Browsing by Subject "psykisk hälsa"

I nuläget är över 65 miljoner människor på flykt från sina hem, varav hälften är barn under 18 år. Många av barnen reser ensamma eller separeras från sina familjer under flykten. Ensamkommande flyktingbarn definieras som personer under 18 år som anländer utan sina föräldrar. Till Europa anlände år 2015 runt 80 000 ensamkommande flyktingbarn. Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare studier beskriva förekomsten av psykisk ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn och identifiera risk-och skyddsfaktorer som påverkar deras psykiska hälsa. Denna avhandling genomförs som en litteraturstudie. Resultatet visar att de vanligaste psykiska symtomen hos ensamkommande flyktingbarn är relaterade till ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Tre centrala riskfaktorer som inverkar på barnens psykiska hälsa identifierades: traumatiska upplevelser, social isolering och samhälleliga faktorer. Traumatiska upplevelser var den faktor som i högsta grad ökar risken för psykisk ohälsa men även migrationsprocessen i det nya landet hade stor inverkan. Vidare identifierades tre skyddsfaktorer som inverkar på barnens psykiska hälsa: socialt stöd, skolan och individuella copingstrategier. Det sociala stödet kunde komma från familj, vänner eller professionella. Individuella copingstrategier, som positiv attityd och tron har även visat sig ha stor betydelse för barnens psykiska hälsa. Det är viktigt att vuxna som kommer i kontakt med ensamkommande flyktingbarn har kunskap om barnens situation och psykiska hälsa för att kunna förebygga psykisk ohälsa. Det skulle även vara viktigt med ett bättre samarbete mellan olika instanser, eftersom många av barnen uppger att de känner sig ensamma trots att de är omgivna av många stödpersoner.

Medierna förser oss ofta med information om hur dagens barn och unga mår dåligt och är stressade. Barn och ungas psykiska välmående är på många sätt ett stort problem och en stor utmaning i dagens samhälle. Om psykisk ohälsa inte upptäcks eller behandlas i tid kan den leda till svårigheter med att skaffa utbildning och ta sig in på arbetsmarknaden. Bland vuxna med psykisk sjukdom har ungefär hälften av dem fått sina första sjukdomssymptom redan före 14-års ålder, och tre av fyra innan 24-års ålder. Skolan har en central plats i barn och ungas liv, och det är oftast via skolan som den första kontakten till vården sker. Hur ska skolan då gå till väga för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebygga redan existerande problem? Mitt syfte med avhandlingen är att ta reda på hur skolan och elev- och studerandevården på olika sätt kan bidra till att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland skolelever i skolmiljö. Avhandlingen vill få svar på vilka arbetssätt och tillvägagångssätt som skolan och dess personal kan tillämpa för att kunna främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland skoleleverna. Som metod för att behandla mitt syfte och besvara min forskningsfråga har jag valt att göra en systematisk litteraturöversikt över artiklar från Finland och Sverige inom ämnet. För att hitta väsentlig litteratur har jag använt mig av relevanta sökord i olika sökmotorer, och utgående från specifika kriterier har jag slutligen valt sjutton artiklar som material i min studie. Dessa artiklar analyseras och sammanställs var för sig, samtidigt som jag redogör för deras enskilda resultat och hur resultaten kan anpassas till mitt syfte och forskningsfråga. Resultaten från min litteratursökning visar hur viktigt det är att skolans olika yrkesgrupper samverkar på olika sätt för att tillsammans kunna arbeta med dessa frågor, både på ett hälsofrämjande och ett förebyggande sätt. Ett gott samarbete mellan skolan och hemmen är även nödvändigt. Läraren har ett stort ansvar då det gäller att lägga märke till symptom hos eleverna, och sedan hänvisa eleven vidare till elevhälsan. Läraren kan i klassrummet arbeta hälsofrämjande bland annat genom att satsa på att främja kamratrelationer bland eleverna. För att lärarna på ett konkret sätt skall kunna lära ut psykiska färdigheter till eleverna, vore det nödvändigt att lärarna skulle få mer utbildning inom dessa frågor. Det är viktigt att eleverna har tillräckligt med information om psykisk hälsa, och om vart de kan vända sig om de upplever sig ha bekymmer. Tröskeln till att uppsöka elevhälsan bör vara låg, och användande av internet för att ta kontakt kunde vara en möjlighet för att sänka tröskeln. Då eleverna väl uppsöker hjälp, är det viktigt att de professionella är förstående, lyssnande och ger ett empatiskt intryck. För att vardagliggöra psykisk hälsa och ohälsa kunde mer information ges bland annat på hälsokunskapstimmarna. Utanför klassrummet kan skolan arbeta hälsofrämjande eller förebyggande genom att tillämpa olika program som eleverna kan ta del av. Ett exempel på detta är DISA-metoden som fått goda resultat i olika undersökningar, och ungdomarna anser sig må bättre efter att de tagit del av metoden. Speciellt viktigt är det också att eleverna, i brytningsskedet mellan lågstadium och högstadium med nya klassbildningar, får tillräckligt med hjälp och stöd.