Browsing by discipline "pohjoismaiset kielet, ruotsi äidinkielenä"

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur emojier påverkar textförståelsen av ett chattmeddelande i den grad att informanten anser att meddelandet är ironiskt. I analysen jämförs skillnader mellan i hur hög grad informanterna ansett att avsändaren genom sin användning av en eller flera emojier försöker förmedla ett motsatt budskap än vad texten i sin rena form säger. Informanterna gör analysen utgående från de ledande frågorna som ställs i enkäten. Materialet utgörs av en enkätundersökning bestående av tolv öppna frågor. Frågorna ställdes utgående från skärmdumpar av chattmeddelanden bestående av text och en eller flera emojier. I undersökningen deltog 415 personer. Informanternas svar har behandlats genom en kvalitativ innehållsanalys. Svaren har kategoriserats utgående från ifall informanten ansett att meddelandet är ironiskt eller inte. De svar som inte ansett att meddelandet var ironiskt menat har även lyfts fram i grova drag för att visa på gemensamma nämnare bland tolkningarna. Analysen bygger på informanternas svar och citat lyfts fram för att konkretisera hur informanterna tolkat emojierna och på vilka sätt ironin syns i meddelandena. Genom syftet och forskningsfrågorna undersöks vilka skillnader det finns bland emojier som förmedlar ironi och vilka faktorer som gör att informanterna inom den begränsade kontexten kan avläsa ironi i meddelandet. Resultaten visar att både de mest fungerande fallen av ironi och av allmän användning av emojier skedde då texten och emojierna stod i samspel med varandra. Informanterna var som mest överens om syftet med emojin då emojin klart förstärkte en viss aspekt av texten. Även emojier som tidigare figurerat som emotikoner var lättare att tolka än de som inte är lika etablerade. Det blev klart att de tolkningar som uppkom genom behovet att gå utanför den begränsade kontexten var av stor betydelse. Eftersom den bredare kontexten bestående av exempelvis personers förhållande till varandra, diskussionen som helhet och varför meddelandet skickats inte framgick i enkäten, ledde det till att informanterna lade till sina egna kontextuella spekulationer. Genom att lägga till kontextuella faktorer som inte kunde avläsas i själva meddelandet, kunde informanterna ur ett annat perspektiv diskutera orsakerna till varför emojierna användes. Det kunde också fastställas att man som användare av emojier behöver vara säker på att mottagaren avläser meddelandet på samma sätt. Genom att använda en emoji som strider mot vad texten i sin rena form säger, eller genom att använda en emoji som inte klart förmedlar en viss känsla, kan man sträva efter att förmedla ironi. Detta fungerar trots allt endast om avsändaren och mottagaren har samma uppfattning om vilket budskap en emoji förmedlar. Denna avhandling visar på att emojier behöver forskas vidare i, särskilt inom en ram där kontexten påverkar tolkningen samt där det förekommer mindre etablerade emojier.

I min pro gradu-avhandling har jag gjort en kvalitativ analys av den språkliga prestationen i sex statsvetenskapliga kandidatavhandlingar med fokus på akademisk röst, kritisk-analytisk kompetens och argumentation. Jag har begränsat undersökningsmaterialet genom att granska avhandlingarnas diskussionskapitel och utgår från i två av de fem kriterier avhandlingarna bedöms efter. Med kvalitativa metoder som byggt på teori om akademisk röst, akademisk skriftspråkskompetens och den vetenskapliga textens framställningsform, har jag lokaliserat och identifierat markörer som synliggör skribenten i texten. Med min pro gradu ville jag visa hur rösten i texten framträder i den hårt modellerade vetenskapliga genren och operationalisera konceptet akademisk röst och perspektiv i studenttexter med hjälp av de begrepp jag presenterade i teorikapitlet. I texterna ville jag lyfta fram exempel i form av markörer och signaler för att synliggöra hur studenten markerar och hanterar sin närvaro som akademisk författare. Jag har operationaliserat analysen med hjälp av de begrepp som bl.a. garderingar, metatext och sambandsord. Min avhandling bestod av ett inledningskapitel, ett teorikapitel, ett metodkapitel samt analys och diskussion. Den teori jag valde att redogöra för tillämpade jag i analysen. Mitt teorikapitel stödde sig främst på Sofia Asks och Mona Blåsjös doktorsavhandlingar, Forskningsuppsatsens retorik (2014) av Lennart Hellspong, Att skriva en bra uppsats (2017) av Lotte Rienecker och Peter Stray Jørgensen samt litteratur om den akademiska rösten av bl.a. Christine M. Tardy och Ken Hyland. Mitt teorikapitel behandlar den vetenskapliga textens stildrag och kvalitetskriterier det akademiska skrivandets förutsättningar, socialisering i de akademiska textvärldarna, den akademiska skriftspråkskompetensens beståndsdelar samt den akademiska röstens definitioner.

