Browsing by Author "Näse, Frida"

I denna pro gradu-avhandling undersöker jag hur så kallade samkönade parrelationer representeras genom paret Allan och Udo ur Minna Lindeberg och Linda Bondestams bilderbok Allan och Udo (2011). Boken uppges på bakpärmen vara en allåldersbok och därför närmar jag mig inte boken ur ett barnlitteraturteoretiskt perspektiv utan ur ett socialkonstruktionistiskt psykologiskt perspektiv där en för min avhandling central tanke är att fiktiva karaktärer är verkliga och utgör för läsaren potentiella själv: den socialpsykologiska teoretikern Kenneth J. Gergen menar att fiktiva berättelser och karaktärer erbjuder scenarion för hur man själv kan agera i (par)relationer. Medan den enda litteraturvetenskapliga text jag har hittat som kommenterar Allan och Udo enligt min iakttagelse fokuserar på att ensidigt definiera Allan och Udos relation utgående från sexualitet – ett reducerande och begränsande fokus som enligt forskning jag citerar i min avhandling försvårar människors parrelationer – fokuserar jag i min tur på att problematisera den skildrade kommunikationen mellan Allan och Udo. Jag undersöker vad Allan och Udo säger till varandra, med vilka tonfall de skildras kommunicera och hurdant kroppsspråk de skildras använda. Jag betraktar fiktiva dialoger som naturligt förekommande kommunikation inom berättelsevärlden och använder mig i min analys av paret Allan och Udo av parrelationsforskarna John Gottmans samt Howard J. Markman, Scott M. Stanley och Susan L. Blumbergs termer och begrepp för att beskriva kommunikation inom parrelationer. Jag stöder mig bland annat också på parrelationsforskaren Robert Jay Greens iakttagelse att parterna i så kallade samkönade par är betydligt mera jämställda än parterna i så kallade heterosexuella par. Dessutom stöder jag mig på Gergens iakttagelse att parrelationer så som vi i västvärlden konstruerar dem idag – vi ingår dem i syfte att uppnå individuellt välbefinnande – kan bli ett hot mot det vi kallar våra individuella själv. I min analys föreslår jag att den skildrade kommunikationen mellan Allan och Udo inte egentligen kan kallas för kommunikation: jag föreslår att hela berättelsen om Allan och Udo handlar om att Udo använder våld mot Allan och om att Allan tar på sig ansvaret. Jag föreslår att det övergripande scenariot som Allan och Udo erbjuder för att agera i parrelationer är ett scenario där våldsbeteende är normaliserat. Sålunda föreslår jag att Allan och Udo inte är en allåldersbok. Allan och Udo har omtalats som den finlandssvenska bilderbokens första homopar men med hänvisning inte minst till Greens iakttagelse föreslår jag i min analys också att Allan och Udo inte är ett så kallat samkönat par. Jag föreslår att Allan och Udo är ett förklätt mycket traditionellt heterosexuellt par i så kallade bögkläder. I min avhandling ifrågasätter jag sättet på vilket så kallade samkönade parrelationer representeras genom paret Allan och Udo. Jag argumenterar för att Allan och Udos påstådda homosexualitet har varit i fokus inte bara inom litteraturvetenskapen utan också i många andra sammanhang: våldet i boken har passerat osynligt förbi. Ytterligare frågar jag mig om det inte borde myntas ett nytt begrepp som tillägg till begreppet queerforskning, nämligen: skåpheterosexualitetsforskning.