Browsing by discipline "pohjoismainen kirjallisuus"
Now showing items 1-10 of 10
-
(2018)Syftet med avhandlingen är att undersöka hur Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga recenserades i nordisk press 1978 – 1981. Min metodik inspireras framför allt av den tradition i litteraturhistorien som Gunilla Domellöf i sin bok Mätt med främmande mått – Idéanalys av kvinnliga författares samtidsmottagande och romaner 1930-1935 (2001) och Anna Williams i Stjärnor utan stjärnbilder: kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) visar; att kvinnliga författare recenseras på olika villkor jämfört med sina manliga kolleger, och att de rent mätbart får betydligt mindre utrymme än de manliga författarna i kanonskrivningen. Centralt har varit att undersöka ifall Domellöfs och Williams resultat går att tillämpa på Århundradets kärlekssaga år 1978, ifall det könspolitiska spänningsfältet mellan den auktoritära kritikern och en kvinnlig författare fortfarande är aktuell, och på vilka sätt det i så fall tar sig uttryck. Förekom maktutövande över den kvinnliga författaren – Märta Tikkanen – fortfarande i slutet av 1970-talet? Avhandlingen är en receptionsstudie, och mitt forskningsmaterial består av recensioner som Århundradets kärlekssaga fått i nordisk (finlandssvensk, finsk, svensk, norsk, dansk och isländsk) press mellan åren 1978 och 1981, sammanlagt 79 recensioner. Genom att dela in min analys i olika teman har jag systematiskt gått igenom hur Århundradets kärlekssaga recenserades och lyft fram de ämnen som är återkommande. Jag har först delat in analysen i tre kategorier – innehåll, genre & form och kritikerns uppgift – och sedan även fördjupat mig i diskussionerna som förs i recensionerna genom att se på vilka teman dessa kategorier rymmer. Ur mitt material och med min tematiska disposition framgick tydligt att tre olika läsningar går att urskilja; Århundradets kärlekssaga lästes och recenserades som ett litterärt verk, ett politiskt manifest och som kändisskvaller, det vill säga utomlitterärt, som icke-litteratur. Undersökningen visar också att Domellöfs analysmetod om kvinnliga författares mottagande på 1930-talet som metodik är fungerande – precis som hon utgår från den första feministiska vågen på 1890-talet för att skapa paralleller i behandlingen av den kvinnliga författaren i kulturdebatter för sin egen undersökning – visar min analys att receptionsundersökningen vid feminismens tredje våg under 1970-talet också kan jämföras med undersökningar skrivna om den andra vågen. Det blev tydligt genom en närläsning som visade att Århundradets kärlekssaga recenserades utöver sig själv, att recensionerna rymde mera än litteraturkritik, vilket understryker Domellöfs och Williams slutledningar om en beklaglig litteraturtradition, där kvinnan skrivs in i marginalen och värderas med olika premisser jämfört med hennes manliga kollegor.
-
(2020)Syftet med denna pro gradu-avhandling är att granska hur ljuden och ljudlandskapen i Monika Fagerholms roman Den amerikanska flickan (2004) formar och beskriver karaktärerna och om gestaltningen av ljudlandskapen har en betydelse för handlingen. Detta analyseras utgående från de fyra centrala karaktärerna Doris Flinkenberg, Sandra Wärn, Bengt och Eddie de Wire. Som teoretisk utgångspunkt används begrepp från ljudlandskapsforskning ur Murray R. Schafers lexikon i The Soundscape: Our Sonic Environment and the Tuning of the World samt begrepp ur lexikonet i Huutoja Hiljaisuuteen. De utvalda begreppen har anpassats för att fungera som begreppsapparat för en analys av litterära ljudlandskap. För att avgöra vem som hör och vem som hörs har jag använt mig av det narratologiska begreppet fokalisering, myntat av Gérard Genette. Jag har närmat mig romanen genom närläsning, och har valt ut relevanta ljud genom att se vilka som upprepas och är närvarande under utmärkande händelser för de här fyra karaktärerna då de hör och hörs. Analysen visar att ljudlandskapen har en betydelse för hur karaktärerna formas, samt för hur de beskrivs. Doris härmar och beskriver andra karaktärer, Sandra tar till sig den amerikanska flickans röst och sång, Bengt blir stum av sorg och Eddie de Wire spelar in sin röst på skiva vilken senare kommer att fungera som språngbräda för en av Sandras och Doris’ lekar. Gestaltningen av ljudlandskap har en betydelse för romanens handling. Ljudet kan förklara sådant som inte kan beskrivas i ord. Ljuden är ändå inte helt och hållet meningsbärande i sig själv, utan fungerar i symbios med den övriga handlingen. Alla fyra karaktärer har sina egna ljudmärken, och samtliga är kopplade till deras röst och tonfall. Hur de säger det de säger är det som ljuder och har en mening. Några av karaktärernas ljudmärken förändras under berättelsens gång och markerar en skiftning i karaktären. Förändringen i en karaktärs ljudlandskap beskriver alltså också en förändring i karaktären. Flera av ljuden i romanen är ständigt återkommande, vilket resulterar i en ekande effekt. Även om endast ett ljud är beskrivet i ett avsnitt, kan där finnas ett underliggande större ljudlandskap. Det ekar med andra ord, bland sidorna i Den amerikanska flickan.
