Browsing by master's degree program "Master's Programme in Scandinavian Languages and Literatures"

Finland är ett tvåspråkigt land med både finska och svenska som nationalspråk. En betydlig majoritet talar finska som modersmål och i många vardagliga situationer kan det kännas naturligare att använda finska språket istället för svenska. Syftet med den här magisteravhandlingen är att undersöka och kartlägga finlandssvenska högskolestuderandes uppfattningar om deras språkliga identitet. Forskningsdeltagarna är finlandssvenska studerande vid Åbo Akademi i Åbo och Vasa. I avhandlingen besvaras fyra forskningsfrågor: (1) Hur upplever informanterna sin språkliga identitet och finns det regionala skillnader vad gäller detta?, (2) Vilket eller vilka språk dominerar i informanternas vardag och skiljer sig detta beroende på studieorten?, (3) Skiljer sig informanternas språkvanor beroende på studieorten? och (4) Hur upplever informanterna att deras identitet förändras i olika språkliga situationer och skiljer sig detta beroende på studieorten? Undersökningen genomfördes som enkätundersökning. Enkäten bestod av flervalsfrågor och öppna frågor som behandlade språklig identitet och teman som anknyter till det. Enkäten hade 36 frågor som indelats i temana språklig bakgrund, språkdominans idag, språkvanor och identitet. Jag skickade ut två enkäter, den ena till studerande vid Åbo Akademi i Åbo och den andra till studerande vid Åbo Akademi i Vasa och studerandena besvarade frågorna på utifrån sina erfarenheter. 23 informanter besvarade enkäten i Åbo och 14 informanter i Vasa. I analysdelen av avhandlingen presenterades och jämfördes resultaten. Skapandet av språklig identitet börjar vid ett tidigt skede då ett barn blir utstatt för olika språk. Identitet kan formuleras genom livet i olika omständigheter. Resultaten av den här undersökningen belyser hur olika omständigheter och sällskap påverkar informanternas identitet och hurdan inverkan både svenska och finska språken har i deras vardag. I resultaten framkom till exempel att det dominerande språket för majoriteten av informanterna är svenska och i Vasa är det vanligare att använda det språket i vardagliga situationer utanför hemmet än i Åbo. Däremot är det i Åbo vanligare att identifiera sig som flerspråkig medan tvåspråkighet är vanligare i Vasa.

Finland har två nationalspråk och det andra inhemska språket måste studeras på alla skolnivåer (Språklag (2003/423); Lag om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (2003/424)). Ändå finns det inte många studier som kartlägger svenskans ställning i arbetslivet. Behövs eller används svenska i det finländska arbetslivet? Syftet med denna studie är att redogöra för svenskanvändning vid tre företag som har verksamhet inom industrin i Finland och som är noterade på Helsingforsbörsen. Jag vill ta reda på om anställda vid företagen använder eller behöver svenska i sitt arbete och om de anser att svenskkunskaper är till nytta i arbetslivet överhuvudtaget. Jag samlade in material genom en anonym enkät som skickades till företagens anställda under hösten 2023 och våren 2024. Enkäten består av 16 frågor. Enkäten besvarades sammanlagt av 109 respondenter, alltså anställda vid tre företagen inom industrin i Finland. Resultaten visar att svenska används relativt mycket. 63,3 % av respondenterna anger att de använder eller har använt svenska på sin nuvarande arbetsplats. Samtidigt verkar det ändå vara så att flytande svenskkunskaper inte krävs av arbetsgivare. De situationer i vilka svenska används är till största delen informella och fokuserar på vardagliga ärenden. I situationer där svenskkunskaper behövs (till exempel e-post eller meddelanden) anger respondenterna sig kunna använda översättningsappar eller be om hjälp av en kollega. Dessutom kan de alltid använda engelska, vilket också anges vara det officiella språket på respondenternas arbetsplatser. Trots detta anser respondenterna svenskkunskaper som nyttiga i arbetslivet och språkkunskaper i allmänhet beskrivs positivt.

