Browsing by Author "Ollas, Martina"

Syftet med denna studie är att med hjälp av samtalsanalys undersöka den verbala kommunikationen mellan vårdare och äldre personer med demens, med fokus på frågor som ställs av vårdare och besvaras av äldre personer med demens. Det vanligaste symtomet på demens är minnesstörningar, men vanligtvis innebär demens också störningar i andra kognitiva funktioner, som till exempel språkanvändningen. Ett samtal mellan en frisk person och en person med demens kan ses som språkligt asymmetriskt, eftersom personen med demens har nedsatta språkkunskaper och den friska parten därmed har mer ansvar och makt i samtalssituationen. När man kommunicerar med en person med demens rekommenderas det att man anpassar sitt språk till en nivå som också kan förstås av personer med språkliga begränsningar. När det gäller att ställa frågor rekommenderas det att man hellre ska ställa ja/nej-frågor eller alternativfrågor än frågeordsfrågor, eftersom ja/nej-frågor är kognitiv mindre krävande och därmed lättare för personer med demens att besvara. I studien undersöks hurdana frågor vårdare ställer till äldre personer med demens, samt hur de äldre reagerar och svarar på vårdarnas frågor. I tillägg undersöks hur vårdare agerar när den äldre personen inte svarar eller visar att hen har problem med att svara. I studien granskas också om man av responserna kan se att de äldre har minnes- och/eller språksvårigheter, och hur detta i så fall syns. Materialet utgörs av autentiska samtal mellan vårdare och äldre personer med demens, inspelade på ett svenskspråkigt dagcenter för äldre med minnessjukdom i södra Finland. Resultaten visar att 75 procent av frågorna ställda av vårdarna är ja/nej-frågor, vilket gör ja/nej-frågan till den mest frekventa frågetypen. Därtill visar resultaten att vårdarna ställer något fler frågeordsfrågor än alternativfrågor. Analysen av responserna visar att ca 63 procent av det totala antalet frågor med en person med minnessjukdom som adressat får lyckad respons, medan knappt 30 procent av frågorna får misslyckad respons. Närmare analys av responserna hos de olika frågetyperna visar att ja/nej-frågan är den frågetyp som får mest lyckade responser, och frågeordsfrågan den frågetyp som får minst lyckade responser. Resultatet pekar därmed mot att ja/nej-frågor och alternativfrågor verkar vara lättare för personer med demens att besvara än frågeordsfrågor. När de äldre inte svarar eller visar att de har problem med att svara kan man se att vårdarna både initierar reparation och slutför reparation initierad av de äldre, genom att till exempel upprepa eller omformulera frågan, ändra på ordföljden, byta ut problematiska ord, tillägga förtydligande element eller förbättra hörbarheten. I studien kan man observera ett flertal frågesekvenser där man av responsen tydligt ser att de äldres problem med att svara på frågorna har att göra med att de har en minnessjukdom. Tydligast syns minnessvårigheterna i frågesekvenser där de äldre i sin respons explicit uttrycker att de inte kan svara för att de inte minns.