-
(2018)Syftet med den här uppsatsen är att närläsa Johanna Boholms prosalyriska verk Jag är Ellen (2015) för att få syn på vad det är som berättas, varför berättelsen ser ut som den gör och hur den berättas. Inga vetenskapliga analyser har tidigare gjorts av Jag är Ellen, men recensenter har lyft upp teman som tid, rum, skapelseberättelse, kvinnlig kollektivitet och fåglar. Jag tar i min analys fasta på dessa teman och granskar dem genom feministisk filosofi och ekofeminism. Huvudfokus i min analys är den feministiska mönstervarseblivningen som jag hävdar finns såväl i form som i innehåll. Med ekofeministisk teori granskar jag på vilket sätt Boholm skriver om kvinnorna och fåglarna och jag kan urskilja en kamp för naturen, kvinnobilden och fågelheten och en kamp mot en snäv patriarkalt kvinnobild såväl i nutiden som historiskt. Genom mannens avstånd till och oreflekterande av naturen hittar jag en antropocentrisk syn på naturen som är kopplad till den mansbild som porträtteras i verket. Som metod använder jag mig av onaturligt narrativ och feministisk narratologi. Onaturligt narrativ är Jan Alder, Brian Richardson, Stefan Iversen och Henrik Skov Nielsens svar på Monica Fluderniks teori om ett naturligt narrativ och har mycket likheter med magisk realism. Jag visar hur Boholm med ett onaturligt narrativ dekonstruerar tid, fysiska lagar och logiska principer och hur hon genom detta skapar en ny norm för kvinnans varande i sin fågelhet. Eftersom mannen inte passar in i detta onaturliga narrativ skapas ett utanförskap samtidigt som en patriarkal norm kritiseras och ifrågasätts. Det onaturliga narrativet möjliggör dessutom för Boholm att inte skriva tiden som linjär och genom detta blir mönstervarseblivningen ytterligare synlig. Boholm inleder sitt verk med en skapelseberättelse, och det faktum att många av karaktärerna dör och återuppstår lockar till en jämförelse med Bibelns skapelseberättelse. Också här kommer jag fram till att det Boholm gör är dekonstruktion av kunskapsarvet och det normativa narrativet. En viktig del i min analys är den feministiska filosofins motstånd mot den manliga traditionen av metaforfilosofi. Genom en granskning och närläsning av Boholms upprepningar av framförallt fåglar och en sidenhandske får jag syn på hur Boholm raserar de bilder och metaforer som vanligtvis är knutna till dessa ting och hur hon skapar sin egen definition av dem. Dessa blir ett sätt för kvinnorna i verket att frigöra sig från en snäv kvinnobild och här lutar jag mig framförallt mot feministiska filosofer som Phyllis Rooney, Marilyn Frye, Susan Sherwin och Toril Moi och deras teorier om ett manligt språk och den feministiska strategin att ta tillbaka ord. Jag knyter ihop alla delar i min analys till en helhet som är mönstervarseblivning. Onaturligt narrativ, ekofeminismen, metaforfilosofin och skapelseberättelsen är alla delar av denna helhet som jag menar inte kan lösgöras från varandra. Resultatet blir en kritik mot en antropocentrisk verklighetsuppfattning och en alternativ feministisk tillvaro blir möjlig.
