatet ger upphov till vidare forskning. Att tillämpa samma forskningsfråga på ett större material som eventuellt skulle inkludera flera mediehus skulle ge ett statistisk mer pålitligt resultat, där man eventuellt också skulle ha möjlighet att identifiera trender och tendenser som uteblivit i omfattningen av denna avhandling.

Jugoslavien bildades efter andra världskriget och i tiotals år levde de olika befolkningsgrupperna sida vid sida. Men även det hade sitt slut. Efter president Josip Broz Titos död började nationalismen växa och oroligheter råda. Mellan åren 1992 och 1995 låg Jugoslavien i krig och det värsta blodbadet hände i Bosnien och Hercegovina. Mitt syfte med denna avhandling är att undersöka på vilket sätt bosniaker benämns i Hufvudstadsbladet i april 1992 i jämförelse med de andra två befolkningsgrupperna: bosniska serber och bosniska kroater. Kriget i Bosnien utbröt i april, vilket är orsaken till att den månaden valdes. Artiklarna valdes ut från förstasidan och utrikessidan i tidningen. Totalt 24 artiklar publicerades under april månad. Metoden som används i avhandlingen är kritisk diskursanalys och med hjälp av ett schema kommer fyra artiklar att analyseras på en djupare nivå. Mitt mål är att hitta olika teman samtidigt som ordval, aktörer och källa noteras. Tidigare forskning visar att medierna använde sig av nationella termer under krigen i Jugoslavien. Resultaten i denna avhandling visar att benämningen på alla tre befolkningsgrupper används inkonsekvent. I 14 av 24 artiklar benämns bosniaker som muslimer, medan de två andra befolkningsgrupperna får behålla sin nationella term. Även i Hufvudstadsbladet i april 1992 används nationella termer, vilket kan leda till oklarhet hos läsaren. Hen behöver ha en viss bakgrundskunskap för att förstå vad som egentligen händer – vilka aktörerna är och vad de gör. Likaså gavs relativt lite direkta lägesrapporter från Bosnien under april månad. Majoriteten av artiklarna baserar sig på information från olika nyhetsbyråer och endast två artiklar var skrivna av Hufvudstadsbladets egen reporter. I framtida forskning kan man därför diskutera orsaken till att Hufvudstadsbladet hade så få egna texter. Var intresset så pass lågt, eller var det för farligt för journalisterna att resa dit? Likaså kan man till exempel intervjua personer som varit med i kriget och se ifall informationen i tidningarna stämmer överens med deras egna erfarenheter.

Klimatförändringen är ett abstrakt koncept som inte går att fotografera, alltså har de bilder som representerar klimatförändringen vuxit fram i takt med ökad politisering och polarisering av miljöjournalistiken. Klimatförändringen visualiseras mest typiskt i dag av bilder på isbjörnar och andra djur, smältande is och glaciärer, extrema väderförhållanden, jordglobar och politiker. Tidigare forskning visar att avsaknaden av mänskliga berättelser i bilder minskar på anknytning till ämnet och på engagemang. Tidningen The Guardian är en av de få medierna som har valt att hålla sig till riktlinjer om hur de visualiserar klimatförändringen så att visualiseringen överensstämmer med deras mål. Svenska Yle har inga riktlinjer för hur de visualiserar klimatförändringen. Jag har därför analyserat 103 bilder som publicerats i artiklar som handlar om klimatförändringen, klimatbilder, av Svenska Yle och kategoriserat bilderna med metoden bildanalys och innehållsanalys samt gestaltningsteori som teoretisk ram för att svara på vad klimatbilder på Svenska Yle föreställer. Genom analysen har jag kommit fram till att de största kategorierna är politiker och experter samt natur, och de minsta kategorierna är orsaker och lösningar. En avsaknad av människor syns tydligt i materialet. Människor förekommer främst i kategorierna politiker och experter, samt demonstration. Bilderna i kategorin politiker, experter framför inte mänskliga berättelser utan är oftast stela och iscensatta. Bilder på demonstrationer väcker likaså, enligt tidigare forskning, främst negativa känslor hos den som iakttar bilden. Politiker, experter och demonstranter är enligt resultaten onekligen klimatförändringens ansikte utåt, men de här bilderna väcker inte enligt tidigare forskning engagemang i klimatförändringen hos iakttagaren. Bilder på natur väcker inte heller engagemang. Nästan inga människor framkommer i kategorin konsekvenser och de minsta kategorierna orsaker och lösningar. Människans roll i klimatförändringen uteblir och istället gestaltas naturen som bland annat den utsatta. Jag har diskuterat resultaten ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv, speglat resultaten mot tidigare forskning och kommit fram till att bilderna i materialet i stora drag inte väcker engagemang och anknytning till klimatförändringen.