Browsing by Subject "riksdagsval"

Abstrakt Utgångspunkten för denna studie är insikten om att Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, i sista hand, bestäms av regeringen, som i sin tur leds av folkvalda representanter för politiska partier. Tre partier – Samlingspartiet, Centern och Socialdemokraterna (SDP) – har lett alla Finlands koalitionsregeringar sedan år 1991. Två av dessa tre har alltid suttit på de tyngsta regeringsposterna medan en lett oppositionen i väntan på sin retur till makten. Därmed väger det som dessa partier säger i hur denna politikdomän – utrikes- och säkerhetspolitiken – formas. Utrikes- och säkerhetspolitiken har under dessa partiers tid vid makten förändrats i takt med att Finland bland annat gått med i EU, ingått NATO-partnerskap, utvidgat sina handelsrelationer och stadigt förnyat försvarets resurser. Samtidigt skapar den globala säkerhetsmiljön spänningar som inte ens Finland kan undgå. I Europa har detta synts i synnerhet i efterdyningarna av Rysslands annektering av Krimhalvön från Ukraina våren 2014 – den första gången sedan andra världskriget som en europeisk stats gränser omritats med en ensidig militär-backad deklaration. Geopolitiken har därmed otvivelaktigt gjort en återkomst, som otaliga böcker av före detta statstjänstemän skildrat. Därför ter det sig aktuellt att granska vad partiföreträdare på högsta nivå för Finlands del har att säga om säkerhetsmiljön, eftersom det i sin tur påverkar Finlands nuvarande och kommande handlingskraft och -utrymme. Syftet med denna studie att belysa vad Samlingspartiet, SDP:s och Centerns uppfattning om utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiken är genom att studera deras valprogram inför de senaste riksdagsvalen 2015 och 2019. Detta byggs på genom att kontextuellt presentera utrikes- och säkerhetspolitikens utveckling i allmänhet med avsikten att skapa perspektiv för en samhällsvetenskaplig analys. Genom en kvalitativ innehållsanalys baserad på ett ramverk format utifrån president Niinistös uttalade fyra pelare för utrikes- och säkerhetspolitiken, granskas partiernas syn på vissa kärnområden – bland annat försvaret, EU, Norden, NATO, FN, Ryssland, USA och det internationella samfundet. Teoretiskt belyses studien av bärande uppfattningar inom realismen och liberalismen – två centrala tankeskolor inom förståelsen av internationella relationer (och därmed utrikes- och säkerhetspolitik) som ämnar förklara varför stater – i demokratier företrädda av partier i koalition i riksdag och regering – försöker maximera sina intressen utgående från olika sammanhängande realiteter. Genom både beskrivande och jämförande analys visar studien att dessa tre långvariga regeringspartier har både realistiska och liberalistiska tendenser – realism gällande till exempel försvarsfrågor och engagemang med enskilda aktörer; samt liberalism i till exempel transnationella frågor. Utveckling och avveckling av positioner mellan två val exemplifierar också partiernas prioriteringar. Studien belyser avslutningsvis substantiella luckor i partiernas presentation av utrikes- och säkerhetspolitiken i sina valprogram och ställer frågan för blivande val i fall det är anmärkningsvärt i förståelsen av valprogrammens betydelse för utrikes- och säkerhetspolitikens del. Nyckelord: Centern, internationella relationer, liberalism, realism, regeringspartier, riksdagsval, Samlingspartiet, Socialdemokraterna, säkerhetspolitik, utrikespolitik, valprogram

Trots att andelen invandrare i befolkningen har ökat är personer med invandrarbakgrund underrepresenterade i riksdagen och i riksdagsval. En heterogen samling representanter från olika grupper i befolkningen vore viktigt med tanke på legitimiteten av besluten. Syftet med studien är att studera andelen invandrarkandidater partierna nominerar för att se ifall andelen stigit i enlighet med ökningen invandrare i befolkningen samt vilka skillnader det finns mellan partierna. Riksdagsvalen i Finland är kandidatcentrerade och stor vikt läggs på kandidaternas personliga egenskaper. I studien undersöks kandidater med invandrarbakgrund i riksdagsval i Finland med hjälp av en kvantitativ metod. Materialet utgörs av en databas över finska riksdagsvalskandidater 1995–2015 som analyseras statistiskt med hjälp av SPSS. Andelen kandidater födda utomlands jämförs mellan sju riksdagsval och mellan de åtta nuvarande riksdagspartierna. Studien testar Downs teori om partier som rationella, röstmaximerande aktörer. Resultaten av analysen tyder på att andelen invandrarkandidater i riksdagsvalen allmänt har stigit i enlighet med ökningen av invandrarna i samhället. Dock finns det som förväntat skillnader mellan partierna då de betraktas separat. Vänsterpartier och värdeliberala partier nominerar invandrarkandidater i högre grad än högerpartier och värdekonservativa, och har även ökat sin andel mer under perioden som studeras. Skillnaderna som hittades mellan partierna är små eftersom andelarna är väldigt låga. Den största skillnaden finns mellan Sannfinländarna och resten av partierna. Det går inte att dra slutsatser om att partierna medvetet strävar efter att öka sin väljarkår till den växande invandrarbefolkningen, utan det kan vara frågan om att ökningen av andelen utlandsfödda kandidater skett naturligt.