Syftet med denna avhandling pro gradu har varit att undersöka vad som ligger bakom finlandssvenskars språkval i digitala webbmiljöer. Samhället har sedan 1990-talet digitaliserats i rask takt och i den västerländska civilisationen har ett liv utan internet blivit allt mer främmande. Därför är det viktigt att det uppkopplade samhället även fungerar för språkliga minoriteter och därför behöver vi undersöka hur denna grupp navigerar på internet och när de använder vilka språk och varför. Urvalet består av unga finlandssvenskar från Helsingforsområdet som alla är födda mellan åren 1995–2000. Alla talar svenska som L1-språk, men de flesta talar även finska som L1-språk, vilket avspeglar den finlandssvenska populationen väl som till hög grad är tvåspråkig, speciellt i den finländska huvudstadsregionen. Informanterna kontaktades och datan samlades in under år 2017 där det totala inspelade materialet var lite över 9 timmar långt. I studien används modern mjukvara för skärminspelning samt annoteringsprogrammet Elan vilket ger en bild av hur informanterna navigerar på sex olika webbsidor och möjliggör mätning av tiden med hög precision. Den insamlade datan operationaliserades och fördes in i SPSS där de olika variablerna kunde mätas mot varandra och jämföras med den enkätundersökning som också utgjorde en del av undersökningen. Tillvägagångsättet att samla in den här typen av data för språkforskning är relativt nytt och öppnar upp för nya framtida möjligheter inom språkforskningen. Resultaten pekade på att kompetens i finska och identifikation med den finskspråkiga folkgruppen korrelerade negativt med hur lång tid informanterna uppehöll sig på webbsidor med svenskspråkigt innehåll, det vill säga att inga belägg kunde efter hypotesprövning finnas för att en finlandssvensk identitet eller kompetens i svenska skulle ha någon påverkan på hur mycket finska eller svenska informanterna använder sig av i webbmiljöer. En negativ korrelation innebär att tiden på svenskspråkiga sidor blir mindre när informanterna uppger en högre identifikation med och kompetens i det finska språket.

