Browsing by Subject "relationer"
Now showing items 1-3 of 3
-
(2018)Vuxna som blivit misshandlade som barn av sina föräldrar har en förhöjd risk för att utveckla ett antal olika problem som i sin tur försvårar möjligheten för dem att ingå och upprätthålla parrelationer. Tidigare studier har fokuserat mycket på sexuell misshandel och dess roll i de misshandlades relationer som vuxna. Få studier har dock undersökt om andra former av misshandel också kan ha en inverkan på vuxnas parrelationer. Mitt syfte med den här litteraturstudien är att öka förståelsen för vad barnmisshandel kan ha för konsekvenser för offrens förmåga att skapa och upprätthålla parrelationer som vuxna, utan att utesluta någon form av misshandel. Den här avhandlingen grundar sig bland annat på anknytningsteorin och den sociala inlärningsteorin för att förklara utmaningarna som de misshandlade ställs inför i parrelationer. Resultaten tyder på att vuxna som blivit misshandlade som barn av sina föräldrar kan ha svårigheter med att ingå och upprätthålla parrelationer, delvis på grund av otrygga anknytningsstilar. Parrelationerna upplevs inte heller som lika lyckliga och givande. Misshandeln kan lämna andra spår hos offren som vidare försvårar parrelationerna, till exempel alkoholmissbruk, depression eller aggressionsproblem. Den här studien bidrar med en djupare förståelse om barnmisshandelns konsekvenser och visar hur viktigt det är att offren får hjälp med att bearbeta traumat i tid.
-
(2018)Barn till föräldrar som lider av en psykisk sjukdom har en förhöjd risk för en skadlig utveckling och psykisk ohälsa. Det är viktigt att man identifierar barnens behov i ett tidigt skede och kartlägger skyddande faktorer, för att optimera en gynnsam utveckling hos barnen. Tidigare forskning har främst fokuserat på riskerna för barn till psykiskt sjuka föräldrar, men på senare tid har intresset för att stöda och stärka dessa barns psykiska hälsa vuxit fram inom såväl forskning som praktik. Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning utreda hur relationer och relationsbaserade interventioner kan stöda barn med psykiskt sjuka föräldrar och därmed skydda barnen från skadliga konsekvenser. Avhandlingen är en litteraturstudie som huvudsakligen baserar sig på vetenskapliga journaler inriktade på skyddande faktorer för barn som växer upp med psykiskt sjuka föräldrar. Resultaten tyder på att välfungerande relationer inom och utanför familjen fungerar som skyddande faktorer. Relationer inom familjen innefattar föräldra-barn-relationer, syskonrelationer och relationen till den friska föräldern, medan relationer utanför familjen främst handlar om relationer till jämnåriga, anhöriga och professionella. Barnens och föräldrarnas deltagande i barn- och familjefokuserade interventioner stöder även barnen. Det visar sig att skyddande relationer främst baserar sig på tillit, öppen kommunikation, kunskap om och förståelse för föräldrarnas psykiska sjukdom, samt barnens förmåga att uttrycka och hantera sina känslor. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det krävs aktivt samarbete mellan instanser som är involverade i den psykiskt sjuka förälderns, barnens och hela familjens liv, för att man ska kunna optimera möjligheterna att identifiera och stöda barnen. Dessutom bör professionella som arbetar med familjen främja en positiv och stödjande atmosfär, och inte undervärdera föräldrarnas föräldrakapacitet.
-
(2019)Självmedkänsla är ett empatiskt och uppmuntrande sätt att förhålla sig till sig själv då man möts av svåra situationer i livet. Självmedkänsla är ett nytt forskningsområde som visat ett positivt samband till psykisk hälsa och välmående på individnivå, men vars roll inom mellanmänskliga relationer har fått mindre fokus. Denna litteraturöversikt strävar täcka all litteratur som behandlar det mellanmänskliga perspektivet av självmedkänsla. Syftet med avhandlingen är att beskriva hur självmedkänsla utvecklas samt öka förståelsen för hurdan roll självmedkänsla spelar inom mellanmänskliga relationer. Avhandlingen presenterar två teorier som belyser den teoretiska bakgrunden till självmedkänsla, anknytningsteorin av John Bowlby och den sociala mentalitetsteorin av Paul Gilbert. Vidare baserar sig avhandlingen på vetenskapliga artiklar från socialpsykologiska och psykologiska journaler. Resultaten visar att självmedkänsla utvecklas i relation till andra människor och att individen tenderar att behandla sig själv med den mängd medkänsla som hen fått i barndomen. Resultatet visar även att omsorg är grunden till självmedkänsla och att utvecklingen av självmedkänsla inte slutar efter barndomen utan kan fortsätta livet ut, i trygga, varma och stödande relationer och omgivningar. Inom mellanmänskliga relationer har självmedkänsla främst en roll i konflikthantering. Självmedkänsla kan även påverka sättet man bemöter människor med omsorg, öppenhet och medkänsla, samt upplevelsen av socialt stöd och samhörighet. Avhandlingen kan bidra med en bättre förståelse för på vilket sätt självmedkänsla kan hjälpa att upprätthålla goda mellanmänskliga relationer.
Now showing items 1-3 of 3