Browsing by Subject "nationalism"

Världspolitiken har förändrats under det senaste årtiondet. Militära kriser i Mellanöstern, i synnerhet i Syrien, har lett till vad medier kallar för en flyktingkris i Europa. Den nyliberala globaliseringen och det ökade transnationella samarbetet har förändrat uppfattningen om demokratin i suveräna nationer. De här stora samhälleliga förändringarna har skapat en konservativ motkraft: en ny form av politisk populism. Den här kandidatavhandlingen har två syften. För det första ämnar jag besvara vad den nya högerradikala populismen är, hur den har kommit till och vad den innebär för den västerländska liberaldemokratin. För det andra argumenterar jag för kategoriseringen av det finska populistiska partiet Sannfinländarna som en medlem i den europeiska högerradikala populistiska partifamiljen, trots partiets förnekande av högerradikalism. Som ett teoretiskt ramverk använder jag Cas Muddes (2007) definition av högerradikal populism (populist radical right). Definitionen är känd och vitt godkänd av teoretiker inom populismforskning: en stor del av den litteratur som hänvisas till i den här avhandlingen är baserad på Muddes (2007) definition. I koppling till Sannfinländarna argumenterar jag för kategoriseringen av partiet som högerradikalt med hjälp av forskning av den brittiska samhällsvetaren David Arter (2010) och den finländska samhällsvetaren Niko Pyrhönen (2015). Högerradikala populister förkastar principer om social jämlikhet samt förespråkar konservativa värderingar, de förespråkar en radikal förändring i samtida politiska system, de motsätter sig liberaldemokrati utan att förkasta grundläggande demokratiska principer och de hänvisar till folkets förbittring och förnuft för att legitimera den konservativa och ofta främlingsfientliga politiken. Inom ramen för definitionen på högerradikal populism bör Sannfinländarna kategoriseras som ett högerradikalt populistiskt parti. Sannfinländarna förespråkar en etnokratisk välfärdsmodell, kritiserar de traditionella regeringspartierna för att utöva nyliberal och transnationell politik som bortser från det finska folkets intressen och hänvisar till (det finska) folkets rätt till den finska demokratiska makten. Som Pyrhönen (2015) noterar, har Sannfinländarna framgångsrikt distanserat sig från den högerradikala och främlingsfientliga politiken genom sitt stöd för den finska välfärds(national)staten.

Diskussionen om jämställdhet började i Finland på 1960-talet och sedan dess har en aktiv jämställdhetspolitik förts i Finland. Trots detta finns det flera milstolpar som kan när det kommer till jämställdhet. För att nå dessa milstolpar krävs en effektiv jämställdhetspolitik som ämnar eliminera könsbundna orättvisor. Vart fjärde år får Finland en ny regering som består av olika partier. Varje parti har ideologiska synsätt och idéer, och dessa ska samspela med varandra i regeringen. Om partiernas ideologiska synsätt på frågor skiljer sig mycket kan konflikter och oenigheter uppstå. Jämställdhetsfrågor är inga undantag när det kommer till detta. Tidigare forskning visar att partier i andra nordiska länder har varierande syn på jämställdhetsfrågor och att ideologi används både som ett vapen och motivering i den politiska kampen när det kommer till jämställdhet. I min kandidatavhandling har jag studerat de finska partiernas sätt att tala om jämställdhetsfrågor i sina valprogram inför riksdagsvalet 2019. Sedan har jag jämfört partiernas sätt att se på jämställdhet med respektive partis politiska ideologis syn på jämställdhet för att se om det finns ett samband. Ett möjligt samband mellan ideologis och partis syn på jämställdhet skulle kunna vara en faktor som leder till oenigheter om jämställdhetsfrågor som i sin tur påverkar den finska jämställdhetspolitikens effektivitet och framgång.

Min kandidatavhandling undersöker jämställdhet inom politiska ideologier genom att studera Finland under ledning av statsministrarna Juha Sipilä och Sanna Marin. Avhandlingen illustrerar hur politiska strukturer och ideologier formar jämställdhetspolitiken, särskilt genom en jämförande analys av Sipiläs högerregering jämfört med Marins socialdemokratiska regering. Mitt syfte är att förstå hur ideologiska skillnader mellan dessa regeringar har påverkat deras syn på och hantering av jämställdhetsfrågor. Avhandlingen betonar att Sipiläs regering, präglad av konservativa, neoliberala och nationalistiska värderingar, hade en mer traditionell syn på jämställdhet och var mindre benägen att nämna progressiva åtgärder i sitt regeringsprogram för att främja kvinnors rättigheter och representation. Å andra sidan markerade Sanna Marins regering, med en majoritet kvinnliga ministrar och en yngre premiärminister, en historisk förändring i Finland genom att ta ett mer aktivt grepp om jämställdhetsfrågor, vilket speglas i deras politiska agendor och åtaganden. Genom att jämföra de politiska strategier som antagits av Sipilä och Marins regeringar, undersöker avhandlingen hur ideologiska inriktningar formar ett lands jämställdhetspolitik. Kandidatavhandlingen betonar vikten av att analysera teman som rör jämställdhet och kvinnors rättigheter och även hur dessa är inbäddade i regeringarnas politiska ideologier. Avhandlingen gör en kritisk granskning av ideologiernas inverkan på jämställdhet i en tid av förändring och utmaningar.