-
(2020)I den här avhandlingen analyserar jag språkanvändningens betydelse för huvudpersonen Malin Forsts jagutveckling i Karin Boyes roman Kris (1934). Jag undersöker hur jaguppfattningens koppling till språkuppfattningen gestaltas genom berättandet. Syftet är att utforska hur huvudpersonens jag byggs upp språkligt genom att utreda hur detta jag uttrycks genom romanen och hur Malins förhållande till språk, gråt och tystnad utvecklas under romanens gång. För detta ändamål gör jag en tematisk analys med utgångspunkt i temana själviskhet, jagperspektiv, förhållande till språk, ord och begrepp, gråt och ylande samt tystnad och stumhet. Jag närläser relevanta ställen i romanen och återkopplar till tidigare forskning och teoretiska tankegångar. För att etablera kopplingen mellan jaguppfattning och berättarperspektiv analyserar jag ställen där berättandet i romanen tillfälligt övergår från tredjepersonsperspektiv till jagform. Jag anlägger ett litteraturhistoriskt perspektiv och knyter Kris till en vidare modernistisk romantradition, där språkproblematik och experiment med berättandet är vanligt förekommande. Jag knyter detta till Richard Murphys tankar om expressionistiskt melodrama som ett sätt att uttrycka sådant som inte har en plats i det dominerande språket via andra medel, såsom gråt och tystnad. Malins självuppfattning utvecklas genom romanen så att hon går från att i början önska utplåna sitt jag och ge upp sin egenvilja till att i slutet acceptera sig själv som hon är. Hennes jagutveckling illustreras via växlingen i berättarposition mellan tredjepersonsberättare och jagberättare. Jagformen används vanligen endast när Malins inre gör sig starkt påmint. De ställen där Malin refereras till som ”jag” inte bara visar på den förändring hon går igenom, utan de utgör även själva förändringen. Hon går från att se på sig själv ur ett perspektiv som visserligen är hennes eget, men som har pålagts henne utifrån, till att se sig själv ur ett perspektiv som hon själv har letat sig fram till. Hon blir på så sätt berättaren i sitt eget liv på det metaforiska såväl som på det språkliga planet. Det finns en direkt koppling mellan Malins jaguppfattning och hennes språkuppfattning. När Malin inte längre känner sig hemma i den verklighet hon är van vid upplever hon att de gamla invanda orden också sviker henne. Här finns ett tydligt samband till modernismens främlingskap i språket. Problemet för romanens Malin handlar om hur hon ska använda språket när hon inte längre upplever att det är kompatibelt med hennes egen upplevelse av världen. Gråten fungerar som ett alternativt språk för Malin när det konventionella språket inte förmår härbärgera hennes tankar och känslor. Sålunda blir den känslomässiga excessen ett sätt för henne att uttrycka det som egentligen inte går att tala om i den värld hon lever i. Härmed blir romanens överspända form och Malins överspända reaktioner betydelsebärande element som hänför sig till den språktematik jag analyserar. Tystnad hänger i romanen ihop med det motivkomplex som utgörs av sambandet mellan knivar, svärd, metall och makt. Där Malin i början av romanen är fångad i en tystnad orsakad av att så många andra röster är starkare än hennes egen, har hon i slutet vunnit en ny sorts tystnad, som bygger på att hon lyssnar på det som är hennes eget. Tystnad utgör ett sätt för Malin att göra motstånd mot det dominerande språket och det språkliga underläge hon befinner sig i. Genom att skapa ett eget förhållande till språket tar Malin makten över sitt liv och blir ett subjekt. Hennes utveckling från att se språket som entydigt och utifrån fastslaget till att förstå sin egen roll som medskapare speglas i romanens språk. Kris är skriven så att läsaren måste ge upp sina invanda föreställningar om hur språket fungerar och lära sig hur språket fungerar uttryckligen i den här romanen.