Tämän tutkimuksen tarkoituksena on kartoittaa yhdessä suomenkielisessä ammattikorkeakoulussa opiskelevien ruotsinkielisen ammattisanaston opiskelua ja osaamista. Samalla tutkin, millaisilla tehtävätyypeillä ammattisanastoa opetetaan ja opiskellaan, mitkä tehtävätyypit koetaan hyödyllisiksi sekä mikä koetaan haasteelliseksi ammattisanaston opiskelussa. Tutkimuksen materiaali koostuu seitsemän ammattikorkeakouluopettajan vastaamasta lomakkeesta sekä 62 ammattikorkeakouluopiskelijan vastaamasta lomakkeesta ja sanastotestistä. Opettajien lomake koostuu yhdeksästä kysymyksestä, joista osa on monivalintakysymyksiä ja osa avoimia kysymyksiä. Opiskelijoiden lomake koostuu kahdesta osasta, kahdeksasta monivalinta- ja avoimesta kysymyksestä sekä kymmenestä sanastotestikysymyksestä. Monivalintakysymysten vastaukset olen analysoinut kvantitatiivisesti ja avoimet kysymykset kvalitatiivisesti. Sanastotestin vastauksen olen analysoinut sekä kvantitatiivisesti että kvalitatiivisesti. Tutkimuksestani käy ilmi, että yhden suomenkielisen ammattikorkeakoulun kolmella alalla (terveys ja hyvinvointi, liiketalous ja tekniikka) opiskelijoiden ammattisanaston osaaminen on heikkoa. Liiketalouden opiskelijat pärjäävät parhaiten ja tekniikan opiskelijat heikoiten sanastotestissä. Opiskelijoiden omat arviot ammattisanaston hallitsemisesta vastaavat osin testin tuloksia, kun taas opettajien arviot opiskelijoidensa taidoista ovat optimistisemmat. Ammattisanaston opiskeluun käytettävät tehtävätyypit vaihtelevat, mutta suulliset, kirjalliset ja lukutehtävät ovat yleisimpiä.

Språkbad är en mångsidig, intensiv och stimulerande språkinlärningsmetod, som har sitt ursprung i Kanada. I tidigare forskning har man konstaterat att språkbad är ett effektivt sätt att lära finskspråkiga barn svenska. För språkbadselever ger språkbadet omfattande språkliga möjligheter inför framtiden. I dag studerar en del tidigare språkbadselever i svenskspråkiga utbildningar på andra eller tredje stadiet och en del arbetar i svenskspråkiga arbetsmiljöer. Därtill konsumerar flera tidigare språkbadslever svenskspråkig litteratur och populärkultur i sina vardagar. I denna magisteravhandling är mitt syfte att utreda hurdana erfarenheter tidigare språkbadselever har kring språkbad. I avhandlingen kartläggs hurdana språkkunskaper tidigare språkbadselever har i svenska språket. I avhandlingen utreds också hur mycket och i vilka situationer tidigare språkbadselever använder svenska språket. Därtill kartläggs hur tidigare språkbadselever identifierar sig språkligt. Materialinsamlingen har gjorts genom en elektronisk enkät. Enkäten består av totalt tolv frågor varav fyra är flervalsfrågor och åtta är öppna frågor. Totalt 30 tidigare språkbadselever som har avlagt ett svenskspråkigt språkbadsprogram i Finland svarade på enkäten. Min undersökning visar att tidigare språkbadselever huvudsakligen har positiva erfarenheter av språkbadsundervisning. Språkkompetenserna i svenska språket är på en hög nivå hos de flesta tidigare språkbadselever. Majoriteten av tidigare språkbadselever använder svenska språket aktivt i varierande situationer. Därtill identifierar över hälften av de tidigare språkbadseleverna sig som tvåspråkiga utifrån språkbadserfarenheten.

