Browsing by Author "Wiik, Hanna"

Syftet med avhandlingen är att analysera vad som språkligt sker i mötet mellan dialekttalare och icke-dialekttalare, samt jämföra det med ett samtal med bara dialekttalare. Mitt material består av två 30 minuter långa samtal. I det första samtalet deltar tre informanter från Österbotten och en informant från Helsingfors, och i det andra samtalet deltar endast de tre samma informanterna från Österbotten. De känner varandra bra och har umgåtts mycket tidigare. Mitt mål är att inspelningssituationen ska vara så naturlig och äkta som möjligt. De talar om allt mellan himmel och jord, och överlag är båda samtalen väldigt avslappnade. Min metod är baserad på CA-metoden och är dessutom induktiv, vilket betyder att jag först efter att spelat in materialet väljer inriktning. Med utgångspunkt i materialet väljer jag att fokusera på tre olika forskningsfrågor. Den första lyder: På vilket sätt markeras (eller markeras inte) dialekten i samtalet med en icke-dialekttalande person närvarande? Markeras kodväxlingen alls i det andra samtalet? På vilket sätt i så fall? Jag vill ställa dessa frågor eftersom de visar om de dialekttalande informanterna på något sätt vill varna den icke-dialekttalande personen om att de kommer att tala dialekt. Resultatet visar att kodväxlingen inte markeras alls, med tvekan, skratt, pauser eller förekommer i samband med upprepning i det första samtalet, och på samma sätt i det andra samtalet med tillägget att dialekten ibland också markeras med snabbare tal. Överlag markeras kodväxlingen väldigt lite i båda samtalen, eftersom som det är den överlägset vanligaste kategorin i båda samtalen. Den andra forskningsfrågan som jag ställer är: I vilka situationer talar deltagarna dialekt? Genom att undersöka i vilka situationer deltagarna talar dialekt kan man se vad det är som får deltagarna att tala mera dialekt, också fast den icke-dialekttalande personen är närvarande. För att besvara denna fråga delar jag in samtalen i olika långa topiker. Resultaten visar att de topiker med flest dialektförekomster är negativt inriktade. Det kan handla om att någon klagar över något eller på något annat sätt uttrycker negativa åsikter. Det tyder alltså på att tendens till att dialekt och negativitet hänger ihop. När man låter det negativa skina igenom, kommer också det genuina, i det här fallet dialekten, fram. Ett annat resultat som denna avhandling visar är att det ofta förekommer mera dialekt då någon är mitt uppe i att berätta en (gärna rolig) historia. Man kommer upp i varv och glömmer att man inte ”ska” tala dialekt. Den tredje och sista forskningsfrågan lyder: I vilketdera samtal förekommer det mera dialekt? Svaret på frågan är enkel: i det andra samtalet, då den icke-dialekttalande informanten inte är närvarande. Det visar att hans närvaro faktiskt verkar ha en skillnad i hur mycket de andra talar dialekt.