-
(2018)Syftet med den här uppsatsen är att genom en ekofeministisk läsning av Sara Stridsbergs roman Darling River (2010) synliggöra nya lager av romanen och författarskapet. Tidigare analyser av Darling River har ofta lyft fram den skeva maktbalansen mellan könen som romanen tematiserar och haft en feministisk utgångspunkt och agenda, men det ekologiska som motiv har i den forskning som hittills gjorts ännu inte lyfts fram. Jag befäster i min analys naturen som ett centralt, självständigt element i romanen, och utforskar samtidigt hur en analys som innefattar den, mot bakgrunden av ekofeministisk teoribildning, kan avslöja komplexa strukturer av förtryck som inte bara bekräftar den patriarkala maktordningen utan även sträcker sig till ytterligare kategorier, i det här fallet det förtryck som män(niskan) brukar gentemot naturen och djuren. Utöver detta utforskar jag på vilka sätt en analys som innefattar naturen och djuren som självständiga och aktiva agenter i texten kan möjliggöra motstånd, alternativ och i förlängning till dem potentiell hoppfullhet i läsningen av Darling River. För att komma ifrån andro- och antropocentriska perspektiv synar jag i min analys lager av texten där alternativ till dessa synvinklar kan alstras. Stridsbergs stil som tack vare sin ständiga motsägelsefullhet på ett fruktbart sätt möjliggöra en mångfald av tolkningsmöjligheter fungerar som tacksamt material för detta. Genom Ann-Sofie Lönngrens metod following the animal, som jag i viss omformning använder mig av, granskar jag naturen och djuren genom att ta det som skrivs om dem bokstavligt istället för symboliskt och kan på så sätt närma mig mer än antropocentriska tolkningsdimensioner. Parallellt med detta innefattar jag i min analys hur berättarperspektivet, genom sitt skelande och ironiska drag, kan avslöja en mångfald av versioner i fråga om de mänskliga karaktärernas ageranden i förhållande till sig själva, varandra och deras omgivning. Jag utforskar på vilka sätt flickorna, kvinnorna, mödrarna och djuren i romanen glider mellan positioner där de både närmar sig naturen och varandra och samtidigt flyr de kopplingarna. Den rörelsen åskådliggör hur de här kategorierna hänger samman via komplexa system och strukturer, men samtidigt kan vridningarna med vilka den litterära texten synliggör och problematiserar dessa även generera motstånd och alternativ. Det skelande draget i berättandet kan synliggöra hur det manliga förtrycket legitimeras och hur skev flickornas och kvinnornas självbild är, men den kan även göra det motsatta: avslöja förtrycket och ge flickorna en chans att återfå en viss värdighet. Därutöver röjer vridningen även utrymme för mer än antropocentriska element: naturen och djuren kan ta plats.
-
(2019)Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka hur poeten och konstnären Cia Rinnes produktion speglar en digital mediekultur, och hur mediet inverkar på hennes diktverk. Analysen utgår från en komparativ metod, och materialet består av sammanlagt fem verk. Dessa är boken zaroum (2001) som jämförs med det elektroniska verket archives zaroum (2008), boken notes for soloists (2009) som jag jämför med ljudverket sounds for soloists (2009) och slutligen boken l'usage du mot (2017), som ställs upp mot de två andra tryckta böckerna zaroum och notes for soloists. Som teoretiskt ramverk används Anders Skare Malviks begrepp gränssnitt. Termen används för att analysera sammanhangen mellan bland annat mediet, betraktaren och konceptuella grepp inom verket. Genom gränssnittskonceptet ser jag på hur Rinnes verk remedierar olika mediegränssnitt. Remediering innebär att olika medieformer representeras i verken, och detta skapar kopplingar från Rinnes verk till andra medier, till exempel programmeringskod, sökmotorer, skrivmaskinstext och fysiska arkiv. Dessa gränssnitt etablerar en viss typ av analog eller digital materialitet men skapar även gränssnitt mot kulturformer och tidpunkter bortom det egna verket. Analysen visar att mediet, och dess begränsningar och möjligheter, har en stor inverkan på hur verket upplevs. Jag belyser också hur verken i viss mån går emot sina egna mediegränssnitts logik. Vid en jämförelse mellan zaroum och archives zaroum kan man till exempel se att det elektroniska verket archives zaroum är mycket mer narrativt till sin struktur än vad den tryckta boken är. För att synliggöra hur mediet kan påverka upplevelsen diskuterar jag även två kommentarer från sounds for soloists Youtubesida, som påvisar att mediet kan ha stor inverkan på hur man upplever ett verk. Undersökningen påvisar att Rinnes produktion fungerar i växelverkan mellan en pre-digital och en digital mediekultur. Verken tar starka intryck från digital teknologi, både explicit i att de experimenterar med nya digitala format och mediegränssnitt, men också i sättet som dikterna imiterar programmeringskod och algoritmer, och har multimodala komponenter. Parallellt med dessa digitala drag lever de analoga aspekterna, och de är extra tydliga i de verk som drar nytta av digitala teknologier, till exempel arkivestetiken i archives zaroum. Rinnes verk kan ses som en förlängning av vår samtida digitala mediekultur, där digital och analog kultur lever sida vid sida i ständig växelverkan, utan att det nödvändigtvis går att separera dem från varandra.