Temat för den här pro gradu-avhandlingen är läromedel för ämnet svenska som andraspråk och litteratur (förkortat svenska som andraspråk). Svenska som andraspråk är den lärokurs som elever med annat modersmål än svenska, finska eller samiska läser i svenska skolor. Det är genom det ämnet som eleverna integreras i Finland. För tillfället finns det ett enda läromedel i Finland som är avsett för ämnet svenska som andraspråk. Syftet med avhandlingen är därför att undersöka vilka läromedel lärare använder i ämnet, hurdant nytt material lärarna skulle behöva och hur och varför de anpassar läromedel från Sverige till en finländsk kontext. Undersökningsmaterialet är insamlat genom kvalitativa intervjuer. Undervisningsarrangemangen i svenska som andraspråk varierar mycket mellan skolorna. Därför intervjuar jag tre olika lärargrupper som alla undervisar elever som följer lärokursen svenska som andraspråk. Grupperna är 1) lärare i svenska som andraspråk, 2) speciallärare och 3) modersmålslärare. Jag intervjuar tio lärare och diskuterar dessutom per e-post läromedelsvalet med tre lärare. Intervjuerna är mellan 10 och 46 minuter långa. Materialet är sedan transkriberat och analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Undervisningsarrangemangen varierar mellan lärargrupperna, men också inom dem. Eleverna får ibland undervisning enskilt, ibland i små grupper och ibland integrerat i modersmålsundervisningen. Analysen visar att lärarnas val av material varierar mycket och påverkas av undervisningsarrangemanget. Det som ändå främst påverkar valet av läromedel är elevens språknivå, ålder och ämneskunskap i olika ämnen. Lärarna efterlyser ett nytt läromedel t.ex. i form av en materialbank. Läromedlet borde gå att anpassa efter elevens ålder och nivå och innehålla material som behandlar flera olika läroämnen. Då lärarna använder läromedel från Sverige anpassar de vissa språkliga och samhälleliga delar till finländska förhållanden. Orsaken till anpassningen är att ämnet svenska som andraspråk ska integrera eleverna i Finland och att dessa därmed behöver kunskap om språket, samhället, kulturen och geografin i landet. Utgående från intervjuerna går det att konstatera att de svenska skolorna skulle ha bättre förutsättningar för att integrera elever om det fanns en lärarutbildning för svenska som andraspråk och finländska läromedel i ämnet. Samtidigt behövs en integrationsmodell och mer kunskap om ämnet i skolorna. Med de här åtgärderna kunde man garantera en jämställd och rättvis integration för de invandrarbarn som går i svensk skola.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur språket i nyhetsartiklar i några finlandssvenska medier förmedlar attityder om den sjunkande nativiteten i Finland, den så kallade barnbristen. De attitydförmedlande element som i synnerhet ligger i fokus är de ord och uttryck som kallas värdeord och som bär på en positiv eller negativ laddning. Undersökningen baserar sig på sammanlagt 21 nyhetsartiklar som publicerats i Hufvudstadsbladet eller på webbplatsen Svenska Yle åren 2017–2020. Samtliga artiklar behandlar den sjunkande nativiteten i Finland under de senaste åren ur olika synvinklar, från politiska och ekonomiska konsekvenser till frivillig eller ofrivillig barnlöshet. Metoden bygger på en genomgång av språket för att identifiera attitydförmedlande element, såsom värderingar, styrka och precision, varefter fynden har kategoriserats och analyserats för att se vilka attityder de förmedlar och vilken effekt de skapar. Resultaten av undersökningen visar att antalet attitydförmedlande element i artiklarna är stort och de gäller så väl den situation som den sjunkande nativiteten orsakar i Finland som de personer vars liv berörs av beslutet att bilda familj eller att inte göra det. Som en bakgrund till samtliga artiklar finns en presupposition om att de sjunkande nativitetssiffrorna är skadliga för Finland. Själva fenomenet beskrivs även med negativt laddade ord som signalerar kriser, katastrofer och problem. Det förekommer också paralleller mellan dagsläget och historiskt svåra tider, till exempel nödåren 1867–1868. Syftet med det attitydbärande språkbruket och dessa paralleller är att skapa en känsla av gemenskap och kampanda.

