Browsing by Subject "stigma"

Psykisk ohälsa är ett vanligt och ökande hälsoproblem, men trots det är det fortfarande väldigt stigmatiserat. Stigmatisering leder till att personer med psykisk ohälsa nedvärderas och uppfattas som avvikande i samhället. Eftersom stigmatiseringen har visat sig ha allvarliga konsekvenser, krävs en djupare förståelse för vilka processer som ligger bakom stigmatiseringen för att man skall kunna minska på den. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att belysa de olika processerna som leder till stigmatisering av psykisk ohälsa samt att diskutera vilka följder stigmatiseringen har för den stigmatiserade individen. Dessa processer har i avhandlingen delats i och analyserats utgående från tre analysnivåer: individuell, mellanmänsklig och samhällelig nivå. Indelningen baserar sig på en inflytelserik modell av stigmatisering vilken har framförts av sociologerna Link och Phelan (2001). De centrala källorna för avhandlingen består av internationella tidskrifter framför allt inom socialpsykologi. Till andra viktiga källor hör ett antal klassiska verk i ämnet, i första hand av Foucault (1983; 1993; 1994), Allport (1954) och Goffman (1963). Resultaten tyder på att stigmatisering är en följd av många samverkande processer. Förutom sociokognitiva processer i informationsbearbetningen är mellanmänskliga relationer, samhälleliga strukturer, maktutövning och rådande diskurser centrala aspekter som bidrar till stigmatisering. Konsekvenserna av stigmatiseringen är allvarliga: den stigmatiserade upplever ofta skamkänslor och blir även utsatt för diskriminering inom många livsområden. Sammanfattningsvis handlar stigmatisering av psykisk ohälsa om en komplicerad dynamisk process där det fortfarande behövs forskning om hur olika fenomen, strukturer och processer samverkar med varandra. En djupare förståelse för denna process är central för försök att minska på stigmatiseringen och dess konsekvenser.

Stigmatisering av mentala sjukdomar har såväl sociala som psykologiska komponenter och opererar på strukturella, mellanmänskliga och individuella nivåer. Stigma i koppling till mentala sjukdomar innebär en negativ social stämpling av en person eller grupp som har blivit diagnostiserad med eller uppvisar symptom på en psykisk sjukdom. Det här åtföljs i sin tur av negativa kognitiva, affektiva och beteendemässiga reaktioner. Syftet med denna litteraturöversikt är att granska stigma i koppling till mentala sjukdomar på olika nivåer och behandla fenomenet i ungdomens kontext. I samband med det här lyfter avhandlingen även fram stigmats konsekvenser för hjälpsökande beteende hos en individ med en mental sjukdom. Behandlingen av nivåer och processer av stigma tar utgångspunkt i offentlig-, själv-, associerad-, och strukturellt stigma. Därtill fungerar socialpsykologiska komponenter, så som fördomar, stereotyper och innehållande kategoriseringsprocesser, som ramar. Resultaten visar att vanliga negativa reaktioner mot individer med mentala sjukdomar är bland annat socialt avståndstagande, skuldbeläggning, ogillande, ilska och rädsla. Forskning visar därtill att mentala sjukdomar ofta framträder för första gången i ungdomen och som en naturlig följd blir stigma närvarande i ett tidigt livsskede för unga med mentala sjukdomar. Stigmaforskningen har i stort fokuserat på vuxna individer. Nyare forskning visar att ungdomens många utvecklingsområden, framförallt identiteter, kognitiva förmågor och självkoncept kan komma att påverkas negativt av omgivningens stigmatiserande syner och beteenden. Det här riskerar i sin tur att internaliseras hos den sjuka individen, vilket förstärker självstigmat, som i sin tur identifierats som en av de största barriärerna mot hjälpsökande beteende bland unga. Att bredda förståelsen för stigmatisering av mentala sjukdomar och belysa dess roll i ungdomen samt vilka konsekvenser det får för en ung persons hjälpsökande beteende är en viktig komponent i såväl minskandet av stigma kring mentala sjukdomar som ökandet av ungas benägenhet att söka vård. Detta gynnar individer som är direkt drabbade av en mental sjukdom och stigma, samt deras närmaste krets och samhället i stort.  

ABSTRACT Självmord är en vanlig dödsorsak och påverkar varje år många finländare. Jag har velat ta reda på vilka upplevelser personer har efter att de förlorat en familjemedlem i självmord. Syftet med min avhandling är att undersöka uppevelser efter en familjemedlems självmord. Min avhandling kommer att koncentrera sig på dessa upplevelser utgående från copingteorin och teorin om stigma. Jag har intervjuat fyra informanter för att analysera hurdana upplevelser dessa personer har. Jag är intresserad av om de upplevt stigma och på vilka sätt de har handskats med sorgen. Studien visar att stigman har varit närvarande i en del av sorgeprocesserna på olika sätt. Stigman har uttryckts på olika sätt, t.ex. genom att informanten har valt att hålla självmordet hemligt. Det har också visat sig att en av informanterna har blivit behandlad mycket annorlunda efter förlusten och informanten har känt att hen inte vill vara känd som den som förlorat en familjemedlem i självmord. Vanliga upplevelser under sorgeprocessen har varit skuld och skam, dessa känslor går hand i hand med stigma. Informanternas upplevelser av stigma är mycket annorlunda, man kan tänka sig att relationens karaktär har ett samband med känslorna av stigma. Informanternas sätt att hantera sorgen har varit mycket varierande. Vanliga copingstrategier i studien har varit undanflykt, självsamtal, socialtstöd, meningsskapande och stöd av professionella. Informanterna lyfter fram ett stort missnöje med den psykiatriska vården som de själva och deras anhöriga har fått både före och efter förlusten. Copinstrategierna är närvarande i informanternas vardag. Som resultat i min avhandling kan man se att det inte finns ett enda rätt sätt att handskas med sorgen efter en förlust. Det visar sig att personerna har haft olika upplevelser efter förlusten och även olika copingstrategier. Man kan se att stigman har varit närvarande i tre av fyra informanters sorgeprocesser. Alla informanter har använt sig av olika copingstrategier för att hantera sorgen, bland annat undanflykt och socialt stöd. Som socialarbetare möter man personer i olika kriser och därför är det viktigt att förstå hur olika sorgeprocessen kan se ut. Det är viktigt att det finns olika former av stöd i olika situationer i sorgeprocessen. Nyckelord: självmord, sorg, upplevelser, coping, stigma