-
(2015)Denna pro gradu-avhandling behandlar skam som tema i Karl Ove Knausgårds romanverk Min Kamp. Min kamp är ett autofiktivt romanverk på drygt 3600 sidor som getts ut i sex separata böckerunder åren 2009-2011. Bådeförfattaren och huvudpersoneni romanverketheter Karl Ove Knausgård. I avhandlingen skriver jag Karl Ove Knausgård eller Knausgård då jag hänvisar till författaren, och Karl Ove då jag hänvisar till romankaraktären i romanserien Min Kamp. Knausgård inledde enligt egen utsaga projektet med att skriva ner de mest skamfyllda situationerna han kom ihåg från sin uppväxt, något han upplevde som befriande. Målet med romanverket för Knausgård blev att skriva autentiskt om sitt liv och på detta sätt skriva sig fri. Skam är ett mångfacetterat begrepp. Förmågan att känna skam är medfödd, och denna känsla är mycket betydelsefull för människans sociala funktion. Nära förbundet med skammen är individens självkänsla och självförtroende. Barndomen blir en grund av byggstenar för det vuxna livet, och de speciella erfarenheter en individ möter kommer att påverka henne och hur hon upplever och möter svårigheterna i vuxenlivet. Skamlöshet är en försvarsreaktion mot skammen, men istället för att visa sina skamkänslor använder skamlösa människor sig av hänsynslöshet då de försöker dölja sin skam. Både skammen och narcissismen är kopplade till självet. Medan skammen är förknippad med en negativ självkänsla, är narcissismen förknippad med en positiv upplevelse av självet. Skammen är i Min kamp också nära kopplad till manlighet och maskulinitet. I avhandlingen gör jag en tematisk läsning, och metoden blir således att identifiera scener där författaren Karl Ove Knausgård eller karaktären Karl Ove reflekterar över eller beskriver skamfyllda situationer. Som underlag för analysen ligger alla sex böcker i romanserien, samt avhandlingens teoretiska referensram. Intresset i avhandlingen ligger i hur skammen och skamlösheten tar sig i uttryck i romanverket, hur skammen beskrivs i förhållande till manlighet, samt hur skammen och skamlösheten påverkar Karl Ove och hans omgivning. Resultaten visar att Karl Ove har en hög skambenägenhet och att skammen är drivande för romanprojektet Min kamp. Karl Ove är mycket påverkad av sina uppväxtförhållanden och detta påverkar bland annat hans skamkänslor i förhållande till sin manlighet och sitt alkoholbruk. Resultaten visar också att konsekvenserna av att ge ut Min kamp blev omfattande också för andra än Karl Ove själv, men att romanens Karl Ove tycker att han har skrivit sig fri från att vara författare då han avslutar romanen.