Studien behandlar hur Essedialekten används bland barn och ungdomar i Esse idag och jämför deras dialekt med tidigare dialektinsamlingar och dialektforsknig. I avhandlingen undersöks huruvida det skett en dialektutjämning i Essedialekten. Utöver detta har jag fördjupat mig i användningen av de demonstrativa adverben jär, ije:nand och ije: vilka betyder ‘här’ på standardsvenska och orden tär, tide:nand och tite: vilka betyder ‘där’ på standardsvenska med flera. Jag reder ut huruvida dessa ord används synonymt och om dialekttalarna är medvetna om betydeseskillnaderna mellan orden. Undersökningen baseras på fem dialektinspelningar från år 2011, de finns transkriberade i bilagorna 1-5. Dialektinspelningarna är gruppsamtal mellan barn från Esse. Grupperna består av 2 till 5 personer. En kontrollgrupp bestående av fem personer intervjuades också för studien. Genom intervjuerna kommer jag åt betydelsen av platsadverben och medvetenheten i anvvändningen av de demonstrativa adverben. I undersökningen presenteras Essedialektens demonstartiva adverbsystem. För att belysa informanterrnas språkliga kontext presenteras ungdomsspråk och dialekt i skolan. Essedialekten och dialektutjämning som begrepp presenteras också. Resultatet visar att dialektutjämningen är mest framträdande bland barn i Överesse skola, eleverna i Sursik skola visar färre tecken på dialektutjämning. Avhandlingen visar att yngre barn från Överesse har en mer utjämnad dialekt. Resultatet visar att informanterna har en medvetenhet om de demonstrativa adverbens betydelse. Det finns en proximitetsdistinktion mellan ije:, ije:nand och jär samt tär, tidde. Ijeenand behöver vara känt för alla talare och talaren behöver kunna peka på platsen. Tär används om något vi kan peka på men inte behöver se medan tidde, eller tide: är en spcifik plats talaren kan peka på.

I dagens samhälle går det heta diskussioner om läsning med ett särskilt fokus på att barn och unga läser allt mindre än tidigare. För att öka läsintresset krävs det att inte bara skolan, utan också omgivningen kring barnen, särskilt familjen, aktivt stöder de ungas läsning. I min avhandling ser jag på vad finlandssvenska föräldrarna har att säga om sina barns läsning. Syftet med avhandlingen är att undersöka hurdan attityd föräldrar har till sina barns läsning, om föräldrarna kan ses som läsande förebilder, om föräldrarna förhåller sig olika till barnens läsning beroende på barnens ålder eller kön och hur modern teknologi påverkar läsning. Eftersom flera undersökningar (bl.a. PISA och PRILS) har kommit fram till att finlandssvenska barn har sämre läsförmåga än finska barn, koncentrerar jag min undersökning till situationen i finlandssvenska familjer. I undersökningen avser läsning inte bara läsning av skönlitteratur utan också läsning av olika sorts tidningar, facktexter och bloggar, detta för att ge en så heltäckande bild av lässituationen som möjligt. Enligt tidigare forskning som gjorts om föräldrars attityder till sina barns läsning har det kommit fram att föräldrar läser allt mindre högt för sina barn trots att de vet att högläsning är nyttigt. Samtidigt visar forskning i barn och ungas läsning (PISA och PRILS m.m) att trots att finländska barn klarar sig bra i ett internationellt sammanhang, blir resultaten i läsförmåga- och förståelse bland de finländska unga allt sämre och unga läser allt mer sällan för nöjesskull. Dessutom har forskningarna kunnat påvisa att de ungas hemförhållanden, läsintresse och läsaktivitet påverkar både deras läs- och skrivförmågan samt språkkännedom. För att förbättra läsförmågan, måste man läsa. Det spelar inte så stor roll vad man läser, men för att utvecklas behöver man hjälp och stöd av vuxna. Att barn har haft läsande förebilder samt fått ta del av läsning redan före skolålder spelar en central roll då man ser på läsutvecklingen samt attityder till och intresse för läsning. Därför är det viktigt att föräldrarna engagerar sig i barnens läsning och inte bara axlar allt ansvar på skolan. Men i den allt mer moderniserade världen, där det enkla nöjet i en skärm hela tiden finns lätt tillgängligt, kan det vara svårt att motivera de unga till läsning och forskning visar också att unga sätter mer tid på användning av modern teknologi, så som att titta på TV, surfa på sin mobil, dator eller pekplatta samt spela TV- och datorspel, än på läsning av skönlitteratur. Min avhandling baserar sig på en enkätundersökning som hundra föräldrar svarade på varav 50 % är föräldrar till barn i lågklasserna (åk 2-3) och 50 % till barn i högklasserna (åk 8-9), dessutom är 51 % förälder till pojkar och 49 % till flickor. I resultaten framgick det att föräldrar i Svenskfinland överlag har en bra attityd till sina barns läsning. De satsar på att barnen ska ha texter att läsa, är medvetna om vad barnen läser och läser högt för sina barn. Föräldrar till yngre barn och pojkar engagerar sig snäppet mer i barnens läsning än vad föräldrar till äldre barn samt flickor gör, dessa får klara sig mer på egen hand. Trots att föräldrarna läser högt för sina barn kan man inte säga att de är läsande förebilder eftersom en stor del av föräldrarna inte diskuterar läsning med sina barn och många barn ser inte sina barn läsa. Också i min undersökning kom det fram att trots att föräldrarna anser att det är viktigt att barnen läser berättar de att barnen ägnar mindre tid till läsning i jämförelse med användning av modern teknologi.