Indianböcker var länge en av de populäraste genrerna för barn och ungdomar i Norden. Syftet med den här magisteravhandlingen är att ur ett postkolonialt perspektiv analysera framställningen av indianer i Eirik Hornborgs (1879–1965) och Erik Munsterhjelms (1905–1992) indianböcker. Avhandlingen är dessutom avsedd som en slags kartläggning av den finlandssvenska indianboksutgivningen under 1900-talets första hälft, som har beskrivits som genrens storhetstid. Genom att leta i bibliografier efter indianböcker ursprungligen utgivna på svenska i Finland under åren 1901–1951 har jag funnit totalt sex verk som kan beskrivas som indianböcker, och alla dessa ingår i min analys. Verken är skrivna av två olika författare. Under pseudonymen Edward M. Henderson skrev Eirik Hornborg "Den ensamma Vargen" (1918) och "Isaac Scotts minnen" (1920). Erik Munsterhjelm skrev de tre ungdomsböckerna "Pionjärens hemlighet" (1943), "Den underbara dalen" (1944) och "Amulettens gåta" (1947) samt romanen "Katra" (1947). I min analys av böckerna behandlar jag bland annat beskrivningar av indianernas yttre och inre egenskaper, samt hur förhållandet mellan indianer och vita framställs i böckerna. Jag undersöker dessutom vilken bild som böckerna förmedlar av kolonialismen. Postkoloniala begrepp som är centrala i min analys är ras och den Andra. I tidigare forskning har man kunnat konstatera att kolonialistiska tankesätt och diskurser förekom även i Finland, och att de bland annat spreds genom barnlitteratur. Resultaten av min undersökning bekräftar detta. Särskilt Hendersons (Hornborgs) böcker präglas av ett starkt rastänkande, enligt vilket de vita är naturligt överlägsna de "primitiva" indianerna. Indianerna framställs i enlighet med kolonialistiska stereotyper som ondskefulla och lömska vildar, som är dömda till en tragisk men oundviklig undergång i mötet med civilisationen. I Hendersons böcker existerar indianerna nästan uteslutande i rollen som fiender till de vita huvudpersonerna, och det målas upp en ytterst stark rasbunden motsättning mellan dessa två grupper. Syftet med den negativa framställningen tycks vara att upphöja de vita på bekostnad av indianerna, och samtidigt rättfärdiga den europeiska kolonisationen av Nordamerika. Erik Munsterhjelms framställning av indianerna är mera nyanserad och inte lika negativt färgad som Hendersons. Det finns visserligen en tydlig uppdelning mellan goda och onda indianer i hans böcker, men de flesta framställs som fredliga och vänligt inställda till de vita. Trots att indianerna har mera framträdande positioner i Munsterhjelms böcker andrafieras de ständigt, och beskrivningarna tar ofta fasta på det som uppfattas som exotiskt och annorlunda med dem. Kolonialismens skuggsidor osynliggörs dessutom fullständigt, då böckerna enbart skildrar indianer som har haft en mycket begränsad eller rentav obefintlig kontakt med de vita, och alltså inte upplevt någon form av kolonialt våld eller förtryck. Kolonialismen framställs istället som en positiv sak för både indianer och vita. Resultatet blir en förvrängning av historien som kan fungera som en bekväm verklighetsflykt för den tilltänkta vita läsaren.

Syftet med min avhandling är att granska uppbackningar i andraspråkssamtal samt att jämföra uppbackningsbruket i mitt material med studier om uppbackningar i förstaspråkssamtal. Jag undersöker också om det finns en koppling mellan andraspråkstalarnas bruk av uppbackningar och deras interaktionella kompetens. Den teoretisk-metodologiska ramen för avhandlingen är en kombination av samtalsanalys (CA) och andraspråksforskning (SLA), närmare bestämt CA-for-SLA. Centrala teorier för avhandlingen är interaktionell kompetens, samt deltagarram och kontextualiseringssignaler. Materialet för avhandlingen består av två ca 30 minuter långa lediga gruppsamtal mellan sammanlagt sex stycken andraspråkstalare och mig själv. Studien i avhandlingen är en analys av samtalen där jag dels ser på uppbackningarna och dels diskuterar den interaktionella kompetensen i samtalen som en helhet. Dessutom granskar och diskuterar jag sambanden mellan uppbackningarna i samtalen och den interaktionella kompetensen i dem. Resultaten av min avhandling tyder på att det inte finns en skillnad i det funktionella bruket av uppbackningar mellan första- och andraspråkstalare. Det som däremot, baserat på mitt material, är en skillnad är att andraspråkstalarna inte har en lika bred repertoar av uppbackningsuttryck som förstaspråkstalarna. Resultaten av min studie pekar också på att såväl samtalsstil, individuella skillnader som språkkunskap och språklig input har en betydelse för hurdant uppbackningsbruket är. Kopplingen mellan uppbackningar och interaktionell kompetens är utgående från mitt material inte entydig. Uppbackningsbruket har en betydelse för hur den interaktionella kompetensen bland deltagare i ett samtal realiseras, men är inte ensam en relevant faktor. Framom bruket av uppbackningar, verkar det som att samtalsdeltagranas grad av aktivitet och engagemang har en betydelse för realiseringen av den interaktionella kompetensen. Utgående från resultaten av denna avhandling föreslår jag mer detaljerade studier av interaktionell kompetens i andraspråkssamtal utgående från ett större material. Jag föreslår också fortsatt forskning i uppbackningar hos olika åldersgrupper och inom olika samtalsstilar samt icke-verbala uppbackningar.

