Browsing by Subject "stigmatisering"

Dagens nyliberala kultur och kapitalistiska system producerar ett ideal om en perfekt normfungerande individ. Följaktligen framställs funktionsnedsättningar som något negativt och avvikande, vilket leder till att personer med funktionsnedsättning utsätts för normalisering för att få dem att passa in i samhällets ideal. Denna normalisering kan ses som en form av maktutövning som förtrycker och isolerar personer med funktionsnedsättning. I enlighet med crip-teoretiker argumenterar jag för att man borde ifrågasätta de normativa ideal som leder till en binär uppdelning i normfungerande och personer med funktionsnedsättning. Syftet med min kandidatavhandling är att analysera kulturella representationer av funktionsnedsättningar för att se hur denna binära uppdelning motstås och uppehålls. Dessa kulturella representationer tydliggör att det fortfarande existerar ableistiska attityder om att funktionsnedsättningar är något skamfullt. Personer med funktionsnedsättning uppfattas till exempel som annorlunda och i första hand som stödtagare. Uppfattningar om funktionsnedsättningar som något annorlunda kan däremot också vändas till något positivt och till och med användas som en marknadsföringsstrategi.

Kandidatavhandlingen behandlar stigma ur ett sociologiskt perspektiv, och beskriver varför makt är en viktig del av stigma. Grunden för den sociologiska definitionen av stigma härstammar ur Erving Goffmans verk Stigma, den avvikandes roll och identitet (1963) och är populär i moderna sociologiska verk även idag. Teorin har dock utsatts för kritik genom tiden, främst för att inte ta i beaktan hur makt påverkar stigmatisering. I denna uppsats strävar jag till att redogöra för hur Goffmans teori ser ut, hur den blivit kritiserad, och hur den senare har utvecklats av andra teoretiker. Den utvecklade teori jag lyfter fram är de amerikanska sociologerna Bruce Link och Jo Phelans. Uppsatsen erbjuder denna som svar på den kritiken som huvudsakligen beaktas i denna uppsats: alltså att Goffmans syn på stigma inte tar i beaktan maktrelationer, vilka anses vara centrala för en komplettare förståelse av hur stigmatisering fungerar. För att belysa varför makt spelar en viktig roll i stigmatisering använder jag mig av två forskningar. Forskningen av Naomi Mcomrick, Mark Joseph och Robert Chaskin behandlar hur stigmatisering påverkar låginkomsttagandes medlemskap i sitt bosättningsområde bland invånare med varierande inkomstnivå. Denna forskning understöds av Danya Keene, Amy Smoyer och Kim Blankenships forskning där de intervjuat tidigare fångar och beskriver bland annat deras svårigheter att finna bosättning och konsekvenserna av detta. Forskningarnas syfte i denna kontext är att tydliggöra varför Goffmans ursprungliga teori inte erbjuder en fullständig förståelse av hur stigmatisering fungerar, utan kräver en utvecklad definition som också beaktar maktrelationerna som påverkar stigmatiseringen. Uppsatsen drar också paralleller mellan Goffmans stigmateori och den klassiska sociologen Michel Foucaults teori om makt, för att demonstrera hur makt har behandlats i sociologisk kontext mycket likadant som stigma.

Enligt Befolkningsförbundets senaste undersökningar har barnlösheten drastiskt ökat i Finland och allt fler kvinnor funderar på att inte skaffa barn. Samtidigt visar studier att stigmatiseringen kring barnfria fortsätter och till och med ökar i samhället. I min avhandling inleder jag med att fundera kring möjliga orsaker och motiv till barnfrihet ur ett sociologiskt och samhälleligt perspektiv. Jag diskuterar även hur förhållningssättet och stigmatiseringen gentemot frivilligt barnlösa kvinnor ser ut i det nordiska, extremt barnvänliga samhället. Därefter tar jag upp diskurser kring kvinnokroppen och genusidentifikation som är starkt förknippade med bilden av kvinnan som modern. Utgående från mitt resonemang drar jag slutsatsen att barnfrihet är något som fortfarande utmanar det traditionella och rådande samhällssystemet. Det finns en stark önskan att förändra gamla normer om kvinnan, familjen och barnaskaffandet. Kärnfamiljen luckras upp an efter an och nya familjeformer uppstår som ifrågasätter gamla familjemönster och kvinnoideal. Den ökade individualiseringen och valfriheten har berett vägen för kvinnlig frigörelse och uppfattningen om att en kvinna kan definieras på andra sätt än genom barnaskaffande har slagit rot.