I denna avhandling studeras finlandssvenska binamn genom en särdragsanalys. Syftet är att kartlägga hurdana binamn finlandssvenskar bär samt att undersöka hur binamnen avviker från det rikssvenska binamnsmönstret. Detta görs genom att studera finska tendenser och finlandssvenska särdrag i binamnen. Materialet har samlats in genom en enkätundersökning som besvarades av 104 personer. Sammanlagt 210 binamn har plockats ut för analys. Metoden är huvudsakligen kvalitativ då binamens språkliga material och bildningssätt analyseras utgående från binamnens karaktär, binamnsbärarnas svar i enkätundersökningen samt tilläggsinformation som samlats in per telefon. Binamnens språkliga material avgörs utgående från binamnens källa. Källan kan vara ett uttryck som man kännetecknar som ett namn eller som ett lexikalt ord. Namnmaterial, liksom binamnens källmaterial, har dock en tendens att vara tvetydigt bland annat eftersom lexikala ord kan vara homonyma med namn. Eftersom binamnets källa inte alltid går att avgöra kan binamn även ha en källa som kategoriseras som någonting mitt emellan namn- och ordmaterial. Binamnens bildningssätt undersöks huvudsakligen utgående från kortformer av personnamn som används som binamn. På rikssvenska bildas kortformerna enligt ett visst mönster och de uppfyller vissa villkor. Kortformerna är tvåstaviga med betoningen på första stavelsen och de bildas inte av obetonade stavelser från grundnamnet. Kortformerna har endast ett artikulationsställe i mediala konsonantljud, vilket innebär att konsonantljuden produceras på samma ställe i talapparaten. Dessutom är den andra av två mediala konsonanter tonlös. Utöver bildningssättet för kortformerna kan binamn också bildas genom att man lägger till en ändelse till en avledningsstam eller med hjälp av ett tillägg som fungerar som ett binamnselement. För att urskilja finlandssvenska särdrag och finska tendenser undersöks hur bland annat kortstavighet, lexikala avvikelser från rikssvenskan samt förekomsten av mediala konsonantkombinationer manifesterar sig i de finlandssvenska binamnen. Finsk binamnsbildning presenteras i relation till rikssvensk binamnsbildning. I resultatdiskussionen framkommer att de finlandssvenska binamnen till stor del påminner om de rikssvenska, i och med att binamnen i huvudsak har andra namn som källa och att binamnen bildas enligt det etablerade, rikssvenska bildningsmönstret. Avvikelserna kan ofta förklaras av finskt inflytande, men inte alltid. Finlandssvenska binamn som uppvisar finska tendenser präglas av att finska binamn lånats in, att finska ändelser fogats till namnstammen och av att de mediala konsonanterna inte följer samma krav som de rikssvenska binamnen. Finlandssvenska binamn kännetecknas också av att de kan vara kortstaviga eller att de bryter mot rikssvenska kvantitetsförhållanden på annat sätt.

