Browsing by Subject "utveckling"

Mobbning är ett socialt fenomen som påverkar skolbarn i alla åldrar varje dag. Syftet med avhandlingen är att på basis av tidigare forskningar utreda för hur och varför mobbning förekommer, hurdana följder mobbning för med sig från barndomen till vuxenlivet och vad man kan göra för att förebygga mobbning. Avhandlingen grundar sig i Olweus studier om mobbning och mobbningens karaktärsdrag. Inom mobbning kan flera olika roller ingå och studier visar på att åskådare spelar en stor roll för hur mobbningshändelsen utvecklas. Avhandlingen visar på att mobbning resulterar i långvariga följder som går att urskilja både i tonåren, bland unga vuxna och i vuxenåldern. Följderna av mobbning påverkar inte enbart individens hälsa, utan följderna av mobbning går även att ses i individens sociala förhållanden och ekonomi. Förebyggandet av mobbning har i många länder varit av stor vikt. Finland har med sitt KiVa Skola implementerat ett heltäckande antimobbningsprogram som används i de flesta finska skolor. En del komponenter bidrar till ett bättre antimobbningsprogram och det optimala antimobbningsprogrammet får man genom att inkludera hela skolan, eleverna och personalen.

Människan är mest sårbar i barndomen då utvecklingen är mest betydande. Ogynnsamma barndomsupplevelser, så som bland annat misshandel, försummelse och missbruk i hemmet, kan skada barnet på många olika sätt. Mitt syfte med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning redogöra för hur barndomstrauma i hemmet inverkar på 1) barnets kognitiva, sociala och emotionella utveckling och 2) den sociala identiteten. Arbetet genomförs som en litteraturöversikt av befintlig forskning och empiriska studier inom ämnet och källorna härstammar från socialpsykologiska och barnpediatrikiska journaler. Flera av studierna som används baserar sig på den kända CDC-Kaiser ACE-forskningen. Resultaten tyder på att förekomsten av ogynnsamma barndomsupplevelser är hög. Ungefär en av åtta personer har upplevt fyra eller flera barndomstrauman hemma någon gång i sin barndom, vilket tyder på en väldigt hög förekomst av ogynnsamma barndomstrauman i hemmet. Till ogynnsamma barndomsupplevelser räknas fysiska, psykiska och sexuella övergrepp, föräldrars psykiska ohälsa, missbruk i hemmet, våld mot modern, föräldrarnas separation eller skilsmässa, kriminalitet i hemmet samt fysisk och psykisk försummelse. Resultaten visar även att dessa ogynnsamma barndomsupplevelser kan ha en skadlig effekt på barnets utveckling. Det finns ett samband mellan sexuell och fysisk misshandel och försämrad social kognition. Dessutom tyder studier på att personer som upplevt barnmisshandel visar fler tecken på emotionell dysreglering än personer som inte upplevt barnmisshandel. Dessutom har personer som växt upp med ogynnsamma barndomsupplevelser en större risk för att drabbas av psykiska sjukdomar, som bland annat depression i vuxendomen. Studier har även hittat en positiv korrelation mellan ACE:s och självmordsbeteende, depression, ensamhet, stress och en negativ korrelation med självuppfattning och självförtroende. Alla barn blir dock inte drabbade av dessa negativa effekter, då den individuella resiliensen och den posttraumatiska tillväxten hindrar människan från att drabbas hårt.

Avhandlingen behandlar programledarens roll i ett magasinprogram för barn i åldern 3–7. Jag har med hjälp av innehållsanalys analyserat en månad av BUU-klubbens sändningar (24.9.2018–19.10.2018). Sammanlagt analyserades 20 programavsnitt, var programledarna har en aktiv roll under 5–10 minuter per program. Innehållsanalysen är tudelad. I den kvalitativa delen granskar jag programmets mål och värdegrund för 2018. Jag synar de fyra sista punkterna som specifikt berör programledarens roll. Dessa är: BUU-klubbsledarna är barnens vuxna kompisar, BUU-klubbsledarna har auktoritet utan att vara auktoritära, BUU-klubbsledarna är medvetna om sin makt och sitt ansvar som medfostrare och BUU-klubbsledarna har ingen personlig agenda (personliga övertygelser får inte genomsyra det som görs). I den kvantitativa delen har jag använt mig av fem stycken variabler för att kartlägga de metoder programledarna använder sig av för att förstärka sin roll i studion. Variablerna jag använt är: upprepningar, barnen involverade, egna erfarenheter, exemplifiering, tips/råd. Resultatet av innehållsanalysen visar att programledarna vill väcka diskussioner hemma hos sin publik. De tar upp olika ämnen och uppmuntrar sedan barnen att fortsätta diskussionen hemma. Deras roll är att möta barnen i programmet och att bidra till barnens tidiga utbildning. De framhäver sin roll med hjälp av enkla och tydliga metoder, samtidigt som de strävar efter att locka fram barnens nyfikenhet för olika ämnen i vårt samhälle.