-
(2018)Tutkielmani käsittelee ruotsalaisen artistin Håkan Hellströmin rock-kappaleita ja sanoituksia aikavälillä 2000–2005. Tutkielman tarkoituksena on selvittää, miten valitut sanoitukset ja niissä olevat intertekstuaaliset viittaukset suhteutuvat rockin autenttisuuskäsityksiin ja rocktraditioon. Analyysissä on käytetty apuna musiikintutkija Lars Lilliestamin kuutta teemaa, jotka ovat keskeisiä autenttisia artisteja ja bändejä kuvailevissa rockjournalistisissa teksteissä. Autenttisuus ei ole sisäänrakennettu ominaisuus tekstissä tai musiikissa, vaan konstruktio ja yksi rockin arviointikriteereistä. Lilliestamin teemat ovat alkuperä, yhteisö, ”sex and drugs and rock n’ roll”, riippumattomuus artistina, spontaani luominen sekä tekstien realismi. Tutkimusaineistona on kolmen kappaleen sanoitukset, yksi jokaiselta Hellströmin tuotannon kolmelta ensimmäiseltä albumilta. Analyysin tukena on käytetty myös haastatteluja ja levyarvioita. Tutkimuksesta käy ilmi, että Hellströmin sanoitukset ovat monilta osin yhteneväisiä rockin autenttisuuskäsityksien kanssa. Paikoittain ne ovat myös ristiriidassa niiden kanssa. Kaikki Lilliestamin kuusi teemaa esiintyvät sekä Hellströmin sanoituksissa että lausunnoissa. Intertekstien käyttö tukee näitä rockdiskurssille tyypillisiä keinoja esittää ja luoda autenttista kuvaa, mutta luo samalla säröjä tähän kuvaan. Erityisesti suoraan muista kappaleista lainattujen säkeiden määrä riitelee autenttista ja luovan neron kuvaa vastaan. Ne säkeet, jotka ovat lainattu sanatarkkaan, eivät puolestaan vastaa spontaania luomista. Viittaukset homoseksuaalisuuteen sekä sanoituksissa että julkisissa esiintymisissä eivät myöskään tue rockin heteronormatiivista diskurssia. Hellströmin sanoitukset siis sekä seuraavat että kyseenalaistavat rocktraditiota ja sen kuvaa autenttisuudesta. Toisaalta kappaleet ovat traditionmukaisia sekä musiikillisesti että tekstillisesti. Toisaalta taas ironia, sanoituksien ja musiikin keveys sekä edellä mainitut intertekstien röyhkeäkin käyttö ja viittaukset homoseksuaalisuuteen haastavat perinteisiä käsityksiä autenttisuudesta. Samalla ne myös uudistavat perinteisiä käsityksiä sekä rock-artistiudesta että autenttisuudesta.
-
(2019)Syftet med den här avhandlingen är att genom en etisk läsning, i kombination med en närläsning, av Matilda Södergrans Maror (ett sätt åt dig) spåra förtvivlan i diktsamlingen. Det har aldrig tidigare skrivits längre avhandlingar om Matilda Södergran och jag hoppas att den här blir den första i raden i ett utforskande av ett mycket komplext författaskap som i över tio år behandlat teman som kropp, kön och existens. Recensenterna har lyft fram det kroppsliga, det våldsamma och det groteska i Maror (ett sätt åt dig), men jag har valt att fokusera på förtvivlan (läst som ett begär efter en annan ordning där historisk, politisk och ekonomisk subalternisering av den andra har upphört) som en källa till kunskap. Etisk läsning, som formulerats av Elisabeth Hjort, handlar om att lyssna efter de marginaliserade och deprivilegierade rösterna och de normer som den skönlitterära texten beskriver som förtryckande. Den etiska läsningen kan tolkas som förberedande och förpolitisk för att den arbetar i läsarens medvetande. Den är en övning i mottaglighet och en metod i att utvidga sin etiska kompetens. Eftersom etisk läsning handlar om att som läsare rannsaka sig själv och låta sig förändras av en text handlar den här avhandlingen begripligen också om läsaren och läsning. Att läsa (etiskt) handlar om att vända sig mot någon, sträcka sig efter någon. Men du är också den som blir läst tillbaka. Södergrans poesi ser på dig och vill dig något. Utöver förtvivlan analyserar jag också diktsamlingens paratexter, kropp, syftet med maran och djuren (fåglarna, kreaturen, hästen och orangutanghonan) och maran som monsterflicka med all hennes skevhet och subversiva motståndspotential. Det är enbart i titeln som ordet maror förekommer, men min analys visar att dikterna är fulla av dem. I folktron tar maran kvinnogestalt men även skepnad av djuren som återfinns i diktsamlingen. Dikterna som innehåller djur visar på likheten i det strukturella förtrycket av djur och kvinnor, avhumaniseringen av kvinnor, uteslutningen av djur ur en gemenskap av värde och rättigheter och förmedlar känslan av stumhet och förtvivlan. En viktig del i min analys är stumhet som ett uttryck för förtvivlan. Läpparna, munhålan, gommen och svalget återkommer ständigt i diktsamlingen. Munnen har en komplex och betydelsebärande närvaro eftersom den är början till talet och poesin. Det finns en vilja hos diktjaget att tala. Men jagets mun är fylld av materia: hö, sand, hår, plast eller snäckor, eller är täckt av en munkavel, en hand, papper eller sidenband. Diktjagets stockade mun beskriver känslan av att vara tystad och förtvivlad. Först i de sista dikterna är munnen fysiskt större och talet brett. Jagets efterlängtade frigörelse finns i de sista stroferna, men också jagets död. Maror (ett sätt åt dig) rör sig i ett mardrömslandskap mellan begär och rädslor och mellan anpassning och revolt. Diktjaget rör sig mellan att vara fullständigt maktlös till att hitta ett motstånd i sig själv. Diktjaget försöker hitta en väg ut ur det tysta och förtvivlade, men slungas ständigt tillbaka. Kvinnan och djuren i diktsamlingen är fängslade i ett patriarkalt våld. Södergran beskriver våldet genom kroppen: händer som glöms bort, en mun som fylls med hö, hår, plast och sand, hår som rakas, klipps och söndras, ett diktjag som inte kan tänka. Allt detta beskriver en förlust av kroppen till tänkandet, vilket underminerar en hel identitet. Eftersom alla dikter är riktade åt ”dig” analyserar jag också tilltalet och vad det har för funktion. Tilltalet är ett sätt för diktjaget att närma sig förtvivlan på avstånd. Men det direkta tilltalet är också ett sätt att skapa närhet till läsaren och åberopa det etiska ansvaret. Diktjaget vill dig något. Lyssna på mig, säger hon.