Syftet med denna avhandling är att undersöka varför studerandena i Borgå Gymnasium uppvisar svaga resultat i studentexamensproven i modersmål och litteratur, samt att kartlägga vad studerandena upplever att är svårt i textproduktion. Dessutom undersöker avhandlingen huruvida Borgå Gymnasiums insatser att förbättra vitsorden samt resultaten i textproduktion gett de önskvärda resultaten. Fokuset på denna avhandling är ämnet modersmål och litteratur i andra stadiet, men tangerar också realämnen och dess essäuppgifter. Undersökningen i denna avhandling består av tre delar, varav den första består av enkätundersökningar som skolan i fråga utfört. Enkätundersökningarna var sammanlagt tre till antalet och frågorna hade sammanställts av lärarkollegiet vid Borgå Gymnasium. Som mest var deltagarantalet 118, alla av dem studerande i skolan. Den andra delen består av analys av läskompetenssvar från ämnet modersmål och litteratur samt analys av realämnesessäer från ämnet filosofi. Läskompetenssvaren var 10 till antalet, medan realessäerna var 18. Den tredje delen består av en sammanställning av intervjusvar som utförts i skolan med studerandena. Sammanlagt 7 studeranden intervjuades. Resultaten visar att studerandena vid Borgå Gymnasium upplever att terminologin vad kommer till uppgiftsformuleringen är svår. Dessutom anser de att det är svårt att hålla sig objektiv i sina texter. Det gick att påvisa att studerandena använt sig flitigt av de dispositionsmodeller och andra hjälpmedel Borgå Gymnasium använt sig av i undervisningen. Studerandena upplevde dessutom att lärarkollegiet vid Borgå Gymnasium gjort ett gott jobb i undervisningen och att den har blivit bättre sedan skolans extra insatser.

Syftet med avhandlingen är att undersöka öppna reparationsinitiativ i svenska samtal vid biljettluckor i Finland och Sverige och svara på frågorna vilka initiativen är, varför de produceras samt vilken respons de får. Avhandlingen identifierar de svenska öppna initiativen och undersöker deras funktioner och användning, pekar ut möjliga problemkällor i den fysiska och sekventiella omgivningen samt redogör för olika reparationshandlingar och hur de språkligt formuleras. Begreppet reparation utgör en grundläggande term i avhandlingen och presenteras utgående från samtalsanalytiska teorier. Samtalsanalysen som metod tillämpas i stora delar av analysen men kombineras med teorier och begrepp specifika för institutionella samtal och kundsamtal för att närmare kunna förstå reparationssekvenserna i den kontext de verkar i. Avhandlingen ser servicemötet som en kommunikativ verksamhetstyp som är bunden till rättigheter och skyldigheter samt förväntningar förknippade med dessa och samtalets förlopp. Materialet består av samtal vid biljettkassor som spelats in för forskningsprojektet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP). Biljettkassorna i Finland finns i Helsingfors, Vasa samt Jakobstad och biljettkassorna i Sverige i Stockholm och Göteborg. Materialet utgör 369 samtal på 16 timmar och 10 minuter. Avhandlingen visar att de vanligaste öppna initiativen i svenskan är va sa du, va och förlåt eller ursäkta. Va sa du används oftast till skillnad från finskan och engelskan där kortare initiativformer är vanligare. Det förekommer inget samband mellan problemkällorna och reparationerna som initieras, men då kunden signalerat interaktionell otillgänglighet reparerar hen med antingen förlåt/ursäkta eller va sa du. Problemkällor i den fysiska omgivningen är biljettkassans utformning, placering samt bakgrundsljud. Mikrofon och högtalare som artefakter utgör en viktig del av personalens arbete för att hantera reparationer och nå samförstånd. Problemkällor i den sekventiella omgivningen är överlappande tal, oväntade vändningar och ändringar i deltagarramen. Reparationshandlingarna utgörs av identiska upprepningar, modifierade upprepningar samt omformuleringar. De modifierade upprepningarna visar att det finns segment som samtalsdeltagarna ser som ”överflödiga” i den responderande turen, bl.a. företal samt TKE-initiala markörer och led. Talarna kan också lägga till förtydligande led. Mindre modifieringar är förtydligande eller tillägg av ord och/eller partikel och ändring av verbets aktionsart. I de responderande turerna tillämpas även prosodiska (högre volym, långsammare tal m.m.) och språkliga (splittring av turen) strategier.