Stigmatisering är ett psykologiskt och socialt fenomen. Processen strävar efter att utstöta, exkludera, kasta skam över och nedvärdera individer eller människogrupper på basis av en eller flera egenskaper. Psykiska sjukdomar tenderar att vara mycket stigmatiserande och stigmatiseringen sänker ofta offrens livskvalitet och många avstår från att söka hjälp för att undvika att bli stigmatiserade. Denna avhandling är en litteraturstudie vars syfte är att skapa kunskap kring hur personer som lider av en psykisk sjukdom stigmatiseras, samt hur man kan minska på stigmatiseringen. Den stigmatiserande processen granskas på en mellanmänsklig nivå med fokus på sociokognitiva processer. Dessutom ligger fokus på att undersöka de strukturer och maktförhållanden i samhället som bidrar till den stigmatiserande processen, samt på kommunikationen av diskurser som skapar och upprätthåller stigmat av psykisk sjukdom. Avhandlingen lyfter även fram teorier om hur man kan minska på stigmatisering. Avhandlingen följer en uppdelning av stigmatisering på olika samhällsnivåer enligt Pryor och Reeders (2011) modell. Link och Phelans (2001) teori om de olika komponenterna i den stigmatiserande processen fungerar som referensram och Allports (Allport, Clark & Pettigrew, 1979) teori om social kategorisering erbjuder en djupare inblick i den kognitiva processen som ligger till grund för stigmatisering. Utöver detta är Foucaults (bl.a. Foucault & Rosengren, 1993) teorier om samhälleliga processer och fenomen, samt diskurser som kan antas ligga i bakgrunden till den stigmatiserande processen i fokus. Stigmatisering av psykisk sjukdom är inbäddad i vardagliga psykologiska processer så som stereotypiskt tänkande, social kategorisering och identifikation av Vi och De, samt i strukturella processer såsom ojämlik social makt och rättvisa. Mekanismerna som anses skapa stigmatisering på en mellanmänsklig nivå är kognitiva processer som gagnar fördomar och hjälper att rationalisera och rättfärdiga stigmatiseringen. Strukturer och maktförhållanden i samhället som syns i medier, inom psykiatrin och sjukvården, på arbetsmarknaden och i form av bland annat ojämlik finansiering eller diskriminering skapar och upprätthåller stigmatiseringen. Kommunikationen av diskurser i mellanmänskliga relationer är ständigt kopplad till den diskursiva ordningen i samhället som stigmatiserar den psykiskt sjuka. För att minska på stigmatisering av psykisk sjukdom verkar mellanmänsklig kontakt och utbildning vara effektivast och stigmatisering på alla samhällsnivåer bör tas i beaktande.

Den webbaserade norska tv-serien Skam har kritiserats för att innehålla fat shaming, det vill säga stigmatisering av överviktiga. Kritiken har riktats mot framställningen av karaktären Chris Berg, som är en överviktig biroll. Chris är vän till huvudrollsinnehavarna i säsong ett och två, Eva och Noora. Mitt syfte med avhandlingen är att lyfta in denna kritik om fat shaming i en vetenskaplig kontext och se om det finns belägg för den. Jag fokuserar på framställningen av karaktären Chris och om man kan säga att den bidrar till en stigmatisering av överviktiga. För att ta reda på det här använder jag semiotisk filmanalys. Jag presenterar först seriens innehåll på en objektiv och kvanitativ nivå för att sedan tolka dess innebörd på en konnotativ nivå. Genom att jämföra scener ur materialet med teorin jag presenterar under ”Tidigare forskning” tillämpar jag kvalitativ textanalytisk metod. Rent konkret genomför jag analysen genom att ställa frågor till mitt material. Frågorna är formulerade utifrån forskning på stereotypa uppfattningar om överviktiga och forskning om överviktiga i film, tv och motsvarande medier. Det finns fyra säsonger av Skam och det analyserade materialet består av de två första säsongerna. Jag har valt att avgränsa mig till dessa säsonger eftersom det är i dem som Chris medverkar mest. Den första säsongen har elva avsnitt och Chris är med i nio av dem, den andra säsongen har tolv avsnitt och Chris är med i tio av dem. Jag använder de avsnitt där Chris är med, förutom första säsongens åttonde avsnitt och andra säsongens femte och nionde avsnitt. Resultatet visar att det i princip inte förekommer direkt fat shaming, vilket är den mest vanligt förekommande. Det vill säga, det förekommer inga explicita kommentarer eller skämt om hennes kropp. Hon blir heller inte utstött eller mobbad på något sätt, utan är med på alla gängets upptåg. Däremot kan man säga att Chris har några av de stereotypa karaktärsdrag som förknippas med överviktiga. Hon är glupskare än de andra, smalare, väninnorna. Hon har en rätt oseriös framtoning och används rätt ofta som humorinslag, hon porträtteras som lustig och lite dum. Dessutom följer hennes kärleksliv ett stereotypt narrativ. Hon framställs inte som en person som är särskilt åtrådd och den hon själv är intresserad av tycker att hon är motbjudande. När hon väl har någon typ av romantiska ögonblick används de som ett komiskt inslag. I andra säsongens sista avsnitt kysser hon en person som beskrivits som ”konstig” och hela kyssen är rätt karikerad. Det är också den enda intima scenen hon syns i. Däremot har hon sexuella erfarenheter som hon delar med sig av i diskussioner om sex, vilket går emot en stereotyp bild av överviktiga. Slutsatsen är alltså att det inte förekommer direkt fat shaming, genom direkta kommentarer på Chris bekostnad. Däremot porträtteras hon på ett sätt som indirekt bidrar till en stigmatiserad och stereotyp bild av överviktiga.