-
(2020)Författarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril kan utan att överdriva konstateras vara två av Sveriges mest framgångsrika författare under 2010-talet. Under pseudonymen Lars Kepler har de mellan åren 2009 och 2018 tillsammans skrivit sju bästsäljande och flerfaldigt översatta kriminalromaner om den sverigefinske poliskommissarien Joona Linna ("Hypnotisören" år 2009, "Paganinikontraktet" år 2010, "Eldvittnet" år 2011, "Sandmannen" år 2012, "Stalker" år 2014, "Kaninjägaren" år 2016 och "Lazarus" år 2018). Författarna har flera gånger uttalat sig i media om sin sverigefinska protagonist och betydelsen av att lyfta fram den, enligt dem, fördomsfullt behandlade sverigefinska minoriteten. I denna uppsats undersöker jag bilden av finskhet som förmedlas i de sju romanerna om Joona Linna, och hur denna utvecklas under författarskapets framskridande. Utöver analysen av romanerna har jag även konsulterat intervjuer med författarna, samt deras webbplats larskepler.com, för att spegla min analys i de uttalanden som gjorts i dessa kanaler. Som teoretiskt ramverk för undersökningen använder jag mig av en analysmodell som kombinerar tre litteraturvetenskapliga teoribildningar: postkolonialism, imagologi och puristisk narratologi. Med hjälp av centrala postkoloniala och imagologiska termer som "stereotypi" och "andrafiering" kartlägger jag hur finskheten hos Joona Linna, och andra ”finskkodade” karaktärer i romanerna, konstrueras genom olika typer av differentierande markörer som ska signalera finskhet. Till de mest uppenbara av dessa hör bland annat stor betoning på finsk brytning, återkommande instick av finskt språk (ofta dock grammatiskt inkorrekt), svordomen "perkele", hänvisningar till tangomusik och melankoli, finska ortnamn och referenser till bastubad. Med hjälp av det narratologiska begreppet "implicit läsare" identifierar jag en förändring i Keplers sätt att skriva kring finskhet, som signalerar en större medvetenhet om och vilja att kontrollera hurdan bild av finskhet man arbetar med, och även en tydligare ironisk distans till de stereotypa bilder av finskhet som läggs fram i romanerna. Min slutsats backas även upp av att Lars Kepler år 2019 släppte en ny version av sin första Joona Linna-roman, där man putsat bort de mest påfallande oklarheterna och stereotypierna. I min analys har jag identifierat vissa återkommande mönster som präglar Lars Keplers sätt att skildra finskhet. Utöver de redan uppräknade referenserna till finsk kultur och finskt språk förknippas finskheten i Keplers romaner ofta med koncept som natur, kyla, maskulinitet och sexuell dragningskraft, alla kristalliserade i Joona Linnas gestalt. Överlag förekommer fler manliga ”finskkodade” karaktärer i romanserien än kvinnliga, och det är få karaktärer som beskrivs som högutbildade eller välbärgade. En tendens finns även till att referera till Finland som gammaldags och traditionalistiskt i jämförelse med Sverige, både på gott och på ont.
Now showing items 1-10 of 10