Ruotsin kieli on suomalaisissa kouluissa tärkeä oppiaine, jolla on pitkä historia. Se on pakollinen oppilaille, joiden äidinkieli on suomi. Tästä syystä sen opetusta on tärkeää tutkia. Etenkin oppimateriaalitutkimusta onkin tehty runsaasti, ja se on suosittu aihe mm. opinnäytetöissä. Selvitin tutkielmassani, miten tehtävätyypit ovat muuttuneet ruotsin B1-oppimäärän lukion oppikirjoissa 1980-luvulta 2010-luvulle. Käytin materiaalina kuutta oppikirjaa, joista kaksi on tehty 1980-luvulla, kaksi 1990-luvulla ja kaksi 2010-luvulla. Koin tämän aiheen mielekkääksi tulevan opettajan näkökulmasta, sillä oppikirjat ovat tärkeä osa kieltenopetusta, ja siksi on tärkeää, että niitä myös tutkitaan. Valitsin tutkittaviksi tehtävätyypeiksi käännöstehtävät, ääntämistehtävät sekä tehtävät, joissa jollakin tapaa hyödynnetään tekniikkaa (esim. internet, televisio, radio jne.). Käytin kvantitatiivista tutkimusmenetelmää, jossa laskin eri tehtävätyyppien määrät sekä prosentuaaliset osuudet ja tein vertailuja eri ikäisten kirjojen välillä. Tutkimuksen tuloksena sain selville, että käännöstehtävät vähentyivät, kun taas tehtävät, joissa hyödynnetään tekniikkaa, lisääntyivät. Ääntämistehtävien suhteen ei tapahtunut merkittävää muutosta vuosikymmenten välillä. Tulokset ovat loogisia, sillä yleisen nykykäsityksen mukaan käännöstehtäviä ei tulisi käyttää opetuksessa kovin paljoa, vaikkakin tutkimus myös puoltaa niiden asemaa oikein käytettyinä. Tietotekniikka taas on digiloikan seurauksena yhä suurempi osa koulumaailmaa, joten sitä hyödyntävien tehtävien lisääntyminen oli odotettavissa. Tutkimukseni otanta on pieni, ja siksi aiheesta tulisikin tehdä lisää tutkimusta suuremmalla aineistolla. Mahdollisia jatkotutkimusaiheita ovat myös mm. eri oppimäärän tai kouluasteen oppikirjat sekä eri kielten oppikirjat. Samankaltaisen tutkimuksen voisi myös tehdä muistakin tehtävätyypeistä. Myös muiden oppimateriaalien kuin oppikirjojen tutkimus tehtävätyyppien näkökulmasta olisi hyödyllistä.

