Browsing by Subject "samhällelig påverkan"

Den finländska lagstiftningen betraktar minderåriga ungdomar som jämlika medborgare, men likväl utgör de den befolkningsgrupp vars deltagande inom den representativa demokratin begränsas allra mest. Att exkludera en befolkningsgrupp ur beslutsfattandet tyder på strukturellt demokratiunderskott. Lagstiftningen förpliktar kommunerna att främja och förverkliga ungas möjlighet till delaktighet och deltagande inom det lokala beslutsfattande, och då representativ påverkan inte är ett alternativ, betonas direkta former av påverkan i andan av stark demokrati. Samtida rapporteringar illustrerar svaga nivåer av delaktighet och deltagande bland minderåriga på lokalnivå. Detta väcker frågor om utvecklingstrenden för minderåriga ungdomars delaktighetsupplevelser och faktiska deltagande i de lokala beslutsprocesserna. Horelli (1994) konstruerade en deltagandetrappa för minderåriga, och med hjälp av denna teoretiska ansats identifieras delaktighetstyper som varit rådande vid tre bestämda tidsperioder: 1990-talet, 2000-talet och 2010-talet. Genom att utnyttja data från sex olika ungdomsbarometrar, gjorde man en systematisk jämförelse av tre undersökningsperioder utgående från deskriptiv statistik. Jämförelsen visar att minderåriga ungdomar fattat allt större intresse för kommunala ärenden. Informationen om kommunala påverkansmöjligheter bemöts positivt, men unga önskar att de fanns flera möjligheter att delta. Vidare visar analysen att få minderåriga tagit del av någon form av påverkan, vilket väcker frågor om hur unga bemöts inom beslutsfattandet. Analysen bekräftar att de omyndiga inte upplever att deras röster betraktas jämbördiga med vuxnas Det representativa beslutsfattandet är fortfarande den mest prioriterade formen av demokrati, vilket tyder på att övergången från svag till starkare och involverande demokrati är en pågående process. Detta förblev tydligt då den systematiska jämförelsen illustrerade hur minderårigas roll inom det lokala beslutsfattandet övergått från en position där unga betraktades som objekt, via informationsutbyte till en situation där de inkluderas som representanter men saknar faktisk påverkan. Trots att de minderåriga fått starkare formellt fotfäste, förblir det klart att problemet ligger i realiseringen och implementeringen av omyndiga ungdomars faktiska påverkan.