Browsing by Subject "stöd"
Now showing items 1-4 of 4
-
(2021)Enligt adoptionslagen kan gifta par och ensamstående adoptera ett barn. Däremot står det också att ”barnet ska placeras i en familj där han eller hon får två adoptivföräldrar, om det inte med tanke på barnets bästa finns synnerligen vägande skäl för placering i en familj med en ensam förälder”. Syftet med avhandlingen var att utreda vad det innebär att ensam adoptera ett barn från utlandet. För att nå detta syfte har jag använt mig av följande delfrågor: 1. Hurdana känslor och tankar hade de ensamstående adoptivföräldrarna under adoptionsprocessen? 2. Vilka stödformer och copingstrategier använde de för att hantera dessa känslor och tankar? 3. Hurdana förutsättningar hade de att adoptera? Avhandlingen studerar adoptivföräldrars erfarenheter av adoptionsprocessen. För att få en helhetsbild över adoptivföräldrarnas upplevelser har jag använt mig av teman såsom känslor, tankar, stöd, copingstrategier och förutsättningar. Som stöd till min forskning har jag använt mig av stödteorier och copingstrategier, skrivna av bl.a. Gottlieb & Bergen (2010) samt Folkman & Lazarus (1980; 1984; 1985). Därtill är också dessa källor väsentliga i min studie: Eriksson (2009), Socialstyrelsen & Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (2007) och Rogers (2018). I min kandidatavhandling har jag valt att använda mig av ett eget empiriskt material, som samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Jag intervjuade fyra stycken ensamstående adoptivföräldrar som har adopterat barn från Ryssland, Thailand och Indien. Materialet analyserades sedan med hjälp av en styrd kvalitativ innehållsanalys. Ur studiens resultat framkom det att adoptivföräldrarnas adoptionsprocess bestod av bland annat känslor av stress och ångest men också hopp och lycka. För att hantera de känslor som uppstod under adoptionsprocessen använde adoptivföräldrarna främst sig av den emotionsfokuserade copingen samt olika stödformer. I resultatet framkommer det att det inte endast är det emotionella stödet som var viktigt för adoptivföräldrarna, utan alla former av stöd var väsentliga. Det mest betydelsefulla stödet fick de av vännerna och familjen. Dock var också stödet av andra adoptivföräldrar och adoptionssökande viktigt. Även om det fanns ett flertal likheter i adoptivföräldrarnas berättelser framkommer det också i studiens resultat att ”Ingens process är säkert den andras lik”.
-
(2022)Allt fler individer med intellektuella funktionsnedsättningar väljer att bli föräldrar. Syftet med föreliggande avhandling är att undersöka hur forskningslitteraturen beskriver föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar i termer av utmaningar och stöd. Studien granskar forskningslitteraturen ur två synvinklar; hurdana utmaningar i föräldraskapet hos föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar lyfter litteraturen fram och hur beskriver den utvalda litteraturen stöd i föräldraskapet. Som metod valdes litteraturöversikt, 10 primärdokument granskades. Som teoretisk referensram användes den miljörelativa funktionshindersynen, för att studera föräldrars utmaningar i relation till miljön, och Antonovskys teori KASAM, för att presentera faktorer som verkar stärka föräldrarna att bemästra sina utmaningar. Resultaten tyder på att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar upplever en del utmaningar i föräldraskapet som verkar vara specifika för målgruppen i fråga. Dessa är bland annat negativa och ifrågasättande attityder från omgivningen, rädsla för omhändertagande av barn samt social isolering. Resultaten visar även hur viktigt det är för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar att ha tillgång till ett fungerande socialt nätverk. Nära stödpersoner kan fungera som en resurs för föräldrarna och erbjuda både praktiskt och emotionellt stöd, samt stöd i kontakten till myndigheter. Vidare visar resultaten att det finns brister i kontakten mellan föräldrar och professionella, och att de bristerna borde åtgärdas för att föräldrarna skulle kunna få adekvata stödinsatser som svarar på deras individuella behov.