Tutkielman tavoitteena on kartoittaa kantagermaanisten u-vartaloiden *a-äänteen kehitystä ja variaatiota muinaisskandinaavissa. Muinaisskandinaavin itäistä haaraa edustaa tutkielmassa muinaisruotsi, läntistä haaraa muinaisislanti. *a-äänteen refleksien toisistaan poikkeava käyttäytyminen muinaisskandinaavin itäisessä ja läntisessä haarassa on tutkimuskirjallisuudessa tunnettu ilmiö. Tavallisesti *a-äänteen on katsottu muinaisislannissa kehittyneen u-umlautin vaikutuksesta ǫ:ksi, muinaisruotsissa taas äänne on yleensä säilynyt a:na. I-umlautin vaikutus on muinaisruotsissakin ollut selkeämpää. Kiistakysymykseksi onkin noussut se, missä määrin umlautit ovat vaikuttaneet pohjoisgermaanin itäisessä haarassa ja kuinka suurelta osin muinaisruotsissa yleinen /a/-refleksi johtuu myöhemmästä tasoittumisesta. Tutkielmassa käytetty lähdemateriaali koostuu erilaisista muinaisskandinaavinkielisistä kirjoituksista, muun muassa maakuntalaeista ja proosateksteistä sekä niiden myöhemmistä kopioista, sekä etymologisista sanakirjoista. Tutkielmassa havaittiin muutamia muinaisruotsalaisia sanoja, joissa esiintyy u-umlautin läpikäyneeseen *a-äänteeseen viittaava äänne. Sanojen kokonaismäärään suhteutettuna osuus oli kuitenkin pieni. Vanhimman aineiston muodostavissa ruotsalaisissa maakuntalaeissa esiintyi vain yksi u-umlautiin viittaava muoto (*barkuz > borker/börker). Toinen varhainen u-umlautiin viittaava taivutettu paikannimi esiintyi kahdessa latinankielisessä kirjeessä 1200- ja 1300-luvuilta (*harguz > Horghum). Muissa tapauksissa u-umlautiin viittaavat muodot olivat nuorempia kuin muodot, joissa u-umlautin vaikutusta ei ollut havaittavissa. Tutkimuskirjallisuudessa mainittu muinaisruotsin itäisten ja läntisten alueiden välinen jakolinja, joka koski umlautien toteutumista tai säilymistä, havaittiin myös tässä tutkielmassa. Muinaisruotsin taivutusparadigman osalta havaittiin, että yhteisskandinaavinen paradigma oli eräiden sanojen kohdalla alkanut rapautua jo maakuntalakien aikaan 1200-luvulla. Toisten sanojen kohdalla vanhantyyppistä taivutusta ja juurivokaalin palatalisaatiota taivutusmuodoissa esiintyi vielä 1300-luvun puolivälissä. Ylipäänsä havaittiin muinaisruotsin monikko- ja obliikvimuodoissa esiintyvän juurivokaalin palatalisaation olevan hyvin satunnaista erotuksena palatalisaation säännöllisyydelle muinaisislannissa. Tästä on pääteltävissä, että mikäli umlautit vaikuttivat muinaisruotsin edeltäjäkielessä, oli niiden vaikutus u-vartaloiden reflekseissä jo pitkälti tasoittunut 1200-luvulle tultaessa.

Språkbad kommer ursprungligen från Kanada där engelskspråkiga föräldrar ville att deras barn skulle lära sig franska på 1960-talet. I Finland landade den nya undervisningsmetoden 20 år senare då den första språkbadsgruppen påbörjades hösten 1987 i Vasa. Sedan dess har ämnet blivit mycket undersökt och eftersom språkbad har blivit mycket populärt, utvecklas utbildningen för behöriga språkbadslärare hela tiden. Syftet med avhandlingen är att genom en enkätundersökning få en helhetsbild av språkbadslärares väg till sina jobb och deras uppfattningar om språkbadsundervisning jämfört med vanlig undervisning. Undersökningen tar även reda på vilka för- och nackdelar språkbadslärare tycker det finns i språkbadspedagogiken. Totalt besvarade 20 informanter de 21 frågor som ingår enkäten. Resultaten visar att det finns många olika vägar till att bli språkbadslärare. Hälften har utbildat sig till språkbadslärare och resten genom en kombination av utbildning till klasslärare och ämneslärare. Språket anses vara den största aspekten som skiljer språkbadsundervisning från vanlig undervisning och detta kommer fram i olika situationer, t.ex. ordförrådet, den språkliga medvetenheten och fokuseringen på innehållet i stället för språket i sig. Lärarna rapporterar i första hand fördelar som gäller språkinlärningen. Som nackdelar rapporteras huvudsakligen otillräckliga resurser, svårigheter med språket eller inlärningen och språkbadselevernas uppfattade högre status.