-
(2017)Studier utomlands utvecklar studentens kompetenser och förmågor, bland annat språk, problemlösning och interkulturell kommunikation, och de flesta som studerar utomlands mår också psykiskt bra. Det finns dock en betydande andel internationella högskolestudenter som lider av psykiska ohälsa. Syftet med denna litteraturstudie är att på basis av tidigare socialpsykologisk forskning ta reda på vilka sätt olika faktorer och processer som främjar eller hämmar internationella studenters psykiska hälsa och ohälsa på individ- och samhällelig nivå. De primära källorna är artiklar från internationella tidskrifter. Resultaten visar att faktorer och processer som främst kan påverka den psykiska hälsan positivt på individnivå är en lyckad anpassning, goda sociala relationer samt studieframgång och anpassningssvårigheter, språk- och kommunikationssvårigheter samt ackulturativ stress kan påverka den psykiska hälsan negativt. På samhällelig nivå påverkar främst stöd från högskolan, åtgärder mot rasism och diskriminering, mentorskap samt goda sociala relationer den psykiska hälsan positivt och anpassningssvårigheter, rasism och diskriminering samt språk- och kommunikationssvårigheter negativt. Internationella studenter är mindre benägna att söka stöd för psykisk ohälsa, främst på grund av kulturellt stigma, men också på grund av bristande språkkunskaper. Tidigare forskning har kritiserats för att vara för subjektfokuserad och i för hög grad betona individens eget ansvar för välmående. Alternativ forskning visar att samhället och högskolan kan stödja internationella studenter genom att erbjuda dem olika former av stöd samt ge dem naturliga miljöer där de kan skapa goda sociala relationer med andra studenter. Till sist kan man konstatera att en ökad förståelse för internationella högskolestudenters situation och bakgrund kan hjälpa högskolor att ge rätt stöd till dessa studenter. En viktig aspekt att undersöka vore även på vilka sätt högskolor kan nå ut till studenter som inte på eget initiativ söker stöd, samt på vilka sätt samhället kan stödja studenterna. Mer finländsk och nordisk forskning inom ämnet efterlyses också.
-
(2018)Syftet med denna studie är att undersöka hurudant stöd det finns tillgängligt för socialarbetare att använda, för att få barn att berätta om svåra händelser. I studien diskuteras hur metoder och hjälpmedel kan användas till exempel i en förundersökning för att få barnet att berätta om sexuella övergrepp. Forskningsfrågan för kandidatavhandlingen är: hurdant stöd (i form av handböcker och anvisningar) finns tillgängligt för socialarbetare att få barn att berätta vad de varit med om, då man misstänker att ett sexualbrott skett? För studien analyseras och jämförs olika organisationers handböcker och anvisningar om hur man som professionell bemöter barn. Handböckerna och anvisningarna är utarbetade för professionella och ger information om gott bemötande. Handböckerna och anvisningarna är offentliga och tillgängliga på internet. Begreppen som används i studien är definierade i enlighet med den finska lagstiftningen. Resultaten som kommer fram i studien är att intervjuer är den huvudsakliga metoden som används. Då intervju används som bevismaterial i en rättegång, ska sessionerna dokumenteras i enlighet med vad som föreskrivs i förundersökningslagen (805/2011). I förundersökningen har socialarbetaren en viktig roll. Socialarbetaren kan realisera barnets rättigheter och delaktighet med att aktivt lyssna på barnet och att utan ledande frågor låta barnet själv berätta. Intervjun ska utföras i barnets egen takt och med de uttryckningssätt som passar barnets utvecklingsnivå. Socialarbetaren ska vara lugn och empatisk. Socialarbetaren bör också vara medveten om vad som anses vara juridiskt hållbart och känna till lagstiftningen kring förundersökningar. I intervjun kan socialarbetaren använda hjälpmedel för de barn som behöver andra sätt att uttrycka sig själv än de verbala. Sådana hjälpmedel kan vara att använda olika kort, teckningar, dockor eller andra uppgifter. Alla metoder och hjälpmedel finns inte nämnda i alla handböcker, men syftet med handböckerna är att ge information om hur man som professionell bemöter barn. Socialarbetare bör därför ifrågasätta lättheten i rekommendationerna och anpassa sina arbetssätt till barnet.
Now showing items 1-4 of 4